Anita Lindblom

Text: Tommy Schönstedt

Säg »Anita Lindblom« och alla femtioplussare börjar nynna på:

»Sånt är livet, sånt är livet

så mycket falskhet

bor det här...«

Det var den låten (Stikkan Anderson skrev texten) som gjorde Anita Lindblom superkänd 1961.

Säg »Anita Lindblom« och alla femtioplussare tänker på skandaler, kvällstidningarnas löpsedlar, veckotidningsomslag, rättegångar, ett stormigt liv med boxaren Bosse Högberg, (skatte-)flykten från Sverige och bråket med flyttfirman som aldrig tog slut och gav henne själsliga sår som aldrig ville läka.

Anita Lindblom föddes i Gävle och. hade fem halvsyskon, bland andra den fem år yngre Hans Wahlström som så småningom blev ordförande i Transportarbetareförbundet.

Hon satsade i unga år på att dansa balett och scendebuterade som dansös. Det var så hon tog sina första steg till att så småningom bli en av Sveriges riktigt stora i schlagerbranschen. Och en äkta primadonna – både på och utanför scenen.

Det är 64 år sedan hon släppte sin första skiva med succélåten Ljuva ungkarlstid.

Två år senare fick hon en hit med »När den svenska flickan kysser, kysser hon med öppen mun«. Den totalförbjöds i tv och radio.

Anita Lindblom var ett unikum på scenen. Hon hade den mörka förföriska rösten, hon kunde röra sig och hon hade utstrålningen.

Det hände alltid något med och kring Anita Lindblom, händelser som kunde fylla artiklar och löpsedlar. Som romansen, äktenskapet och till slut bråket med Bosse Högberg från Göteborg. Anita satt under hans matcher ibland vid rinkside för att stötta honom. »Åh, vilken karl jag har!« utropade Anita på en förstasida när Högberg knockat en motståndare.

De var gifta mellan 1966 och 1970, då hon spolade honom

Anita Lindblom fick en saftig restskatt, bråkade med skattefogden, lämnade landet och efterlystes av Interpol.

När hon kom tillbaka, gjorde hon det med sin nya romans, skådespelaren och charmören Gunnar Hellström. Han regisserade hennes show på Hamburger Börs som blev succé.

Det var efter den showen som Anita Lindbloms liv vändes upp och ner: bråket med flyttfirman om den transportskadade flygeln ...

Att samtala med Anita Lindblom var som att åka berg-och-dalbana. Ena stunden mindes hon den ljuva tiden, då sken hon upp och log med både ögon och mun.

Andra stunden slog det blixtar ur hennes ögon, som när hon borrade ner sig i den gamla fajten med flyttfirman som skulle flytta hennes 150 000-kronorsflygel.

Hon var på väg till USA för att starta en ny karriär i Las Vegas, flygeln förstördes och det blev varken USA-resa eller nystart på karriären. I stället stämde Anita flyttfirman.

– Jag tvingades begära förtidspension. Jag förlorade hela mitt liv, hela min karriär efter rättegångarna. Jag som precis hade sålt mitt hus och var på väg till USA, berättade hon när jag intervjuade henne för Expressen.

Det var ett äventyr att besöka Anita Lindblom i den stökiga ettan i källaren till en villa i byn Théoule-sur-Mer, några mil utanför Cannes på Franska Rivieran, där hon levde sina sista decennier.

Under många, många år stod flyttkartongerna ouppackade i det lilla vardagsrummet. Vid mitt besök hade elektriciteten stängts av på grund av en obetald räkning. Anita kokade sitt kaffe över lågan på en campingbrännare, halvvilda katter sprang ut och in eftersom hon varje dag ställde fram en skål med mat.

På köksdörren hängde en svart käpp. Anita sa:

– Det känns besvärligt att bli gammal. När jag har riktigt ont går jag med käppen. Jag har artros i vänstra höften. Det är sviter efter den klassiska balettskolan. Jag går inte vackert, men jag går. Dessutom har jag utslitna axlar.

– 20 år av mitt liv blev förstörda. Det går på psyket att få en orättvis dom. Jag har läkarintyg på att jag är deppig, men att sitta och äta piller är ingenting för mig.

Anita Lindblom hade en enastående karriär som skulle ha kunnat bli ännu större och som hade varit värd ett betydligt lyckligare slut, även om hennes låtar fortfarande spelas. Hon fick flera erbjudanden om att komma hem till Sverige för en comeback, även långt efter att hon fyllt sextio. Men hon svarade alltid:

»Tack för erbjudandet, men jag kommer inte hem så länge flyttfirman inte har gjort rätt för sig ...«

Sånt blev livet – ett litet helvete, inte alls som hon från början tänkt sig.

Tommy Schönstedt

Journalist