Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Livsstil

Resa: Mostar – en tripp till verkligheten

Mostar är en kokande het påminnelse om att tiden läker nästan alla sår.

Mannen högst upp på bron klappar med händerna, försöker få åskådarna med sig. Sedan lättar han från broräcket, följt av ett sus från publiken – och landar 24 meter längre ner i den isande Neretvafloden.

Bron i Mostar var en av de mest praktfulla ottomanska byggnadsverken på Balkan. Tills den 1993 sköts i bitar av kroatisk paramilitär. Den 400 år gamla »Stari most«, som bron kallades i folkmun, hade ingen strategisk betydelse i kriget. Den var symbolen för ett enat Bosnien. För en stad där bosnienkroater och muslimer levde sida vid sida.

Granatelden slet inte bara itu brons fundament. Utan hela Mostar.

I dag lever bosnienkroater och bosniaker på var sin sida av floden. Barnen går i olika skolor, har olika läroplaner, äter olika skolmat. Men bron är återbyggd. Och är i dag en sevärdhet för den växande turismen i landet.

På vår promenad genom Mostar hör vi en hel del svenska talas, vid sidan av ­kinesiska och amerikanskklingande engelska. Vi skulle lika gärna ha kunnat pro­menera genom folkmassan under Eiffeltornet, slår det oss. Även om bron som tornar upp sig har en mer skavande historia. Det verkar emellertid inte beröra de ljudliga grupper av turisterna som än en gång samlas högst upp på bron.

En ny brohoppare gör sig redo. Men avvaktar.

– De väntar tills hela bron är fylld av turister och skulle aldrig hoppa för mindre än 35 euro, avslöjar servitören på en restaurang med utsikt över Stari most.

Promenaden från den muslimska sidan av staden, över bron och ner på den bosnienkroatiska strandkanten är krävande i den kokande sommarvärmen. Vi svalkar oss med en »mostarsko pivo«, en lokalbryggd öl med självaste bron på etiketten.

Vi är bara i Mostar över dagen. Med bil från den kroatiska kuststaden Split tar turen drygt två timmar, varav längsta sträckan avverkas längs en nybyggd motorväg genom det kroatiska bergslandskapet. Naturen här är verkligen storslagen. Tankarna går till Norge, fast det är snustorrt. Vägarna i Bosnien är i sämre skick än de i Kroatien. Men de ingår i upplevelsen. Efter att ha latat oss i den kroatiska övärlden ett par veckor söker vi nu en dos av verkligheten. På väg till Mostar lyssnade vi på Sveriges Radios P3-dokumentär om kriget. Tagna av berättelsen slog det oss att vi var på väg till en plats där en beckmörk del av Europas historia skrevs – för bara 25 år sedan.

Timmar senare betalar vi för ölen vid Neretvas strand och promenerar uppåt igen. Till den muslimska delen av staden. Vi passerar de vackra gågatorna längs floden och ser husväggar pepprade med skott från kriget. Efter några minuter når vi stadens krigsmuseum. Brutaliteten är svår att ta in, och när vi slutligen lämnar Mostar för nya lata dagar i Kroatien är det med en klump i halsen. Precis som vid mina besök i nazisternas koncentrationsläger och röda khmerernas skräckfängelse i Phnom Penh, intalar jag mig att det är de här besöken vi måste göra.

För att inte glömma. Utan ständigt lära av historien.

***

Fyra Mostartips

Bron: Byggnationen av Stari most (Gamla bron) påbörjades 1557 och beskrevs av en ottomansk upptäckresande som »en regnbåge som tornar upp sig mot himlen«. 1993 bombarderades bron av kroatisk milis och sjönk till botten av floden Neretva. Den 23 juli 2004 invigdes den nya bron, som därefter har blivit ett attraktivt turistmål. Sedan 2015 ingår bron i simhoppstävlingen Red bull cliff diving world series.

Krigsmuseet: The museum of war and genocide victims 1992–1995 erbjuder en smärtsam inblick i krigets fasor. Personliga ägodelar från den mördade lokalbefolkningen varvas med personliga berättelser från kriget och de kroatiskledda koncentrationslägren dit många bosniaker skickades. Lyssna gärna på P3:s dokumentär »Slaget om Mostar« före besöket för att få en bakgrund till händelserna.

C´evapcˇic´i: C´evapcˇic´i, eller bara c´evapi, är ett måste för alla »foodies« på besök i Bosnien. Denna kryddiga kötträtt kom till Balkan med ottomanerna och går att hitta i hela regionen – men äts med fördel i Bosnien där den smakar som bäst (ett faktum som erkänns även av kroater). För en genuin c´evapi-upplevelse bör rätten beställas med såväl avijar som kajmak, ett krämigt gräddostliknande tillbehör. Ett redigt glas rakia till ger pluspoäng.

Hyrbil: Det här är mer en varning än ett tips. Att hyra bil för att köra över gränsen mellan Kroatien och Bosnien kan bli dyrare än förväntat om man som kund inte är på sin vakt. Vi bokade via Sixt och upptäckte för sent att vi fick betala extra vägassistans, trots att det ingick via bokningsföretaget Holiday autos. Plus att vi var tvungna att betala för gränsövergången samtliga hyresdagar, trots att vi bara var i Bosnien över dagen. Så lusläs kontraktet innan du skriver på!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Blogg / Ekonomi

Bolagsjättar med egen utrikespolitik

Bolagsjättarna är numera stora som stater och beter sig också som nationer - med en helt egen utrikespolitik.

Ekonomi / Utrikes

Grispest höjer köttpriset i Kina – väcker symbolisk oro

En svinpest har drabbat Kina. Det driver upp fläskpriset – vilket skapar en ekonomisk oro i landet.

Blogg / Ekonomi / Inrikes

Göran Persson går i Carl Bildts fotspår

Blogg: Göran Persson vägrar sälja aktier när nya uppdrag adderas till portföljen. Carl Bildt har gjort likadant. Enda skillnaden – den ene är socialdemokrat.

Prenumerera