Det här har Långben och Hitler gemensamt

Ett snedsteg hade kunnat bli en ekonomisk katastrof. Nödlösningen blev Hitler.

Vad Långben och Hitler har gemensamt är kanske inte så lätt att förstå. Men jag ska försöka förklara det – med hjälp av författaren Lennart Hellsing. Vi var vänner redan på sextiotalet och vid ett par tillfällen anlitade han mig när han skulle presentera sina böcker.

Många har vuxit upp med Pixiböckerna, de började ges ut så tidigt som på sextiotalet. Pixi var en utmärkt idé, små enkla barnböcker 10 x 10 cm som fanns att köpa till ett billigt pris överallt, inte bara i boklådor utan också i pressbyråkiosker och mataffärer. Det fanns hundratals Pixiböcker med berättelser och sagor, rim och ramsor. Böckerna var välgjorda med bilder av kända barnboksillustratörer. Pixi höll barnen sysselsatta på tråkiga resor och regniga dagar, långt innan mobiler och paddor fanns.

Lennart Hellsing anlitades till en Pixibok som fick heta Gubben Gran, där han samlat gamla folkliga ramsor, så kall­at gatrim. Bilderna var gjorda av Fibben Hald och jag skulle vara med och läsa och sjunga när boken presenterades. En av ramsorna löd:

Storgatan åtta, tre trappor upp,

dörren till vänster sparkas upp.

Ut kommer kärringen och spottar och svär,

efter kommer Långben med laddat gevär.

Boken var färdig och skulle gå i tryck nästa dag när något ljushuvud på förlaget (Carlsen If, nuvarande Bonnier-Carlsen) undrade om de hade fått tillstånd av Disney för att använda Långben, som var med på en bild till ramsan. Det hade förlagschefen Arne Mossberg inte tänkt på, men det kunde man väl göra direkt nu  … »Förvisso«, sa ljushuvudet, »men vet du vad det skulle kosta?« Han nämnde en summa som närmade sig förlagets samlade årsomsättning. Arne Mossberg bleknade. Det här var en katastrof, med den kostnaden kunde boken helt enkelt inte ges ut  …

»Men det finns en variant på ramsan« mumlade Lennart Hellsing. (Han mumlade alltid när han pratade, det ingick i hans personliga framtoning.) Varianten slutade: »… efter kommer Hitler med laddat gevär.«

Fibben Hald snabbinkallades. I dag hade det varit en enkel match att gå in och ändra i datorn, men det här var på åttiotalet. Då var illustrationerna till Pixiböckerna akvareller som fotograferades av till tryckningen och i det här läget fanns inte tid till att göra om hela bilden. Man fick helt enkelt retuschera den. Fibben Hald skrapade bort Långbens huvud för hand och ritade dit Hitlers. Och så kunde boken ges ut i tid – med den unika varelsen: Långbens kropp och Hitlers huvud. Det var en figur helt i Lennart Hellsings anda. Då såg det ut som en nödlösning för förlaget, men numera undrar jag om det inte var iscensatt av Lennart Hellsing själv. Det måste ha tilltalat hans surrealistiska skämtlynne.

Jag har kvar den här Pixiboken och jag vårdar den ömt. Den är unik som ett feltryckt frimärke.

Egentligen skulle den här krönikan handla om upphovsrätt och det gör den ju på sätt och vis. Upphovsrätt är en komplex fråga där tryckfriheten – om man ska hårdra det – står mot upphovsmännens försörjning. Det är lätt att reta sig på jätte­företag som Disney, som försöker sko sig på vanligt folk som vill avbilda Musse Pigg och Kalle Anka i vardagssammanhang. Så resonerar till exempel Piratpartiet, som i frihetens namn vill avskaffa hela upphovsrätten. Men det skulle drabba miljontals småskuttare som mig, som är beroende av inkomster från förlagsroyalty och Stim.

I min hall hänger en bokkasse från författarförbundet. På den står det: »Ordet är fritt men inte gratis«.

Text: