Skilda världar i ny ekonomi

För många räcker lönen till allt mindre. Andra satsar på bitcoins.

Text:

Foto: TT

Ernst Billgren har harvat på i åratal, först på fina konstskolor och sedan med att måla tusentals rävar. Lagt decennier på sitt konstnärliga värv. Även om ingen kan dra sig till minnes att hans verk satt något prisrekord är han en konstnär av den gamla skolan.

Sedan har vi den nya skolan: den 39-årige amerikanen Mike Winkelmann, även kallad Beeple. Han ser ut som en tv-spelssnubbe. Ganska okänd också, fram till i mars då ett av hans digitala verk auktionerades ut hos anrika Christie’s. Bildkollaget bestående av jpg-bilder drog in 69 miljoner dollar, en rekordsumma. Storleken mättes i pixlar.

Summan gjorde att Beeple hamnade i samma stratosfär som Picasso, Monet och Renoir – hans verk var nämligen bland det dyraste i historien. Och det allra dyraste NFT-konstverket. NFT, så kallade non-fungible token, är en slags kryptoteknik med en öppen loggbok där man säkrar ägarskapet och filens autenticitet. Bland det hetaste just nu jämsides med kryptovalutorna – sägs det.

NFT-verkets köpare var en programmerare i Singapore, som betalade i kryptovalutan Ether, vars kurs sedan dess ökat med 40 procent mot dollarn. Hursomhelst gav klubban på Christie’s eko långt bortom konst- och kryptovärlden. Glöm Picasso; nu gäller Beeple.

Hos de flesta betraktare väckte det en känsla av att något skaver. Pandemin kan väl inte förklara detta också. För nog är det en obalans mellan det gamla och det nya, som är så färsk att ingen tycks ha ord för det. Eller?

Vi lever i skilda världar nu. Tillgångspriser stiger i rask takt medan lönerna står stilla – den reella köpkraften backar till och med, på grund av de låga räntorna.

Alla är samtidigt varse de enorma kapitalflödena till börser och kryptovalutor, där ingen tycks förlora pengar. Dagen innan Beeples verk auktionerades ut godkände Bidenadministrationen att 1 900 miljarder dollar ska pumpas in i den amerikanska ekonomin. Att världens börser hade skäl att stiga är en underdrift. Men vad ska man köpa?

Häromdagen frågade min tandläkare, som är i 30-årsåldern, hur man tar sig in i den där i omtalade bitcoinvärlden. Han har ju läst om alla som tjänar grova pengar nu. Att börskraschen är nära när taxiföraren snackar aktier är ett gammalt uttryck som brukar vevas fram, men hur är det nu igen med tandläkare som frågar om vägen till bitcoins?

Ekonomiprofessor Scott Galloway pekade nyligen ut en tänkbar förklaring till denna nya, svårgripbara utveckling: ekonomisk ojämlikhet. Det, menar han, förklarar det enorma intresset för kryptovalutor. Och NFT-konstverk. Och obskyra aktier.

Aktörerna som aktiverats på senare tid är nämligen en nihilistisk grupp. Det är medelklassens barn, som är runt de 30 men trots arbete saknar egen bostad. Jämfört med föräldragenerationen har de lite, och kan därför tänka sig att förlora allt för att tjäna lite grann, menar Galloway.

Det var också dynamiken bakom aktiehandeln i det sömniga bolaget Gamestop, som plötsligt hade blivit föremål för deras intresse. Visst, man såg gärna en rejäl aktierusning, men om inte så skedde fick gärna Wall Street brinna upp. Den psykologiska terrorbalansen gjorde att Game­stops kurs fortsatte stiga – som mest 900 procent – och hedgefonderna, som spekulerat i en nedgång, blödde stora belopp. På nätforumet Reddit firades detta glatt. (Sedan rasade aktiekursen.)

Synar man aktieforumen i Sverige framgår det tydligt att svenska spekulanter i Gamestop inte saknades. Det brukar sägas att Sverige håller på att bli som resten av världen; då talar man oftast om inkomstklyftor, som mäts i den klassiska gini-koefficienten. Men då förloras den större bilden.

Den nya klyftan går snarare mellan dem som äger tillgångar som stigit i värde och dem som är vanliga lönearbetare, som enligt professor Galloway har märkt av obalansen; den där ojämlikheten. Men samtidigt känns det som att tåget gått och många är därför villiga att satsa på udda investeringsobjekt – att tandläkaren vill köpa bitcoins eller Gamestopaktier, eller att unga tjejer vill bli daytraders, vilket det gjorts nyhetsinslag om.

Utvecklingen har varit hetsig. Stockholmsbörsen har på tolv månader stigit med runt 50 procent. Glöm casino! Här är oddsen bättre.

Satsa nu, inte sedan, är också mantrat på den svenska bostadsmarknaden. Villapriserna har de senaste tolv månaderna stigit i rekordtakt med 20 procent, enligt färska siffror från företaget Valueguard.

Dagens industri slog nyligen fast att den som förra våren med gängse belåning (85 procent) köpte en lägenhet på 100 kvadrat i Stockholms innerstad har tio månader senare tjänat 1,2 miljoner. 4 000 kronor om dagen är inte bitcoins-mycket, men närapå – särskilt som att det ena kan man bada i.

Allt pekar uppåt och framåt. När bostadsmäklarsajten Hemnet börsnoterades i veckan steg kursen kraftigt och värderas nu till runt 17 miljarder kronor, vilket motsvarar 254 gånger det senaste årets resultat. Pandemin blir bara en parentes och när siffrorna inte längre har markfäste får känslan styra, och den säger att köpa nu, priset spelar ingen roll.

Riksbanken, som inte längre behöver ta hänsyn till finansiell stabilitet, gasar också på med köp av bostadsobligationer för nära 300 miljarder kronor under det senaste året. Det har gett bensin på den heta bostadsbrasan. Men det är egentligen bara en fortsättning på den sedan länge inslagna vägen.

Stefan Ingves har harvat på i åratal, först Riksbanken och sedan ännu mer Riksbanken; sitt mandat har han haft i snart 17 år. Han är en ekonom av den gamla skolan, som ser detaljerna men kan inte foga samman den stora bilden, med klyftan som var dag blir allt djupare.