Den skadeglada kritiken kring »shoppinggate« är på förskolenivå

Med nyår för dörren har regeringen drabbats av ”shoppinggate”, den stora skandalen som består i att statsministern och en eller annan av hans ministrar någon gång de senaste veckorna varit inne i shoppingcenter. ”Löfvenavslöjandet” kallar Expressen denna milstolpe i den grävande journalistikens historia. Att Stefan Löfven varit hos en urmakare ”riskerar att fälla den svenska strategin”, menar Dagens Nyheter.

Vi kommer alltså kanske alla att dö, bara för att statsministern behövde en reservdel till sin rakapparat.

Inte nog med det: Dan Eliasson, chef för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och alltid en tacksam slagpåse genom sin själva existens, har firat jul på Kanarieöarna.

Inte bara svenskar, utan även spanjorer, svävar i livsfara på grund av en solsuktande generaldirektör.

Eller?

Hakelius: När det blir något slags new age-politik av det hela

Analys efter analys har gjorts av de här nyheterna, i skrift och i tal, det senaste dygnet. Ingen har förstås påpekat att statsministern i ett normalt land har assistenter som springer ärenden åt honom. Skulle Löfven haft det, skulle det inte ha blivit några rubriker. Men det som har sagts har förstås en poäng. En mycket enkel poäng. I korthet: en regering och en myndighet som förmanar befolkningen att undvika shoppingcenter och resor förlorar auktoritet om deras ledare själva struntar i sina egna råd.

Men den där till lika delar uppenbara och skadeglada slutsatsen missar ändå något ännu mer uppenbart: att alltihop bara är löjligt.

Visst är det enerverande att ha hela denna intrikata demokrati, bara för att välja en person som har som främsta uppgift att tala om för oss att vi måste tvätta händerna. Men bara för att politiker bestämt sig för att ställa sig in hos den, tyvärr ansenliga, del av befolkningen som gillar att bli behandlade som förskolebarn, måste inte vi kontra med samma mynt. Att göra sak av att ministrar utfört ett par ärenden i shoppingcenter är naturligtvis att peka på dubbelmoral, men det är framför allt att göra sig själv till åtlöje. Det är att förvandla politiken till ett dagisutbrott.

Ett tecken i tiden, förstås. Den andra stora nyheten — undantaget de nu obligatoriska dödsskjutningarna — i morgonens sändningar var att bråk uppstått på en plats nära Göteborg. Bråket gällde om man som fotgängare ska gå på höger eller vänster sida av vägen.

Jag tar tillbaka det där om dagisnivå. Vilken sida av vägen man går på brukade man trots allt lära sig, just på dagis. Vi når uppenbarligen inte upp till den höga nivån längre.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT