Historia / Inrikes

Skandalerna haglar över Europas kungahus – men monarkin står stadigt

Europas sju regerande kungahus skakas regelbundet av skandaler. Men monarkin som statsskick är knappast hotad.

Prins Harry och Meghan är inte de första kungligheterna som lämnat den brittiska kungafamiljen. När kung Edward VIII förstod att han inte kunde gifta sig med den två gånger frånskilda amerikanskan Wallis Simpson abdikerade han år 1936 från den brittiska tron som han hade ärvt ett år tidigare när hans far, George V, dog. Kung blev i stället Edwards lillebror Albert som vid trontillträdet antog namnet George VI. Denne motvillige men plikttrogne monark fick inga söner och vid hans död, 1952, ärvdes kronan av äldsta dottern Elizabeth. Hon sitter som bekant fortfarande på den brittiska tronen, snart 95 år gammal.

Drottningens långa regenttid har kantats av flera skandaler, allt som oftast utlösta av någon familjemedlem. Att Harry och Meghan så öppet avslöjade intima detaljer om kungahuset för Oprah Winfrey ses ändå som ett djupt svek. Drottningen har medgivit att hon har förståelse för Meghans psykiska ohälsa och att hon utsatts för rasism, men Elizabeth II har alltid velat hantera familjekriser internt. Inte ens hennes abdikerade farbror Edward – som fick titeln hertig av Windsor när han avsade sig tronen – pratade offentligt illa om sin familj, trots att det fanns gott om bitterhet från båda sidor.

Harry och Meghans ursprungliga tanke var att de skulle vara kungligheter på halvtid. Deras ambition var att tillbringa halva året i Storbritannien och utföra uppdrag i sina roller som kungligheter. Den andra halvan ville de bo och verka i USA som privatpersoner. Där skulle de driva frågor som de ansåg angelägna, och backas upp ekonomiskt av olika företag. Bland annat handlade det om betalda föredrag om livet som kungligheter – något som var totalt oacceptabelt för drottningen.

Elizabeth II hade redan praktisk och dålig erfarenhet av denna typ av kunglig »business«.  Hennes yngste son Edward och hans maka Sophie har blandat de kungliga uppdragen med att driva eget. Prins Edward var en förhållandevis framgångsrik tv-producent. Men att merparten av produktionerna hade kungliga teman gjorde bland andra Edwards bror prins Charles irriterad. Hustrun Sophie drev en välkänd pr-byrå med många kända kunder, men allt slutade i katastrof år 2001 då en journalist från skandaltidningen News of the world satte dit henne i ett inspelat samtal. Journalisten hade klätt ut sig till en arabisk shejk och fick under mötet drottningens svärdotter att avslöja flera kungliga hemligheter.

Drottningen blev rasande och tvingade sin yngste son och hans hustru att avveckla sina företag och bli kungligheter på heltid. Två decennier senare är det inte många som kommer ihåg skandalerna kring Edward och Sophie och de är åter uppskattade medlemmar av kungafamiljen. Men en person har inte glömt deras experiment med att driva företag samtidigt som de var kungliga – drottningen. Det är också en av de främsta anledningarna till att hon satte stopp för Harrys och Meghans planer.

Drottningen såg ingen annan utväg än att be Harry och Meghan träda tillbaka från sina kungliga roller och för det har de blivit rikligt belönade.  De har nämligen tecknat stora avtal med streamingsjättarna Netflix och Spotify som kommer att genera miljontals dollar. Och eftersom de redan köpt ett hem för mer än 150 miljoner kronor för pengar som Harry ärvt av mamma Diana och sin gammelfarmor, drottningmodern, kan de leva ett bekvämt liv i soliga Kalifornien. Sannolikt kommer de också ge fler spektakulära intervjuer, som den med Oprah Winfrey, för att hålla sitt varumärke levande. Problemet är att detta offentliga tvättande av de kungliga byken kommer att försvåra – kanske till och med omöjliggöra – möjligheten för paret att återskapa en sund relation med Harrys familj och med det brittiska folket. Enligt opionsmätningar som gjordes efter Oprahintervjun är förtroendet för paret rekordlågt. Ungefär hälften, 48 procent, av de tillfrågade hade en negativ syn på Harry, medan 58 procent tyckte illa om Meghan. Knappt 30  procent sympatiserade med makarna.

Inget europeiskt kungahus kan mäta sig med det brittiska när det gäller traditioner, intresse från omvärlden och mediebevakning. Därför är det också i Buckingham Palace som de mest omtalade kungliga skandalerna utspelas. Men schismer har funnits – och finns – även i de andra regerande familjerna.

Ibland har det också resulterat i att en kunglighet lämnat ifrån sig, eller blivit fråntagen, sin status. I huset Bernadotte har det till exempel funnits flera prinsar som hoppat av sina kungliga roller. Det skedde under trettio- och fyrtiotalen då det var ett krav att prinsar av ätten skulle gifta sig med kungliga kvinnor. Prinsarna Lennart, Sigvard, Carl Johan och Carl junior vägrade och förlorade därför sina titlar, ordnar, apanage och platsen i tronföljden. En annan konsekvens var att de under flera år tappade kontakten med släkten på Stockholms slott. Det var först efter det att Gustaf VI Adolf blivit kung 1950 som relationerna normaliserades.

Eftersom de avprinsade männen förlorade sina apanage var det viktigt att de kunde försörja sig själva. Lennart Bernadotte hade ärvt blomsterön med slottet Mainau i Bodensjön i Tyskland av sin farmor, drottning Victoria. Det utvecklade han till ett av Tysklands största turistmål. Sigvard Bernadotte blev en av Sveriges mest framstående designers. Carl Johan Bernadotte försörjde sig som affärsman och även om han höll låg profil var det förstås ingen nackdel att hans pappa var kung när han knöt kontakter med företag runt om i världen.

I nutid tackade prinsessan Madeleines make Christopher O’Neill, 46, nej till att bli prins och medlem av kungahuset när han gifte sig. Detta för att kunna fortsätta att verka som affärsman och försörja sig och sin familj. Madeleine är först och främst mamma, men arbetar även med organisationen World Childhood Foundation. I och med att Madeleine enbart omfattas av apanaget när hon utför kungliga plikter finns inga formella krav på att hon ska genomföra ett visst antal uppdrag.

Prins Carl Philip lever med sin familj i Sverige och genomför årligen flera representationsuppdrag. Vid sidan om har han länge varit en mångsysslare som har ägnat sig åt design och formgivning i olika former och fotografi. Dessutom tävlar han i motorsport. Ingen av dessa bisysslor verkar uppröra svenska folket. Hans hustru, prinsessan Sofia, har under pandemiåret jobbat halvtid ideellt som vårdbiträde på sjukhuset Sofiahemmet i Stockholm.

Eftersom kungaparet har fått så många barnbarn de senaste åren bestämde kungen år 2019 att enbart kronprinsessan Victorias barn skulle vara kungliga högheter och tillhöra kungahuset. Barnen till Carl Philip och Madeleine kommer därför att vara friare när de blir vuxna.

I grannlandet Danmark åtnjuter den åttioåriga drottning Margrethe en oerhörd popularitet hos sitt folk. Det verkar även hennes äldste son, kronprins Frederik, göra med sin familj. Frederiks lillebror, prins Joachim, har inte haft det lika lätt. Hans föräldrar blev glada när Joachim fick ärva slottet Shackenborg med tillhörande jordbruk på Jylland av ett par av drottningens närmaste vänner som var barnlösa. Dessvärre fick prinsen inte ekonomin att gå ihop och i dag drivs godset av en stiftelse där Joachim är beskyddare.  Han bor nu i Paris med sin familj och arbetar som militärattaché på den danska ambassaden. Han har också återhämtat sig efter en elakartad stroke förra sommaren.

I Norge är det prinsessan Märta Loui­se som har stått för de flesta löpsedlarna. När hon gifte sig med författaren Ari Behn 2002 avsade hon sig sitt apanage och bad sin far, kung Harald V, att hon inte längre skulle tituleras Hennes Kungliga Höghet. På det viset skulle hon kunna öppna en privat affärsverksamhet. Till en början var det få som kritiserade vägvalet eftersom verksamheten mest bestod av att skriva sagoböcker och sedan läsa upp dem i olika publika sammanhang. Men när hon slog sig samman med Elisabeth Nordeng och började skriva böcker om själsliga ämnen lät kritiken inte vänta på sig. Inte minst 2007 då damerna öppnade en »Änglaskola«. Där fick eleverna lära sig healing och att komma i kontakt med sin skyddsängel samt att förstå hur det är att leva med högkänslighet.   

Prinsessan och Ari Behn skilde sig 2017 och en tid senare träffade Märtha Louise den amerikanske schamanen Durek Verrett. De inledde inte bara en romans utan drog även ut på en turné i Norge som de kallade för »Prinsessan och shamanen«. Paret fick förödande kritik i medierna. Många norrmän ansåg att Märtha Louise utnyttjade prinsesstiteln för att tjäna pengar. Prinsessans bror, kronprins Haakon, berättade för pressen att familjen skulle ha ett samtal om hur prinsesstiteln skulle användas framöver och det blev senare bestämt att prinsessan enbart skulle kalla sig för Märtha Louise när hon arbetade kommersiellt.

Under julhelgen 2019 drabbades den norska kungafamiljen av en stor tragedi när Ari Behn avslutade sitt liv, 47 år gammal. Märtha Louise och parets äldsta dotter, Maud Angelica (född 2003), har sedan dess varit djupt engagerade i kampen mot psykisk ohälsa.

Den nederländska monarkin skiljer sig lite från de övriga då det har utvecklats en kutym att regenten abdikerar och lämnar tronen till nästa generation vid ett lämpligt tillfälle. I det nederländska kungahuset finns även två goda exempel som visar att man kan vara kunglig och samtidigt göra civil karriär. Prins Constantijn, lillebror till kung Willem-Alexander, har i många år arbetat för den amerikanska tankesmedjan Rand Corporations europeiska verksamhet i Bryssel. Innan dess var han anställd vid utrikesdepartementet i Haag. Detta har aldrig varit något problem för honom, inte ens så länge hans mor Beatrix var Nederländernas drottning – vilket hon var fram till abdikationen 2013.

Constantijns hustru, prinsessan Laurentien, har också haft en civil karriär sedan hon gifte in sig i kungahuset 2001. Hon har främst arbetat med miljöfrågor, läskunnighet för barn samt pr. Trots att prinsparet kombinerat sina yrkesliv med representationsuppdrag för kungahuset har det aldrig ställt till bekymmer. Såväl prins som prinsessa är mycket populära i Nederländerna.

Det spanska kungahuset överträffar till och med det brittiska när det gäller styrkan i de skandaler det genererar. Förra året tvingades rent av landets före detta monark Juan Carlos gå i exil. Det blev då känt att han tagit emot stora mutor från saudiarabiska intressen som ville bygga snabbtåg i Spanien. Juan Carlos blev kung 1975 efter diktatorn Francos död. Länge sågs han som den främste garanten för demokratin i sitt rike, inte minst 1981 när han lyckades stävja ett kuppförsök från delar av militären som ockuperade det spanska parlamentet.

Många såg i Juan Carlos den perfekta konstitutionella monarken, men mot slutet av hans regeringstid började saker och ting att förändras. Yngsta dottern Cristina, 55, och svärsonen Inaki Urdangarin, 53, var inblandade i en stor korruptionshärva vilket ledde till en fängelsedom för Urdangarin som han ännu avtjänar. Cristina flyttade till Schweiz med parets fyra barn. Prinsessan är inte längre medlem av kungahuset och representerar inte Spanien.

Juan Carlos lämnade över tronen till sin son Felipe 2014 men fortsatte att företräda den spanska kronans olika intressen. Detta blev emellertid ohållbart för ett par år sedan efter flera skandaler, och förra året flyttade den tidigare kungen på obestämd tid till Abu Dhabi. Där lever nu 83-åringen och drömmer om att kunna återvända till sitt hemland.

Trots flera och stora skandaler i toppen av det spanska hovet verkar kung Felipe fortfarande ha folkets stöd. Hans senaste jultal lockade rekordmånga tv-tittare.

Det belgiska hovet har också genererat en hel del spaltmeter på sistone, även om det inte handlar om korruption likt den i Spanien. Kunghuset har många medlemmar och här finns inte samma tendens att försöka hålla antalet kungligheter nere, som på många andra håll. Huset består av det nuvarande kungaparet Philippe och Mathilde, deras fyra barn, det gamla kungaparet Albert och Paola, kungens två syskon Astrid och Laurent med familjer plus två fastrar. Och förra året fick Belgien en alldeles ny – men långt ifrån nyfödd – prinsessa med familj.

Kung Albert, som var statschef 1993–2013, hade länge en relation med en belgisk adelskvinna. Efter många år av juridiska processer tvingades han erkänna att Delphine Boël blev till under den relationen och att hon därmed är hans dotter. Den 53-åriga konstnären Delphine blev därför den 1 oktober 2020 känd som HKH Prinsessan Delphine av Belgien. Genom ett trollslag blev även hennes barn Oscar (född 2008) och Joséphine (född 2003) prins respektive prinsessa av Belgien.

Delphine får dock inte del av det belgiska apanaget utan måste även fortsättningsvis försörja sig själv. Hon har hela tiden hävdat att hon bara ville ha sin fars erkännande, vilket han vägrade. Det var först när Albert abdikerade som kung 2013 och hans immunitet som statschef försvann som han blev tvungen att lämna ett dna-prov som visade att han hade ett fjärde barn. Såren verkar vara på väg att läkas och hovet har publicerat flera bilder på Delphine tillsammans med sin nya familj.

Flera av Europas regerande kungahus, någon kanske skulle säga de flesta, har alltså drabbats av skandaler och avhopp de senaste decennierna. Ändå verkar monarkin som statsskick vara ohotad.

Inte ens i Spanien, där det både finns en urgammal misstro mot centralmakten och ett antal flagranta skandaler i färskt minne, står den republikanska agendan speciellt stark.

Kanske resonerar många européer som den legendariska svenska journalisten Barbro »Bang« Alving. När hon fick frågan om sin syn på monarkin svarade hon: »Jag är republikan, men inte just nu.«

Och även om många politiker är republikanskt sinnade så är de också pragmatiker.  De förstår att  det inte är gångbart att driva frågan om monarkins avskaffande, så länge monarkin har ett folkligt stöd. Kanske kan historier som den om Harry och Meghan till och med bidra till att öka intresset för kungligheter. Om kungahusen då visar förmåga att hantera problemen och då och då avpollettera en eller annan besvärlig medlem, så kanske det i själva verket bidrar till att stärka förtroendet för institutionen.

Hakelius: Den nya aristokratin – en parodi svår att ta på allvar

Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.

Logga in
eller

Köp FOKUS ONLINE utan bindningstid!

Prova 1 månad för 1 krona

Kampanjpris 1 krona första månaden därefter 149 kronor per månad.

Detta ingår:

Obegränsad tillgång till alla online-artiklar.

Aktuella analyser och fördjupningar.

Dagligt nyhetsbrev.

Fokus på samhällsfrågor, politik, ekonomi, kultur och vetenskap.

Fortsätt

Jag godkänner villkoren för Fokus (FPG Media AB).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera