Oh, söte Jesus giv oss styrka

Först en pandemi och sedan extraval. Det är bara att bita ihop och hålla ut.

Om det blir extraval kan vi vänta oss två saker: högt tonläge och ohållbara löften.

Sverigedemokraterna kommer aldrig att ha varit så fascistiska som de kommer att vara under de kommande månaderna. Det beror på att fascistfaran, strängt taget, är det enda Socialdemokraterna kan kampanja på mot de borgerliga partierna. Att kampanja för vänsterpolitik vore möjligen mobiliserande men livsfarligt, för går det bra för S måste de dela regering på ett eller annat sätt med Centern efter ett val. Att kampanja mot den politik man sedan måste föra är lite känsligt.

Centern, å sin sida, måste få sin fundamentalistiska syn på samarbete — att alla samlas kring Annie Lööf — som naturlig. Och de gamla allianskamraternas linje som djupt oansvarig. Så, återigen, Sverigedemokraterna är det givna slagträet. Det kommer säkert att utlovas storslagna liberala reformer också, men nu vet alla att Vänsterpartiet måste vara med på dem för att de ska bli av. Inte särskilt sannolikt.

Sverigedemokraterna vill förstås bli så stora som möjligt, för att maximera sitt inflytande. Och ur det kommer Sveriges snara undergång att födas. Om vi inte byter regering väntar nationens upplösning och kaos på gatorna. Moderaterna och Kristdemokraterna kommer att sitta klämda mellan det Socialdemokratiska valmaskineriet och Sverigedemokraternas mer och större. Mot det finns egentligen inget annat svar än ett lika högt tonläge och att i tillräcklig utsträckning försöka matcha Sverigedemokraterna.

Liberalerna slåss för livet. Mest med sig själva. Det kommer att ge ett särskilt surt valrörelsehumör.

Vänsterpartiet måste rättfärdiga vad de gjort och då gäller det att driva på för vänsterpolitik. Vilket kommer att göra Socialdemokraterna sura. Och det gör Vänsterpartiet mer stridslystet. Och så är lägenhetsbråket hos familjen vänster ett faktum.

Och Miljöpartiet… Ja, gör det någon skillnad hur det partiet tar sig an uppgiften?

När allt rasslat igenom och vi står på andra sidan med en ny regering kan vi egentligen bara vara säkra på en sak: den kommer inte att ha mycket likhet med något som sagts under valrörelsen. Och flera heliga kor i mer än ett parti kommer att ha förvandlats till hamburgare.

Visst längtar man redan dit?

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT