Blogg

Hakelius: Vi talar om allt kring skolan – utom själva undervisningen

Det talas en hel del om skolan, men sällan om det mest grundläggande: att den ska lära eleverna någonting. Varför inte fakta?

Ibland kan vetenskapen överraska. Det är till exempel inte självklart för våra sinnen att jorden är rund, särskilt om man bor i platta Skåne. Ibland går vetenskapen vilse i sin egen bakdel, som när samhällsforskare måste vika världen i allt konstigare mönster för att få den att stämma överens med kritisk teori. Men rätt ofta bekräftar vetenskapen det vi redan visste.

I dagens Svenska Dagbladet finns ett fint exempel. Rubriken lyder ”Hjärnforskare: Misstag att sluta lära ut fakta”.

No shit, Sherlock.

Det är en TED-talande och podcastande amerikansk doktor i neurovetenskap, Jared Cooney Horvath, numera verksam i Australien, som står för visdomen. Google kan helt enkelt inte ersätta kunskap, visar det sig. Frejdiga försök att frigöra sig från fakta slutar illa. Horvath exemplifierar med läkarutbildningen i Melbourne, där de för några år sedan ersatte den gamla vanliga pluggskolan med ”projektbaserad undervisning”. Efter två år med det experimentet var elevernas kunskapsnivå, inte alldeles överraskande, ”helt fruktansvärd”.

Det är en intressant artikel, i all sin självklarhet. Kanske just därför att så många verkar ha så svårt att acceptera självklarheter, särskilt när det gäller skola och utbildning. Det har kanske blivit lite bättre på senare år, eller åtminstone inte lika nipprigt, men det jag slås av när jag läser den här artikeln är något annat.

Hakelius: Ska vi ta bort dagmammorna för att bekämpa islamisterna?

Förs det, utanför skrået, egentligen någon diskussion om undervisning i Sverige överhuvudtaget? Är det inte lätt att drabbas av den smygande känslan att de radikala utspelen och uppropen för att skrota fungerande undervisning till förmån för pedagogiska experiment, ersatts med tystnad?

Vi talar om segregationen och om hur många elever som knappt kan svenska. Vi talar om bussning. Vi talar om sociala problem bland elever. Vi talar om friskolereformen. Vi talar om PISA-resultat och högskoleprov. Vi får en strid ström vittnesmål om bristande förmågor och färdigheter bland nyinskrivna på högskolan. Vi talar då och då om vikten av bra skolledare.

Men talar vi egentligen om undervisningen? Återkommer vi till vikten av en skola som faktiskt lär eleverna något? Förslagsvis fakta.

Det är inte riktigt det intryck jag har. Det är snarare väldigt sällan vi talar om undervisningen när vi talar om skolan.

Kanske kunde det vara en bra idé att börja tala lite om självklarheter igen.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera