Tillfälligt stramt blir permanent

Text:

Foto: TT

Migrationsminister Heléne Fritzon (S) var pressad där hon stod på presskonferensen på Sveavägen 68 den 4 maj 2018: Hur många flyktingar ska Sverige ta emot?

Makthavare undviker att ange siffror och talar hellre om målbilder. Ett politiskt modeord. Men hon hade just sagt att Sverige under 2017 tog emot nära 27 000 asylsökande och att det var för många i förhållande till vår befolkning. Hennes föregångare i Alliansregeringen, Tobias Billström (M), hade fått bassning av sin statsminister när han pratat om volymmål för mottagandet.

Men nu var det Heléne Fritzon som upprepade gånger fick frågan: vad var rimligt för Sverige?

»Runt 14 000–15 000 personer«, klämde hon ur sig till slut.

Statsminister Löfven vägrade gå i fällan:

»Det går inte sätta någon exakt siffra och det har jag sagt hela tiden. Asylrätten gäller«, sa han.

Under 2020 kom det 12 991 asylsökande till Sverige. Det lägsta antalet under 2000-talet. Covidpandemin kan ha spelat en roll. Men bara var tionde som fick uppehållstillstånd fick det av asylskäl mot nästan varannan under 2016, året efter den stora flyktingvågen.

Nu är Sverige i ett läge där regeringen senast den 8 april ska lägga fram förslag på en ny migrationslag till riksdagen. Den ska ersätta de tillfälliga regler som infördes i november 2015 och den tillfälliga lag som infördes året efter.

S-beskedet om en fortsatt »stram« migrationspolitik väckte starka interna protester våren 2018.

»Vi står inte bakom detta och kommer inte att ställa oss bakom denna nya migrationspolitik. Det partiet föreslår kan ses som en desperat handling för att få tillbaka väljare från SD, men det kommer i stället att förvärra på det sätt att vi inte kommer stå för våra grundvärderingar«, skrev till exempel en S-förening i Lilla Edet i ett uttalande.

Ännu värre blev det när ett uttalande av Stefan Löfven kunde tolkas som att barn till de asylsökande som fått avslag eller var papperslösa inte skulle få gå i skolan.

»Har man fått nej och inte har tillåtelse att vara i landet kan man inte få ta del av svensk välfärd på samma sätt som människor som ska vara här«, sa han till Aftonbladet.

Heléne Fritzon fick rycka ut efteråt och säga att något sådant förslag fanns inte.

Aftonbladet skrev också att partiledningens planer på ett kommande utspel om skärpt lagstiftning för tiggeri ställdes in efter de hårda reaktionerna på migrationsutspelet.

Den stramare migrationspolitiken från S satte känslorna i svallning, varken de som var för eller emot den var nöjda med utfallet.

»Men S retoriska svängar i frågan kostade på väljarnas tillit, både bland dem som vill ha en mer generös flyktingpolitik och den majoritet som tycker att vi ska skärpa politiken ytterligare. ›Väljarna undrade på goda grunder om vi bara försökte säga det de ville höra. Har S ingen egen ryggrad?‹ som en av de politiska företrädarna vi intervjuade sa«, skrev Socialdemokraterna i Stockholmsområdet i sin valanalys ledd av Aida Hadžialic´.

Vändningen kom den 24 november 2015. Antalet flyktingar till Sverige ökade dramatiskt under hösten. På Posthusplatsen utanför centralstationen i Malmö ställde staden upp baracker för ett första mottagande av dem som kom med tågen via Öresund, och köerna ringlade sedan långa utanför Migrationsverket i Jägersro. Tolv dagar tidigare hade Sverige infört gränskontroll, men nu behövdes fler åtgärder ansåg S+MP-regeringen.

»Sverige behöver ett andrum«, sa statsminister Stefan Löfven på presskonferensen samma dag och presenterade tillfälliga lagändringar.

»Det bästa sättet för att hjälpa mina miljöpartistiska kommunalråd är att ändå göra någonting«, sa vice statsminister Åsa Romson (MP) med darr på rösten.

Den tillfälliga lagen som begränsade vilka som kunde få asyl kom i juni 2016 och gällde i tre år. I juni 2019 förlängdes den i ytterligare två år, och samtidigt tillsattes en parlamentarisk kommitté som skulle ta fram en permanent lagstiftning från den 19 juli i år.

Men det blev ingen enighet. Kommitténs ordförande Thomas Rolén lät till slut partierna rösta på 26 konkreta förslag i utredningen. S står bakom samtliga och har ett eller flera partier med sig på varje förslag; från som mest Liberalerna, som delar uppfattning med S om 24 förslag, till Miljöpartiet, som delar uppfattning med S i 3 förslag.

Det innebar att de två partier som var mest oeniga i kommittén nu förhandlade ihop sig om »En långsiktigt hållbar migrationspolitik«. Och de hade inte mycket tid på sig. I april måste förslaget vara framme för att kunna tas i riksdagen och börja gälla från juli i år.

Efter kommitténs (oeniga) förslag kom ett tilläggsförslag som mildrade kraven något vid anhöriginvandring, och kraven för uppehållstillstånd gick från »synnerligen ömmande omständigheter« till att »omständigheterna är särskilt ömmande« för barn och vissa vuxna.

– Det är ingen hemlighet att vi ofta har olika åsikter i de här frågorna. Vi har gjort överenskommelser tidigare där det finns mycket som inte vi gillar, men fått igenom en del framför allt i kompletteringarna, säger Rasmus Ling, som är migrationspolitisk talesperson hos MP.

– Jag är övertygad om att vi kommer att kunna lägga fram en gemensam lagrådsremiss. Utan att förneka att det finns skiljelinjer mellan partierna, säger han.

Är det ett stort steg tillbaka i migrationspolitiken enligt er? 

– Den stora skillnaden jämfört med tidigare är att permanenta tillstånd tidigare varit huvudregel. Nu blir det tillfälliga som huvudregel. Och det är en stor förändring.

Kritikerna säger att från EU:s mest generösa migrationspolitik före 2015 hamnar Sverige nu i bottenklass?

– Det beror på vilka man jämför med och vilka parametrar som används. Alla länder i EU har tillfälliga uppehållstillstånd i dag. Men tiden för dem varierar. Frankrike har tioåriga och då närmar man sig permanenta. Andra har tre år som i kommitténs förslag, några har under och många har tillfälliga uppehållstillstånd i fem år.

– Men de tidsgränser som finns i förslaget på tre år är ganska korta och den lägre gränsen, för alternativt skyddsbehövande, på högst 13 månader är väldigt kort.

Socialdemokraterna har även den interna opinionen att ta hänsyn till. Migrationsdebatten har stått på paus under coronaåret, men kan nu ta fart igen.

De två stora frågorna handlar om förslaget att tidsbegränsade uppehållstillstånd nu permanentas som grundprincip, liksom skärpta krav på anhöriginvandring. I princip kommer endast kvotflyktingar som FN pekar ut att få permanenta uppehållstillstånd. För att få permanent uppehållstillstånd ska de sökande dessutom uppfylla krav i svenska språket och samhällskunskap och visa att de kan försörja sig själva.

Men att ha tillfälliga uppehållstillstånd som grundregel väcker reaktioner:

»Permanenta uppehållstillstånd har länge varit huvudregel för uppehållstillstånd utfärdade på skyddsgrund. Det har sin bakgrund i både humanitära och samhällsekonomiska hänsyn. Tillfälliga uppehållstillstånd riskerar att leda till ökad stress och psykisk ohälsa för den enskilde och särskilt barn som kommit i låg ålder riskerar drabbas på ett orimligt sätt«, skriver Stockholms arbetarekommun i en distriktsmotion till S-kongressen i höst.

Malmö stad är inne på samma sak i sitt remissvar på kommitténs förslag:

»Tidsbegränsade uppehållstillstånd medför en osäkerhet som kan påverka människors hälsa och förutsättningar för etablering i samhället negativt. Ur ett barnperspektiv kan tidsbegränsade uppehållstillstånd få en negativ effekt på den tid och kontinuitet som enligt stadens erfarenheter spelar en avgörande roll för barns lärande«, skriver man med kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt-Jammeh (S) som undertecknare.

I april förra året kom Socialdemokrater för tro och solidaritet med ett program: 28 punkter för en mer human asylpolitik. Ordförande då var statsvetaren Ulf Bjer­eld. Nu konstaterar han att programmet var långt ifrån det kommittén föreslår.

– Bland våra förslag fanns återinförande av permanenta uppehållstillstånd, ett stopp för ovetenskapliga medicinska åldersbedömningar, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för utvisningar till Afghanistan och ett tydligare barnrättsperspektiv i hela asylprocessen.

– Många inom både S och borgerligheten inser att permanenta uppehållstillstånd är mycket bättre. Det ger incitament att lära sig språket och skapa sig en framtid här, säger han.

Flyktingsströmmarna finns kvar, men med hårdare yttre gränskontroller och restriktioner under corona har färre sökt sig till norra Europa de senaste åren.

– Den överlägsna trenden är att frågan inte är lika het i dag. Med färre flyktingar blir frågan också mindre viktig internt i S. Men med propositionen kan motsättningarna i frågan mobiliseras igen.

– Att avgörandet kommer nu gör att det inte kommer att röra sig lika mycket om migrationsfrågan i valrörelsen 2022, tror man. Men vi vet inte om det blir så, säger Ulf Bjereld.

Att en »stramare« svensk migrationspolitik skickar en signal till dem som funderar på att lämna sitt land i Asien eller Afrika tror han inte alls på.

– Ett enskilt lands lagstiftning är en väldigt liten faktor för flyktingar att söka sig just dit. Annat spelar en mycket större roll, som om det finns en diaspora i landet redan, om man kan möta sina landsmän, säger Ulf Bjereld.

Samtidigt väntar en annan fråga om invandring bakom kröken. I februari i år kom en utredning om arbetskraftsinvandring som kan orsaka nästa debatt. Utredningen är på remiss till i början av maj.

LO driver hårt att svenska arbetsgivare inte utan prövning mot arbetsmarknaden ska få rekrytera lågkvalificerad arbetskraft från fjärran länder för att jobba som till exempel städare, personlig assistent, på restaurang eller på byggen.

»Det är jobb som i första hand behöver gå till arbetslösa människor som redan befinner sig i Sverige«, kräver LO.