Blogg

Hakelius: V vill fortsätta växa – partiet måste bara byta ut väljarna först

Det kommer att kräva en del av Vänsterpartiet för att locka de väljare som partiet alltid sagt sig representera.

Det är inget fel på ambitionerna.

För snart nio år sedan bildade det på ytan osannolika paret Jonas Sjöstedt och Aron Etzler koalition för att modernisera Vänsterpartiet. Sjöstedt kom tillbaka in i partiet lite från sidan. Han hade stämpel som höger i det Vänsterparti som fanns då. Etzler satt på Flamman och tillhörde vänsterfalangen, men inte av det stalinistiska slaget. Han var en nyckelfigur i en ny, ung vänster som kombinerade utomparlamentarisk aktivism med långsiktiga planer på parlamentarisk makt. Lite på samma sätt som allt började, en gång.

Koalitionen visade sig fungera väl, på flera sätt. Sjöstedt och Etzler fann varandra i de långsiktiga målen. Ett parti som kan vara rätt besvärligt och grälsjukt verkade fyllas av tillförsikt och ett slags radikal trivsel. Trots sitt rätt hopplösa förhandlingsläge på en ytterkant lyckades Vänsterpartiet dyka upp i debattens centrum rätt ofta. Sakta växte partiet och började spräcka tioprocentsgränsen i opinionsmätningarna igen.

Hakelius: Vi talar om allt kring skolan – utom själva undervisningen

Regeringsbildningen med alla sina turer och ”misstroendelöften” var inte alldeles enkel att hantera, men Sjöstedt och Etzler höll ögonen på bollen och det långa spelet. En viktig del av det var att tränga sig in mellan Socialdemokraterna och LO, nu när regeringen lovat att föra centerpartistisk politik.

Det har också gått rätt bra. Och nu är det dags för nästa steg. Nu ska Vänsterpartiet tala till LO:s medlemmar också, inte bara till LO:s styrelse.

Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets nya partiledare, kandiderade på ett tydligt budskap. Redan i början av året gjorde hon sin ambition tydlig:

– Vi ska nu ta ännu större steg. Vi ska bli ett parti som det som Socialdemokraterna varit historiskt.

Och:

– Vi behöver ta den plats som Socialdemokraterna historiskt har haft.

I sitt tal på kongressen i helgen var budskapet detsamma. Hon talade om den ”ovärderliga insats” svenska industriarbetare gör. Om landsbygd och bruksorter.

– Vänsterpartiet behöver axla en ny och större roll i svensk politik, var sammanfattningen.

Det talades mycket om att Vänsterpartiet nu ska locka tidigare socialdemokratiska väljare som gått till Sverigedemokraterna. Att kongressen, mot partiledningens förslag, röstade för att partiet åter ska ha en landsbygdspolitisk talesperson lär knappast hålla Dadgostar sömnlös. Det passar väl in i planen. Problemet är snarare att planen är väldigt ambitiös, jämfört med utgångsläget. Inte bara vad gäller storleken på tänkta opinionsvinster, utan även vad gäller bland vilka grupper Vänsterpartiet förväntar sig att växa.

I ett strategidokument inför kongressen refererades SVT:s vallokalundersökning, som visade att tio procent av dem som betraktar sig som ”arbetare” röstade på Vänsterpartiet. Det ligger långt ifrån den målsättning Vänsterpartiet har på det dubbla, 20 procent. Och dessutom innehåller de där tio procenten antagligen rätt generösa definitioner av vad en ”arbetare” är. I LO-kollektivet skulle bara drygt 6,5 procent av LO-medlemmarna rösta på Vänsterpartiet, enligt SCB:s senaste mätning.

Partiet är dubbelt så stort, kring 12 procent, bland väljare med högskoleutbildning, än bland väljare med förgymnasial eller gymnasial utbildning. Det är starkast i Stockholm och där i Stockholms innerstad.

Hakelius: Annie Lööf har manövrerat in sina anhängare i en återvändsgränd

Vänsterpartiets retorik är förstås inriktad på arbetare och låginkomsttagare i bortglömda delar av Sverige, men deras väljare är snarare välutbildade stockholmare med god ekonomi. Den ambition Dadgostar gav uttryck för under kongressen står alltså inte Centerpartiets efter: ett parti som intar en unik ställning, även internationellt, i sitt snabba byte av väljargrupp.

Å andra sidan har ju Centern, så långt, lyckats med sitt byte från kött- och potatisfolk på landsbygden till unga kvinnor i storstad. Kanske kan Vänsterpartiet göra omvänd resa.

En av de mer talande diskussionerna på Vänsterpartiets kongress var den om språkbruk. Aron Etzler öppnade frågan redan inför kongressen:

– Jag tror inte det är någon i Vänsterpartiet som vill att det ska vara så, men det kan bli så. Ibland är det folk som tycker att man ska ha rätt begreppsapparat och använda sig av rätt ord. Men det kan inte vara att skäl att inte välkomna folk i Vänsterpartiet.

Det kan låta som en bagatell, men är nog snarare kärnan. Menar Vänsterpartiet allvar med att bli ett brett parti, som konkurrerar med Sverigedemokraterna om svenskar som känner sig glömda, måste de börja i tilltalet, för att alls få någon att lyssna.

Det kommer att bli intressant att se hur de klarar den saken, i en tid då delar av vänstern är helt upptagna med att vara begreppspolis.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera