Krav på att ställa in OS – ”lika många döda som i ett krig”

Den 23 juli är det dags. Japanernas protester mot »corona-OS« lär inte kunna stoppa spelen.

Text: Erik Augustin Palm

Foto: Koji Sasahara/AP

De har pågått i över ett år – protesterna utanför OS-stadion i kvarteret Kasumigaoka i stadsdelen Shinjuku. Med stjärnarkitekten Kengo Kumas graciösa, futuristiska ovalbyggnad i bakgrunden, håller japaner upp plakat som visar deras ilska över att OS planeras att hållas om drygt fem veckor. Trots att nödläge är utlyst i den japanska huvudstaden på grund av ökande dagliga coronafall, att inte ens 4 procent av japanerna har vaccinerats mot covid-19 i skrivande stund, att en färsk opinionsundersökning visar att 83 procent av japanerna vill att spelen helt ställs in – och att Japans coronatopprådgivare Hitoshi Oshitani nyligen har gjort ett uttalande där han beskriver det som »omöjligt« att hålla OS på ett helt coronasäkert vis.

När G7-ledarna vid sitt toppmöte i England i mitten av juni underströk sitt stöd för OS fick ilskan bland demonstranterna en nytändning, som har resulterat i makabra inslag i plakatfloran. Exempelvis demonstranten som liemannen med en skylt runt halsen där det står »John Coates välkomnar dig till Armageddon Tokyo 2020«, vilket lägger skulden på den Internationella olympiska kommitténs vice ordförande. Orden syftade på ett citat från Coates kollega Richard Pound häromveckan om att bara »Armageddon« vore ett hinder. 

Men svaret är inte kategoriskt på vem som är ytterst ansvarig för att ignorera alla kontraindikationer mot att arrangera världens största sportfest i Tokyo, mitt under Japans fjärde våg.

 Enligt kontraktet som skrevs mellan Internationella olympiska kommittén och Japan 2013, är det bara OS-kommittén som har auktoriteten att ställa in spelen. Och kostnaderna för arrangörerna att ställa in OS så nära inpå (det förvisso redan uppskjutna) startdatumet, skulle kunna landa någonstans runt 16 miljarder dollar – enligt en beräkning från ekonomen Takahide Kiuchi vid Nomura Research Institute. Bland annat på grund av återbetalningar till sponsorer och för punkterade tv-kontrakt runt hela världen. Detta har fått läget att se ut som en gisslansituation, där Japan inte har något val.

OS i motvind. Den 24 juli ska den olympiska elden tändas i Tokyo. Men över 80 procent av japanerna vill att spelen ställs in.

Samtidigt har Japans regering med den notoriskt OS-envetne premiärministern Yoshihide Suga i spetsen, möjlighet att göra spelen till en omöjlighet rent praktiskt genom att exempelvis stänga landets gränser helt. Något som OS-kommittén förvisso skulle kunna stämma Tokyo för – med enorma kostnader för Japan. Men en sådan manöver skulle utesluta de enorma folkhälsorisker som många experter menar skulle bli konsekvenserna av att hålla OS, även helt utan åskådare (i skrivande stund är det oklart om ens japanska åskådare ska tillåtas).

 Och det är vad majoriteten av Japans läkarkår hoppas att regeringen snart ska inse. Tokyo Medical Practitioners Association, med sina 6 000 medlemmar, har skrivit ett brev med krav på att OS ska ställas in under rådande omständigheter, till premiärminister Yoshihide Suga, Tokyos guvernör Yuriko Koike och den lokala organiserande kommitténs ledare, Seiko Hashimoto. 

Och under en presskonferens med Japans läkarförbund i slutet av maj vid Japans utrikeskorrespondentklubb tog förbundets ordförande Naoto Ueyama upp risken för att en ny coronavariant skulle kunna uppkomma av att OS arrangeras.

Och risken för en »Tokyo 2020«-coronavariant kan nog till och med lekmän sannolikt inse vid det här laget, utifrån scenariot med ett väldigt smittsamt virus, på ett internationellt sportevenemang, som har samlat över 80 000 deltagare från över 200 länder. Och detta i världens största stad, där bara en minoritet av invånarna är vaccinerade.

– Om något sådant faktiskt skulle ske, skulle antalet offer utan tvekan kunna komma att röra sig om ett antal som vore otänkbart även i ett konventionellt krig, sa Naoto Ueyama.

 På en annan presskonferens på Japans utrikeskorrespondentklubb förra veckan, fick både Japans före detta premiärminister Shinzo Abe och nuvarande premiärminister Yoshihide Suga besk kritik för hanteringen av corona i allmänhet och i relation till OS i synnerhet, av Yukio Edano från oppositionspartiet Japans konstitutionella demokratiska parti. Yukio Edano uttryckte sina farhågor över att OS skulle kunna resultera i »en explosion av nya fall« inrikes, och menade att Shinzo Abe tog ett bristfälligt beslut i att skjuta upp OS ett år i stället för två.

Corona är över huvud taget ett infekterat ämne i den japanska samhällsdebatten, där en höjd röst i endera riktningen oftast innebär starka motreaktioner. Och inbegriper diskussionen både corona och OS, blir motreaktionerna dubbelt intensiva.

En av de tunga akademiker som på grund av Japans coronasituation har tagit ställning mot OS på Twitter, är Norio Nakatsuji, professor emeritus i biologi vid Kyoto University. När jag frågar honom om ansvaret för »Armageddon-OS«, säger han att det delas mellan Internationella olympiska kommittén och Japans regering.

– Den rådande verkligheten tyder på att båda läger vill genomföra OS i mesta möjliga mån.

Genrep. Japanska idrottsmän springer 3 000 meter i ett test- lopp i maj – inför tomma läktare.

 Ställd inför frågan om de enorma ekonomiska konsekvenserna för Japan om OS skulle bli inställt i ett så här sent skede, menar Norio Nakatsuji att dessa kostnader först och främst inte skulle hota Japans ekonomi på riktigt. Om den Internationella olympiska kommittén ens skulle välja att kräva Japan på ersättning »och därmed förstöra en redan skadad kredibilitet«.

– Men om Japan skulle krävas på de kostnaderna, bleknar dessa i jämförelse med vad de mer långsiktiga konsekvenserna för folkhälsan skulle innebära för Japans ekonomi och samhälle.

Ett av de största frågetecknen som omvärlden har inför OS i Tokyo, är Japans långsamma vaccinprocess.

– Japans långsamma vaccinering har två skäl. Ett är den långsamma vaccintillförseln, som sannolikt har att göra med otillräckliga förhandlingar mellan Japan och vaccintillverkarna, samt EU:s regler för vaccinexport. Det andra är Japans system med att kräva ytterligare kliniska prövningar på japaner, utöver de globala kliniska prövningar som räckt i andra länder. När det gäller OS och vaccin skulle regeringen helt enkelt ha planerat det hela mer noggrant och i tid.

 Angående regeringens coronatopprådgivare Hitoshi Oshitanis kommentar om att det är »omöjligt« att hålla OS på ett helt coronasäkert vis, instämmer Norio Nakatsuji med emfas.

– Ja, jag ser en mängd problem och hål runt den så kallade karantänbubblan som ska hållas runt OS. Det är helt enkelt fortfarande alldeles för många människor som är inblandade i spelen – från atleterna till anställda, volontärer, journalister och så vidare, och som alla rör sig mellan spelen och runt om i Tokyo – för att kunna kontrollera deras rörelser och infektionsrisk.

Vad blir då kvar av de olympiska spelens inneboende symbolvärde och folkfest om de – vilket allt tyder på – under rådande omständigheter ändå kommer att inledas den 23 juli? I bästa fall blir det nog ungefär som det testevenemang för löpare som hölls på OS-stadion i maj, där inspelat jubel mötte löparna vid mållinjen – i en spöklikt tom arena, och smattret från de närvarande pressfotograferna fick ersätta autentiska applåder. Ett livlöst arran­gemang där sordin läggs på tävlingarna för både deltagare och åskådare hemma i tv-soffan. Där atleter får sitta instängda mellan tävlingar, och där volontärer springer runt och neurotiskt decinficerar.

I värsta fall blir OS i Tokyo ett »superspridarevent« som Japan – känt för sitt värderande av heder och gott rykte både på individnivå och som nation – kommer att skämmas över i flera generationer.