Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Jon Åsberg: Krig ger märkliga sängkamrater

Coronafrågan går inte att placera in på invanda skalor, skriver Jon Åsberg.

Mitt umgänge är tudelat. Precis som, för övrigt, landets forskare, ledarskribenter och Twitterhorder. En grupp tycker att Sverige hanterar coronakrisen förhållandevis väl. Att »det svenska experimentet« med öppna skolor, butiker och restauranger fungerar. Social distansering och hemarbete i möjligaste mån, men i stort sett intakta individuella friheter. Gruppens starkaste argument är en tillplattad kurva samt ledig kapacitet på IVA. Den får vatten på sin kvarn av att den svenska privatkonsumtionen »bara« har fallit 30 procent sedan början av mars, i jämförelse med 60–70 procent i grannländerna.

I andra ringhörnan finns de som tycker att Sveriges krishantering har varit släpphänt och senfärdig. Som inte kan förstå att skolorna håller öppet. Som tycker att bristen på skyddsutrustning och tester är obegriplig. Och oursäktlig. Varför stängs inte Sverige ner? En populär tanketråd här är varianter på temat: »om du befinner dig i ett rum fullt av idioter, är det förmodligen du som är idioten«. Den här skolans tyngsta invändning mot den förda politiken är att Sveriges dödstal per capita är betydligt högre än i övriga Norden. Och att smittan har tagit sig in på äldreboenden med oproportionerligt många avlidna från sådana som följd.

Mest spännande här, tycker jag, är inte åsiktsskillnaderna. Det är att jag omöjligt kunde ha räknat ut i förväg vem som skulle gå med i vilket lag. Coronafrågan går inte att placera in på invanda skalor som höger–vänster eller gal–tan. I Mjuka laget finns allt från halvanarkistiska libertarianer till sverigedemokrater och Aftonbladets ledarchef Anders Lindberg (som jag visserligen inte känner, men som passar bra som exempel).

I Hårda laget finns   … ett rätt likartat klientel. Krig ger märkliga sängkamrater, som britterna säger.

Här närmar vi oss nog förklaringen till att Sverigedemokraterna har så förtvivlat svårt att göra sig hörda i det offentliga samtalet för närvarande. Så länge skjutningar, sprängningar, gängkriminalitet och misslyckad integration toppade nyhetsagendan dagligen, ångade partiet på i opinionen. Men så kom den lilla patogenen och satte stopp för festen.

Fast även SD har förstås ett liv efter corona. Läs Johan Hakelius utmärkta artikel om det här.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera