Tone Schunnesson: »Förut tyckte jag att dramaturgi var ett patriarkalt påfund«

Text:

Bild: Tor Johnsson

Tone Schunnesson beställer kaffet före maten på Riche, krogen som hon själv förslagit att vi ses på. Mittemot baren, i en lädersoffa, är den nya romanens författarbild tagen: vit dress, vita lösnaglar, en grogg i handen och manspread. På Riche hänger även den avdankade influeraren Bibbs, romanens huvudkaraktär. Bibbs bär Louis Vuitton-väska, går till Cow Parfymeri vid NK och samarbetar med energidrycken Collagen – som om det vore bevis på något.

– I den här romanen var detaljer runt huvudkaraktären viktiga, därför har Bibbs inte bara en »märkesväska«. Hon gör reklam för fattigmansenergidrycken, som alla deltagare i dokusåpor. Inte Red Bull, liksom.

Tone Schunnesson debuterade 2016 med romanen Tripprapporter som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Det kvinnliga jaget i Tripprapporter är en odyssé av droger i Thailand, Barcelona och Stockholm. Dåtid och nutid pågår samtidigt, tid och rum upplöses, skriven i en löst sammanhållen medvetandeström. Den nya romanen Dagarna, Dagarna, Dagarna har en klarare dramaturgi. Bibbs blir dumpad och måste fixa fram 100 »lök« på en vecka för att ta över lägenheten från sitt ex, Baby. Hon lever i nuet på ett sätt som får Sveriges största influerare Bianca Ingrosso att framstå som Buddha.

– Jag längtade efter att skriva om någon som var upptagen med dagen som sådan. Jag hade en vecka att förhålla mig till i boken. Det bara var så.

– Förut tyckte jag att dramaturgi var ett patriarkalt påfund som ska sluta med en utlösning. Det var lite av en art school-sjuka.

Den som läser Schunnesson ser anspelningar på beatrörelsen. Recensenterna hyllade debuten som en modern version av Jack Kerouacs klassiker På väg, och i roman två har William S Borroughs Svängd varit inspiration. Hon berättar att Borroughs flydde till Mexiko och hög råkat skjuta sin fru under en William Tell-lek. I en nypublicerad essä om ett psykedeliskt retreat skriver Schunnesson att Svängd kretsar kring en besatthet av förlustens andar trots att boken på ytan är lättsam.

Kyparen kommer in med maten: lax och risotto.

– Jag älskar dig laxen, skrev jag under en LSD-tripp – då kan man faktiskt skriva. Men det blev inte bra. Känslorna är för rena. Man tänker: Åh, allt är så vackert! Det är lite som att vara förälskad, det finns en banalitet i det.

– Det är svårt att beskriva ett drogrus, i den stunden man skriver är känslan redan över.

I Schunnessons prosa, som ofta gränsar till poesi, kan dialoger pågå utan citattecken eller pratminus, det är i stället Bibbs som minns och tänker: För henne finns inget sant eller falskt, rätt eller fel. Bibbs ljuger utan att betrakta det som lögner, men, säger Schunnesson, det hon säger skulle kunna vara sant – ungefär som när folk säger att de slutat röka. Citattecken gör anspråk på objektiv sanning, att det var så det verkligen gick till, men det finns en osäkerhet kring vad som har sagts och vem hon har pratat med, enligt Schunnesson

– Sedan är det en formmässig fråga. Melodin och vad som händer är minst lika viktig för mig som handlingen.

– Rytmen kommer till mig, därför kan det vara fel grammatiskt till en början, massor med syftningsfel. Sedan börjar förhandlingen: Hur ska jag göra det begripligt, vad kan jag släppa efter på, vilka skiljetecken kan försvinna? Man vill väl ändå att läsaren ska känna sig  … ehm  … trygg?

Boken varvar korta och långa kapitel. Bibbs träffar i en nyckelscen Kenneth – en medelåldersman som startat ett jeansmärke och sålt det vidare till Åhlens – för att fixa pengar.

– Jag bara satt och skrev, scenen med Kenneth pågick forever. Jag hade skrivit Bibbs så länge och hon började säga saker, från ingenstans.

– När hon säger, ja, men han har våldtagit mig så visste inte jag det. Men det var bara så. Det var inte en del av romanen först.

Är det som psykologer kallar flow?

– Ja, jag tror det. Ja, exakt så. Flow.

***

FAKTA: Tone Schunnesson

Född: 1988 i Svedala, uppvuxen i Malmö och bosatt i Hägersten, Stockholm.

Aktuell: Andra romanen Dagarna, Dagarna, Dagarna (Norstedts). Debuterade 2016 med Tripprapporter. Skriver kolumner för Aftonbladet Kultur.

Utbildning: Biskops Arnö författarskola.

Författare som inspirerar: James Joyce, WilliamS Borroughs, Marguerite Duras och Anne Carson.

Senast lästa bok: Rachel Cusks trilogi Transit.

Åt och drack: Risotto, Ramlösa och kaffe på restaurang Riche i Stockholm.