Sven Wollter

Sven Wollter var ett unikum på den svenska kulturscenen. Som skådespelare, musiker och författare blev han en av landets mest folkkära kulturarbetare. Minst lika känt var hans politiska engagemang. Under mer än fem årtionden var han medlem i Kommunistiska partiet. Han var en ständig kraft för social rättvisa, fred och solidaritet.

Sven Wollter påbörjade sin skådespelarkarriär redan 1953 som student vid Göteborgs stadsteaters elevskola. Därefter följde en livslång skådespelarkarriär på scener över hela landet. Långa anställningar på stadsteatrarna i Göteborg och Stockholm kompletterades med otaliga uppträdanden tillsammans med amatörteatergrupper.

För de flesta är Sven Wollter känd för sina roller i film och tv. Flera av dem tillhör Sveriges mest sedda produktioner. Det stora genombrottet kom 1976. Då förvandlades Sven till soldat Rask i Raskens, baserad på en av Vilhelm Mobergs romaner. Samma år hade han en av huvudrollerna i Bo Widerbergs film Mannen på taket. Efter det året var det få svenskar som inte kunde känna igen Sven Wollters karakteristiska röst.

Men Svens skådespelarkarriär rörde sig samtidigt i den andra änden av spektrat. Inte enbart prime time och blockbusters, utan lika mycket ett socialistiskt medvetet kulturarbete som ofta vävdes samman med partiengagemanget. I Göteborg deltog han aktivt i kampen mot det kostsamma operabygget på 70-talet. Arbetet ledde till att han och flera andra teaterarbetare drog i gång en teater i Göteborgsförorten Angered som motkraft till den borgerliga kulturen. Angereds teater är fortfarande aktiv.

Sven stod de fria teatrarna och amatörteatergrupperna nära. Hans medverkan i det legendariska Tältprojektet – Vi äro tusenden 1977 såg han som något av det största han gjort. Där spelade han flera roller: en arbetare, en arbetarfiende – Treffenberg, som slog ner en strejk – och Strindberg. Hos många partimedlemmar är det dock en annan rollprestation som ofta lyfts fram.

1981 var det hundra år sedan skräddaren August Palm tog med sig socialismens idéer från Tyskland till Malmö och Sverige. Vårt parti högtidlighöll detta med en gala i Baltiska hallen i Malmö. Det var tal, musik och dans och ett oförglömligt samtal mellan två giganter i svensk arbetarrörelses historia. Sven Wollter iförd hög hatt och lösskägg spelade Mäster Palm. I publiken satt Anton Nilsson, en välkänd socialistisk agitator och en av de unga socialdemokrater som 1908 sprängde strejkbrytarbåten Amalthea.

Den 94-årige Anton, fortfarande skarp och klar, kunde inte hålla sig utan stegade upp på scenen, går fram till Sven och räcker fram handen: »Det var roligt att träffa dig igen, det var länge sedan. Det var faktiskt 1924 senast. Vi pratade om Brantings svek och utvecklingen i Sovjet.«

Den tusenhövdade publiken i hallen drog kollektivt efter andan. Sven Wollter vacklade till och det blev en kort paus. Så tog han ett djupt andetag, reste på sig och blev August Palm. »Javisst minns jag, så roligt att träffa dig igen!«

Svens politiska arbete begränsade sig inte till den kulturella sfären. Hans röst hördes inte bara på tv eller på teaterscenen utan var lika stark i det politiska arbetet. Han hördes och syntes i demonstrationståg och på torgmöten, vid sjukhusockupationer och på solidaritetsmöten över hela landet. Han var en människa som vägrade kompromissa med sina ideal.

Till skillnad från en del andra ur 68-vänstern anslöt Sven Wollter inte till Kommunistiska partiet, dåvarande KFML(r), för att det var trendigt. Det handlade varken om ett varumärkesbyggande eller en trotsig ungdomsrevolt. För honom ledde det politiska uppvaknandet till ett livslångt brinnande engagemang för rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Sven Wollter tog inte bara ställning i svåra frågor utan vågade också mana till handling. Som han själv uttryckte det: »Ett liv i kamp är ett gott liv.«

Povel Johansson

Ordförande Kommunistiska partiet

LÄS OCKSÅ: Sven Wollter om vikten av att inte fly från sorgen: »Vårda den, gör den till din«