Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Jackie Jakubowski

Författare och journalist, dog den 25 maj, 68 år gammal.

Att skriva minnesord över personer som lämnat oss kan vara svårt. Ofta är det så mycket man inte kan skriva.

Men när det gäller Jackie Jakubowski är det inte något problem, det finns inget att mörka. Ja okej, möjligen att han var envis.

Å andra sidan vittnar många om att han var envis på goda grunder. Han hade nästan alltid rätt.

Jackie kom till Sverige ungefär samtidigt som han började bli vuxen, 1970. Utkastad av ett antisemitiskt Polen och i sällskap med många andra judar. Vi i Sverige, och Danmark, fick ofta högutbildade, intellektuella som berikade oss – och vars flykt gjorde Polen fattigare.

Barn till överlevande från Förintelsen, utkastad av ett land som föraktade honom bara för att han var jude, ingen kan bli förvånad att kampen mot antisemitism tidigt tog Jackies tid.

Han var en av de drivande när Svenska kommittén mot antisemitism uppmärksammade närradiosändningarna från Radio Islam. Antisemitismen där var brutal och övertydlig. Den som förnekade det var inte utrustad med skygglappar utan hade helt stängt av.

Jackie var systematisk och enveten. Han var absolut en av de viktigaste krafterna bakom att arbetet mot Radio Islam blev lyckosam och den ansvarige dömdes för hets mot folkgrupp.

Här gavs inte bara prov på Jackies övertygelse och engagemang utan också på hans humor.

Under rättegången spred Jackie ryktet att rättens ordförande, Lennart Groll,  egentligen hette Grollschinski och var jude. Oron bland dem som stödde Ahmed Rami och Radio Islam blev stor.

Humor var en viktig sida av Jackie. Han var slagfärdig, såg gärna det humoristiska i många situationer, vilket som bekant är ett sätt att ibland uthärda det svåra.

Fåfänga var en annan sida av Jackie. Han var mån om att se bra ut, och jag minns att jag flera gånger när jag till exempel sett honom i synagogan tänkt att denne man verkligen åldras med värdighet. Jackie var stilig och klädde sig med omsorg. Inget synligt lämnades åt slumpen.

Envis är alltså ett annat drag som sticker ut. Det var en stor tillgång under hans många år som chefredaktör för Judisk Krönika. Han krävde ofta mer av skribenter: Gå längre, kolla lite mer, försök att få fram också det här.

Med Krönikan visades många sidor av judiskt liv upp för omgivande samhälle. Ibland har jag tänkt att han nog inte skrev för min mamma och pappa, och andra som kommit till Sverige efter kriget, och inte alltid hängde med i djuplodande, intellektuella resonemang (gäller för övrigt  säkert fler än dem som kommit till Sverige från andra länder).

Men Krönikan blev samtidigt ett väldigt framgångsrikt sätt att sprida kunskap om judisk kultur, judiskt liv i vårt land. Krönikan blev ett stolt skyltfönster.

Envisheten var också en tillgång inåt, i förhållandet till judiska församlingen. Att chefa för Judisk Krönika är inte lätt, i församlingen finns en hel del starka viljor som gärna vill ändra i artiklar, vinklar, ämnen. Men med Jackie var inte det någon idé.

Kritik kom bland annat från de mer religiösa. Här fanns en klar spänning.  Jackie var ofta kritisk mot det han ansåg var hycklande religiositet, intolerans i trons namn. Det gav inte bara vänner. Men – Jackie stod pall.

Kanske var det den judiska erfarenheten som fick Jackie att intressera sig så mycket för en annan utsatt minoritet, romerna. Också romer mördades i nazisternas koncentrationsläger, också romer möts av fördomar i dag.

Någon säger, jag vet inte om det är sant, att det var minst lika många romer som judar bland gästerna när han gifte sig och att det var mycket romsk musik – som ju å andra sidan ligger så nära judisk klezmer att gränsen kanske är svår att urskilja.

Jackie hade stor integritet. Det gör att jag inte tror att jag är ensam om att ha varit vän till honom men ändå inte kommit riktigt nära. Han mötte oss med stor värme, intresse, nyfikenhet. Han var en öppen person.

Men att nå riktigt långt in i denne sanne europé gjorde inte så många.

Dock tror jag inte det gäller de barn som stod Jackie nära.  Jag tänker på hans son Noa och dottern Tuva som var född när Jackie mötte sin blivande hustru Annie Winblad, liksom barnen Jonas och Yael som han var extrapappa för under många år.

Willy Silberstein

Journalist, moderator.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera