Mats Holm: Sista hindret för en ny Estoniautredning

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Ta en halvlitersflaska, fyll den med vatten och häll ut en korkmängd. Kasta flaskan i badkaret och se om den sjunker. Det gör den inte. Vänd på flaskan, låt luften flytta till andra änden, med korken under vatten. Skruva av korken. Och se efter om flaskan sjunker. Det gör den inte. Därför att den lilla mängd luft som finns i flaskan håller den flytande.«

Den som påminde om detta förhållande mellan luft och vatten var den förre estniske statsåklagaren Margus Kurm. Han gjorde det våren 2019 i en estnisk tv-dokumentär om Estoniakatastrofen. Måltavlan för Kurms undervisning var den officiella förklaringen till hur Estonia gick till botten. Den som slår fast att passagerarfärjan sjönk snabbt för att det var hårt väder och vågor slog sönder bogvisiret och vräkte omkull rampen. Varpå vatten forsade in på fartygets bildäck. Problemet med förklaringen har bara varit att många inte trott på den. Vare sig överlevare eller experter. Av flera skäl. Bland annat för att en rad tidigare roro-fartyg som förlist för att bogvisir och ramp gett vika inte alls sjunkit snabbt, utan vänt sig upp och ner och flutit ett bra tag, i vissa fall upp till några dagar.

Ett annat problem med den officiella rapporten var att den i en rad detaljer och resonemang byggde på påståenden som vid en enkel granskning visade sig felaktiga. Exempelvis själva premissen, att Estonia var i gott skick vid avfärd inför sin sista resa. Dokument har visat att det förhöll sig tvärtom: att svenska inspektörer på plats till och med konstaterade att båten var så dålig att den enligt sjölagarna måste stoppas. Annars »bubbelibub«, som en av svenskarna på plats uttryckte saken.

Men sådant har inte ansetts betydelsefull nog för att komplettera, göra om eller tillsätta en ny, oberoende panel utredare. Det fick vara slutgranskat. Gravfrid.

LÄS OCKSÅ: Estoniakatastrofen: 852 döda – 0 har utkrävts ansvar

I den estniska tv-dokumentären 2019 avslutade Margus Kurm sin genomgång med att förklarar att enda sättet att få en nästan vattenfylld plastflaska med öppen kork att sjunka snabbt är om det finns hål någon annanstans i flaskan.

Just ett sådant hål har nu en filmande dykare upptäckt. Vi kan se det i Discoverydokumentären Estonia – fyndet som förändrar allt, av Henrik Evertsson. Dykningarna skedde i samråd med Sea, anhörig­föreningen som bildades efter Estonia­katastrofen. Evertsson, prisbelönt journalist, står åtalad i en svensk domstol för att ha brutit mot gravfriden. I Estland är myndigheternas syn på de som inte är nöjda med den officiella förklaringen annorlunda. Förra året lyckades Sea få en estnisk domstol att tvinga den estniska regeringen att svara på ett krav på en ny undersökning och dokumentering av Estonias skrov.

I Estland finns en lag som tvingar parlamentet att diskutera varje lagstiftningsinitiativ som samlar minst 1 000 underskrifter. Och en speciell webbsida for sådana initiativ. Den 28 september förra året lade några ester in ett initiativ som syftar till bärgning av Estonias vrak. På mindre an en månad hade initiativet samlat nödvändiga 1 000 underskrifter. Det innebar att parlamentet måste diskutera frågan vid något tillfälle.

Upptäckten av skrovhålet kan vara en pusselbit till hur fartyget sjönk. I ett vittnesmål som haverikommissionen bortsåg från säger en överleva de, en 19 årig kvinna, att hon väcktes av ett hårt ljud från bildäck. Det lät, sa hon, som något tungt rörde mot fartygets högra sida. Fartyget började därefter luta. Sedan gick det fort.

Blir det en ny utredning? Oförtröttliga anhöriga, en estnisk statsåklagare och modiga, dokumentärmakare har forcerat vad som länge tycktes vara omöjliga hinder. Återstår det sista: Sverige.

Text:

Toppbild: TT