Minnesord

Susanna Ramel

Aktris, balettdansös och rörelsepedagog, dog den 4 april, 100 år gammal.

Hennes morfar hette Ernest Thiel och var i början av det förra seklet en av Sveriges rikaste män. Hon föddes som Susanna Ragnarsdotter Östberg – hennes far var Ragnar Östberg, arkitekten som ritade Stockholms stadshus – och hon var gift Gillgren när Povel Ramel tillägnade henne en av sina mest finstämda låtar, »Det regnar på vår kärlek«.

»Om det regnar på vår kärlek,

vad gör det dej och mej.

Den har livstids garanti

Och krymper ej.«

Hon medverkade själv när Povel Ramel spelade in denna sin låt på skiva 1948. Ett år senare gifte de sig och hon blev Susanna Ramel, friherinna, men hon ogillade titeln och använde den aldrig. Deras kärlek krympte inte. Äktenskapet varade i nästan 60 år, till Povel Ramels död 2007.

När hon träffade honom hade hon redan en ganska solid bakgrund i nöjesbranschen bakom sig – bland annat i filmer med titlar som »Kadettkamrater« (1939), »Blyge Anton« (1940) och »Livet på en pinne« (1942) – och i baletten på Södra Teatern i Stockholm.

Namnet Povel Ramel hade hon uppmärksammat första gången våren 1945. Hon arbetade då i en musikaffär under ett uppehåll från sin tjänst i baletten eftersom hon då var gravid med sin andra dotter. Vid denna tid hade Povel Ramel just slagit igenom med »Johanssons boogie-woogie vals«.

– Jag jobbade bara några timmar varje dag, jag hade ju Marianne i magen. Jag var så trött på att sälja den där vidriga skivan – det var det enda kunderna frågade efter. Jag tyckte att den var hopplös. Då kände jag ju inte Povel Ramel, och jag framförde vissa synpunkter till min man [silversmeden och konstnären Sven Arne Gillgren], berättade Susanna Ramel när jag träffade henne för fyra år sedan.

– För det första kunde man ju inte heta Ramel, sa jag. Han heter i alla fall så, sa Sven Arne, och han är väldigt rolig. Så han försvarade Povel.

Dottern Marianne föddes. Susanna Gillgren återvände till Södra teatern – och där uppmärksammades hon på allvar av den vars skiva hon inte tyckte om: kapellmästaren Povel Ramel. Han hade spanat in henne som en av de sötaste flickorna i baletten. Tycke uppstod. Det började med att han följde henne till porten, hon bodde i Gamla stan. Så småningom insåg de att de hade blivit kära i varandra.

»Det var både roligt och besvärligt och förväntansfullt och tråkigt, allt på en gång«, som Susanna Ramel uttryckte det långt senare, i en intervju i Dagens Nyheter i november 2015. Situationen löstes till slut genom att hon skiljde sig och flyttade med sina två döttrar, Marianne och Carina, ihop med Povel som hon redan väntade barn med, Mikael Ramel. Senare tillkom Lotta Ramel.

Så småningom flyttade paret Ramel till ett stort hus på Lidingö. Där kunde de umgås med grannar som Putte Wickman och Monica Zetterlund och andra av det sena 1900-talets ikoner; och där kunde Susanna Ramel – som långt tidigare, som liten flicka hade roats av konstnären Isaac Grünewald hemma hos sin mormor – nu stå som värdinna vid fester med gäster som Hans Alfredson, Tage Danielsson, Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Sten Broman, Karl Gerhard, Pekka Langer och hans hustru Bibi – som för övrigt var halvsyster till en av Susanna Ramels halvsystrar och en av Susannas allra bästa vänner; hon dog bara några veckor före Susanna.

I början av äktenskapet medverkade Susanna Ramel i några av Povels radioprogram, som »Föreningen För Flugighetens Främjande«, och hon hoppade in för sångerskan Brita Borg i några nummer i Knäpp Upps tältrevy 1953. Hon sjöng i kyrkor och hon sjöng romanser av Schuman och Schubert, bland annat i det vackra hus längst ut på Djurgården som hennes morfar lät bygga men som efter hans konkurs blev Thielska galleriet.

Hon ställde sig gärna på barrikaderna, till exempel i kampen mot kärnkraft och mot juntan i Grekland. Långt upp i åren undervisade hon i dansrytmik enligt den danska pedagogen Astrid Gössels metoder, som bygger på barns naturliga rörelser, och hon ledde egna kurser för vuxna och bland annat utvecklingsstörda barn.

– Att jag ägnade mig åt naturliga kroppsrörelser gjorde nog att jag är så pass rörlig som jag är, sade Susanna Ramel när jag talade med henne om hennes liv för fyra år sedan. Hon var då 96 år gammal.

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera