Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur / kulturbloggen

Två år efter #Metoo – nu börjar konstnärliga kommentarer trilla in

Fokus spanar efter spåren på scen och i litteraturen två år efter kvinnornas uppror.

En skådespelerska bryter ihop under repetitionerna av en förförelsescen i Shakespeares pjäs ”Rickard III”. Något har hänt, men vad? Och vem är det som bestämmer var gränsen går för ett övergrepp?
Scenen är ur pjäsen ”Backstage” som hade premiär i april på Teater Giljotin i Stockholm i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Det är nog ingen slump att manusförfattarna Emerson Berglund, Inger Edelfeldt och Kia Berglund, som även regisserat, låtit scenen utspela sig just på en teater. Teatern har stort behov av att bearbeta en nedärvd tystnadskultur och hierarkier där manliga ”genier” härskar. I synnerhet så som teatern är en miljö där osedvanligt intima situationer ständigt uppstår.

Två år efter det att skådespelare, politiker och kungligheter samlades på Södra teatern för debatt och manifestation under rubriken #tystnadtagning har en ny medvetenhet om hur utsatta skådespelare är i samband med sexscener lett till förändring.
Streamingkanalen HBO kräver i kölvattnet av metoo att en intimitetskoordinator måste finnas närvarande i samband med alla intima scener, på samma vis som en stuntkoordinator finns som en garant för att våldsscener ska gå säkert till. För ett par veckor sedan anställde även Riksteatern en intimitetskoordinator.

Mediedebatten har pågått kontinuerligt under dessa två år, liksom juridiska efterspel. Men under året har även de konstnärliga kommentarerna börjat droppa in. Förutom ”Backstage”, spelar exempelvis Örebro Stadsteater i höst en metoo-pjäs för ungdomar, ”Förhör”, om en tonårstjej som utsatts för grova övergrepp. Pjäsens tyngd pareras av manusförfattaren Martina Montelius rått humoristiska signum. På Dramaten får Arthur Millers klassiska pjäs ”Häxjakten”, en allegori över jakten på kommunister i 50-talets USA, metoo-dräkt i Alexander Mørk Eidems regi.

Författaren Klas Östergren hade redan börjat skriva sin parafras på Henrik Ibsens ”Byggmästare Solness” när metoo-tsunamin stormade in. ”Hilde” blev med tiden en roman om en kvinna som har eller inte har utsatts för ett övergrepp, i en historia där både skulden och oskulden är oklar. Som tidigare akademiledamot har Östergren haft direktinblick i hur hämnd och rättsskipning kan samspela med varandra, något som han konsekvent avböjt att kommentera.

Akademien i sin tur har nästan lyckats trolla bort omvärldens intresse för skandalen med årets nobelpris till Peter Handke, och påföljande kritik för de uttalanden om folkmorden på Balkan som Handke tidigare har gjort.
Som om 2018 års pris aldrig hade skjutits upp och årets dubbla prisutdelning var »comme il faut«.

Det blev som en utstuderad ironisk blinkning att Olga Tokarczuk, som var den som tilldelades skandalårets nobelpris, tog emot världens hyllningar i tyska Bielefeld. Staden som i en populär och skämtsam konspirationsteori påstås inte finnas, trots att den finns.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera