Liberala brådskan bäddar för bråk

Text:

Foto: TT

Mejlet gick ut klockan 14 på fredagen den 5 mars: Nyamko Sabuni presenterar 14.30 partistyrelsens beslut om ”Ny start för Sverige”. Men någon nystart för Liberalerna blev det inte. Beslutet blev bensin på elden.

Det visade sig att 13 var för och 10 mot i partistyrelsen. 11 för och 8 mot i riksdagsgruppen. Ett redan högt tonläge i partiet höjdes.

Denna vecka och de två kommande handlar det inte om beskedet att man hoppas på en borgerlig fyrpartiregering, eller om att avsluta samarbetet i Januariavtalet efter budgeten för 2022. Utan om en mening: ”För att en sådan [borgerlig] regering ska kunna tillträda och styra landet kan Liberalerna i sakfrågor söka samsyn med riksdagens alla partier”.

Det är så det formuleras i förslaget till partirådet den 28 mars.

Och hur går det? Det blir jämnt, säger de Fokus pratar med i partiet.

Men första frågan som ställs är: Varför så bråttom?

Att kalla in partirådets 65 ombud med så kort varsel kan bara ske i ”synnerliga fall” enligt partistagdarna.

– Jag känner mig själv velig i frågan. Vad är grunden till att man ska ta ställning just nu? Det här en fråga som vi är många som behöver begrunda, säger Anita Jernberger, regionråd (L) i Östergötland.

­– Det är en anmärkningsvärt kort tid, detta i ett parti där vi pratat så mycket om medlemsdemokrati, säger en central L-källa.

Partilogiken säger att inför större beslut ska de lokala föreningarna kunna mötas och diskutera. Ombuden på partirådet ska känna att de har mandat från sina medlemmar. Det hinner de oftast inte med nu.

I veckan krävde två riksdagsledamöter att partiet i stället ska kalla till extra landsmöte i vår. Landsmötet har 178 ombud. Och oavsett utgången på partirådet tror många att frågan lever vidare.

– Risken är att frågan inte alls blir avgjord på partirådet, att förlorarsidan – vilken det än är – ser en andra chans på landsmötet i november i höst, säger en Liberalpartist med god insyn.

Störst på partirådet är Stockholm med 12 ombud, Västsverige med 11 och Skåne med 9 ombud, övriga länsförbund har 1-2 ombud förutom Östergötland med 3. Stockholm har tagit ställning mot partistyrelsen, länsförbundet i Skåne har lagt sitt årsmöte – där de väljer ombud – den 22 mars, en vecka före partirådet.

– Skåneförbundets styrelse ställde sig igår (tisdag) bakom partistyrelsens förslag med röstsiffrorna 10-3. Inför årsmötet ska vi också ha en rådgivande medlemsomröstning, säger Roko Kursar, vice ordförande i kommunstyrelsen (L) i Malmö där S-L styr i minoritet.

Han var själv bland de som röstade mot.

– Jag står bakom Christer Nylander och Jan Jönssons reservation i partistyrelsen. Förslagen har stora likheter, båda säger att vi ska verkar för en alliansregering och en borgerlig statsminister. Det som skiljer är synen på SD:s inflytande, säger han.

Det skånska årsmötet väntas uppmana ombuden på nationella partirådet att följa majoritetsbeslutet den 22 mars.

Liberalerna i Västsverige är kluvna:

– Jag och förbundsledningen tar ställning mot, vi tycker inte detta är rätt väg att gå. Men det finns delade meningar i övriga styrelsen, och våra ombud är fria att rösta efter eget samvete, säger Pär Gustafsson, ordförande för L i Västsverige.

Per Löfstrand sitter i partistyrelsen och är ordförande för L i Jämtland:

– Jag är ganska säker på att partistyrelsen får stöd för sin linje på partirådet. Vi ska minimera ytterkantpartiernas inflytande, men kunna föra samtal med alla partier. Ideologiskt och politiskt är det bättre vi förflyttar M och KD mot mitten, säger han.

En partiledning har alltid lättare få sin vilja igenom än de som är mot.

– Det blir jämnt. Men jag tror det kan finnas stöd för partistyrelsens linje, tror Pär Gustafsson.

Förlorar partiledningen påverkar det också partiledarens ställning.

– Min bedömning är att då kan Nyamko inte sitta kvar, säger en L-källa.

– Tyvärr har det aldrig satt sig med Nyamko. Och de socialliberala frågorna har helt försvunnit i partiet, säger en person som tidigare satt i ledningen för sitt länsförbund.

– Nej, Nyamko har ett starkt stöd. Och vi har beslutat att hålla medlemomröstning om nästa partiledare. Skulle saken ställas på sin spets skulle hon vinna, säger Per Löfstrand.

Striden i Liberalerna har den senaste veckan reducerats till en enda skarp fråga; samtala eller samarbeta med SD eller ha dörren stängd?

Vad L-ledningen ville uppnå är en sak. Hur det uppfattades en annan, menar Anita Jernberger i Östergötland.

– Jag tror inte någon liberal vill gå i de brunas spår. Det finns starka lärdomar om hur de bruna tog plats i tyska samhället på 30-talet. Man kan vara naiv och inte se de små förändringarna. Vi liberaler ska inte börja samarbeta med SD. Men det är inte så det tolkats, säger hon.

Pierre Månsson, en av fem liberaler i landet som leder en kommunstyrelse, som ordförande i Kristianstad, vill inte kommentera förra veckans beslut:

– Jag noterar att det är många som deltar i det självskadebeteende som största delen av mitt parti nu håller på med.

***

FAKTA: Väljartappet från valet

Nettoflöden från L till andra partier (i procent av väljarkåren sedan valet 2018 enligt SCB november 2020)

L till S        0,5 procent

L till C        0,3 procent

L till M       1,5 procent

L till KD    0,3 procent

Hakelius: Liberalismen segrade inte ihjäl sig – väljarna flyr av andra skäl