Recension: »Just 6,5« visar upp en moralisk spänning

Text: Nina van den Brink

De kommer som ett kriminellt gäng på sina motorcyklar i inledningen av den irans­ka polisthrillern »Just 6,5«. Blotta ljudet av dem får männi­skor att välla ut ur uppställda avloppsrör, likt råttor. Estetiken är medveten, den speciella polisstyrkans metoder gränsar allt som oftast till det olagliga, och hur samhället ser på sina hemlösa är inte ens en knäckfråga. De flesta är missbrukare som, tillsammans med sina barn, inrättat tillfälliga bostäder i betongrören. Alla som inte lyckas fly visiteras och de som kan beslås med narkotikainnehav grips. Häktet fylls av zombielika, vaggande människovrak.

Filmens titel syftar på att andelen narkotikamissbrukare i Iran på ett drygt decennium har stigit till 6,5 miljoner. Huvudpersonen Samad leder en särskild antinarkotikastyrka i Teheran och han har dedikerat sitt yrkesliv som polis åt att bekämpa de kriminella gäng som drivit utvecklingen åt det hållet. Men Samad är inte intresserad av småbrottslingarna. Med hårda metoder köpslår han med strafftider för att pressa langarna, deras flickvänner och släktingar att hjälpa honom att nästla sig högre och högre upp i knarkhierarkierna. I flera år har han kämpat för att hitta Nasser Khakzad, den narkotikahandlare som flera pekat ut som spindeln i nätet.

»Just 6,5« är oavbrutet spännande och utmanande. Den är snyggt filmad, i mestadels grova, smutsiga miljöer; med en komplex intrig, och ett djup som är ovanligt i genren. Det är en mycket moralisk film som kräver av alla, oavsett omständigheterna, att bete sig mänskligt, hederligt och anständigt. Men den försöker inte ge några banala svar på hur det ska gå till.

Ändamålen helgar medlen när Samad själv återkommande överskrider sina befogenheter med diverse tveksamma metoder. I praktiken utpressar han sig fram till sina resultat för att driva samhällets värsta narkotikaförbrytare till skranket. Men under hans hårda metoder slår ett starkt klappande hjärta. Samad förlorar aldrig sin blick för samhällets orättvisor, och i slutändan är det också han som reagerar mot det godtycke varmed dessa förbrytare döms.

Jag visste inte att jag hade saknat så att möta en riktigt allvarlig moralisk diskussion. Den unge regissören Saeed Roustayee briljerar med sin andra film, om ett samhälle i kris. »Just 6,5« borde vara något av det bästa man kan se på film just nu.