Använd orden innan det är för sent – du kanske åtrar dig sen

Svensk ordbok lägger till och tar bort ord i nya upplagan. Nu gäller det att använda orden som försvinner.

Jag är för splittrad för att vara nörd och kunde skriva ”Allmänna intressen” om jag någonsin tog mig före att sätta in en kontaktannons eller ge mig ut på det där möjligen fenomenala fenomenet Tinder. Och jag är för gammal för att vara radikal. Tror jag. Man kan ju tvivla på nästan allt, inte minst på sitt eget luggslitna själv.

Det hindrar en inte från att bli rent reaktionär ibland, och det på ett sätt som närmar sig nörderiet. Och att vara nörd är ej längre töntigt utan coolt, hör jag i P1:s Kropp & själ (18 maj, 2021). 

Noterar på Akademiens förnämliga sajt svenska.se att när Svenska Akademiens ordlista (SAOL)  2015 definierar ordet som »person som har ett stort specialintresse för något och som därför kan verka något enkelspårig«, så har den nyutgivna Svensk ordbok (SO) minskat storleken på  »och som därför kan verka något enkelspårig«. En uppgradering av nördarnas status.

Hursomhelst går jag i gång när jag i DN (18 maj, 2021) läser om ett gäng ord som har åkt in i och ut ur Svensk ordbok. Rubriken lyder »Nu finns gadda, adda och swisha i ordboken« – låter helt rimligt.

Men »5G«, ska det föreställa ett ord? Och »ajvar«, är inte det mest ett varumärke? Dessutom är det godare med aubergineröran baba ganoush, som möjligen stavas så på svenska. Vad är det för fel på det gulliga ordet äggplanta? 

Och »granola« samt »aquavaba« … Vad i jösse namn? Har inget emot rostade gryn eller kikärter, men orden känns nästan lika hipsterreligiösa som »skäggolja«. Men jag är nog fördomsfull, rent av »efterbliven« – där jag föredrar Svenska Akademiens ordboks definition: »som icke nått l. medhunnit den utveckling som kan betraktas ss. den normala (i det givna fallet); som stannat på ett lägre utvecklingsstadium; som är ›efter sin tid‹; stundom: föråldrad, -antikverad; ngn gg: försinkad.« 

Vidare tycks nyorden ofta vara anglosaxiskt importerade: betting, crowdfunding, cheerleading, discgolf (tydligen samma sak som frisbeegolf), foodtruck, screena, statement. I särskilt sistnämnda fall måste man hålla med huvudredaktören, professor Emma Sköldberg vid Göteborgs universitet, om att det inte finns ett lika bra svenskt ord.

»Smakbrygga« har jag aldrig hört förr, men det är en smakfråga som ger trivselvibbar. Vibbar är bra och finns med i såväl SAOL och SO som SAOB. Heja, hurra och halleluja!

Jepp. Nu blir min ambition att använda så många av de DN-listade strukna orden som jag bara kan. Det vackra »adoratör« och den mystiska »benrangelsmannen«. »Beskällare« (alltså avelshingst). »Betäckare« får finnas kvar. Dock hittas inte »player« – tack för det. Dessa ordlekar är inte negligeabla (så ljuvligt frankofont!) för mig som har normalskolekompetens. Som för fasiken har gått i Statens Normalskola, med fri rökning, popmusik, spel och dobbel, dans och Rut Hillarp.

Vissa av de utrangerade orden förstår jag alls icke. Måste fråga min tio år äldre fästman. Han minns »datavision« och »desktoppare«, teknik pre internet. (Obs ej teknologi, som är läran eller vetenskapen om teknik.) Men »prickare«? Att döma av en lång excerpt i SAOB kan vi supponera att det kan ha med sjöfart, sport, filateli och brödbak att göra. Bland fucking annat. »Fuck« finns för övrigt inte med i någon av ordböckerna. Ett debacle, om ni frågar mig. I betydelsen misslyckande, även om det på sistone verkar ha baxats över till att betyda bråk.

Till sist: Varför ska vi inte längre kunna åtra oss som omväxling till att ångra oss? För egen del regrettar jag massor. Såsom trasgrann kulturtant har jag köpt, sålt, givit bort saker och pengar, ändrat mig hit och dit, lovat runt men hållit tunt. Hölle jag mig bara till ett eller ett fåtal intresseområden vore jag månne varkunnad.

Text: