Riksbankens främsta kritiker var nära att själv ersätta Ingves: »Inte aktuellt nu«

Text:

Foto: Marc Femenia

Efter drygt fem år som vice riksbankschef lämnade Karolina Ekholm sin post för att bli statssekreterare på finansdepartementet år 2014. Några år senare, när riksbanksfullmäktige skulle tillsätta riksbankschef för den kommande mandatperioden var Ekholm en förhandsfavorit. I finansmarknaden ville en majoritet se henne ta vid. Men bland riksdagsledamöterna ansågs hon vara alltför S-anstruken, trots avsaknad av partibok. Stefan Ingves fick förnyat mandat till 2022. Hade hon velat bli riksbankschef då?

– Det är väl känt att det var långa förhandlingar i fullmäktige. Men det landade där det landade – och nu är det inte aktuellt de närmaste åren, säger Karolina Ekholm och hugger in på en pizzabit, på en nästan helt tom restaurang.

Tjänsten på Regeringskansliet lämnade hon 2019, då hon återvände till den akademiska världen och Stockholms universitet. I denna nygamla roll har hon intagit en unik position: en högt aktad ekonomiprofessor med konkret erfarenhet från insidan av både Riksbanken och Regeringskansliet.

Elfenbenstorn är inte hennes ord; däremot att bägge är som »bubblor« – och därmed en risk för flockmentalitet. Men det går att åtgärda.

– Det är genom att ha nejsägare och ifrågasättare runt sig. Även om de har fel tvingar det fram en djupare analys.

Det låter som att hon beskriver sin egen akademiska roll – som hon på senare tid nyttjat till att bli Riksbankens kanske skarpaste kritiker. Hon ifrågasätter de åtgärder som har rullats i gång under coronapandemin, med köp av företags­obligationer och bostadsobligationer för hundratals miljarder.

– Man kan fråga sig om det är Riksbankens roll är att trycka ner spreadarna och därmed räntorna på riskfyllda instrument och påverka kreditallokeringen.

– Om företagen, vars obligationer man köper, inte kan betala lånen så måste det dessutom täckas upp på ett eller annat sätt av svenska skattebetalare. Det hade varit helt i sin ordning om riksdagen hade gett Riksbanken ett sådant mandat för att man på politisk nivå såg ett behov av att stödja just dessa företag på just detta sätt, men nu tror jag att få riksdagsledamöter har klart för sig hur stödet fungerar och vilka konsekvenser det får, säger Ekholm.

Den forna kollegan i direktionen, riksbankschef Stefan Ingves, har återkommande förklarat att förutom en låg styrränta är kapitalinjektioner i marknaden något som görs även på andra håll – till exempel av Federal Reserve i USA och Europeiska centralbanken, ECB.

Ekholm menar att de två nämnda centralbankerna behöver hantera delvis andra problem än Riksbanken och att man tycks glömma bort att de är betydligt mer politiserade än den svenska, som annars alltid lyfter fram sin apolitiska roll.

– Det som skaver är Riksbankens höga grad av oberoende och benägenhet att vidta åtgärder som har fördelningsmässiga och offentligfinansiella konsekvenser.

– Riksbanken värnar sitt oberoende på sådant sätt att de nästan blir oberörbara. Det dödar debatten.

Centralbankernas agerande är en sak, men även de gamla ekonomiska sanningarna tycks inte gälla längre. Finanskrisen 2008–09 blev ett uppvaknande för många ekonomer, menar hon.

– Jag uppfattar som att det innebar ett klart förtroendetapp för nationalekonomi som ämne, i synnerhet makroekonomi. Så många så kallade experter blev tagna på sängen. Det var inte bra. Men det är inte så att man kan förstå hur ekonomin fungerar en gång för alla, för den förändras hela tiden.

En ekonomisk sanning som behövt uppdateras på senare tid är synen på inflation. Varför den trots många centralbankers olika åtgärder inte stiger. Enligt Karolina Ekholm tyder det mesta på att den ränta som är förenlig med normal aktivitetsnivå är mycket lägre nu än vad den var förr. Oklart varför. Hursomhelst innebär det att centralbankernas penningpolitiska verktyg blir alltmer tandlösa, vilket gjort att finanspolitiken numera tilldrar sig ett förnyat intresse bland ekonomer.

– Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med om flera skiften i synen på makroekonomin. Jag minns när jag var doktorand i början på 90-talet och sa att det var viktigt att påverka förväntningar med normpolitik – sedan kraschade allt när man försökte försvara kronan. Då var det också många svenska ekonomer som hade fel. Men det är inte unikt för nationalekonomi utan har att göra med ett mer generellt och mänskligt fenomen – flockmentalitet.

***

Namn: Karolina Ekholm

Född: 1964.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Aktuell: Undervisar och är involverad i forskningsprojekt vid Stockholms universitet. Olika sidouppdrag, bland annat som rådgivare till finansdepartementet och av regeringen nyligen utsedd till ordförande i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO).

Bakgrund: Vice riksbankschef 2009–2014, ett mandat som avbröts i förtid då hon blev statssekreterare på finansdepartementet, till 2019.

Åt: Ett par pizzabitar på The Italian Cousins på Hornsgatan i Stockholm.