Turbulent liv gjorde honom till kungasläktens svarta får

Jan Bernadotte af Wisborg, greve och vinodlare, dog den 1 september, 80 år gammal.

Text: Roger Lundgren

Foto: Christian Örnberg/TT

Jan Bernadotte (som egentligen hette Carl Johan – men alltid kallades för Jan i familjen) föddes den 9 januari 1941 i Stockholm, som prins av Sverige, äldste son till Lennart Bernadotte och hans första hustru Karin, född Nissvandt. Jans far, Lennart, förlorade prinstiteln och arvsrätten till kronan när han och Karin gifte sig 1932 utan kungens samtycke.

Lennarts föräldrar var prins Wilhelm och den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. De båda kungligheterna tvingades in i en olycklig union av sina respektive familjer 1908. Äktenskapet slutade i skilsmässa 1914 då den levnadsglada Maria lämnade Sverige, sin man och den då femårige sonen vilket skapade stora tidningsrubriker i hela Europa.

Lennart Bernadotte ärvde ön Mainau med tillhörande park och slott av sin farmor, drottning Victoria (född prinsessa av Baden) när hon dog 1930. Efter kriget utvecklade Lennart och Karin Bernadotte Mainau till ett av Tysklands allra populäraste turistmål – vilket blomsterön ännu är. 1952 adlade storhertiginnan Charlotte av Luxemburg Lennart, och hans »avprinsade« kusiner Sigvard och Carl Johan till grevarna Bernadotte av Wisborg, titlar som även deras ättlingar fick använda.

Jan blev med ett trollslag greve och 1965 när hans farfar, prins Wilhelm, dog fick han ärva en miljon tyska mark vilket var en enorm förmögenhet på den tiden. På bara några år hade Jan slösat bort hela arvet. Pengarna hade han lagt på snabba bilar och ständiga kalas vilket resulterade i en mycket ansträngd relation med pappa Lennart. I en intervju med tidningen Land 2016 berättade Jan Bernadotte att hans pappa slängt en sko efter honom och bett honom dra åt helvete när han fick veta att arvet efter prins Wilhelm var borta.

Relationen med pappa Lennart blev inte bättre när Jan på åttiotalet adopterade en tysk affärsman mot betalning. Den vuxne adoptivsonen började kalla sig prins Gerhard av Sverige och lyckades lura flera naiva affärsmän som trodde att han var en äkta svensk prins. Jan kom att ångra adoptionen resten av sitt liv.

Kontakten mellan Jan Bernadotte och den svenska kungafamiljen var genom åren mer eller mindre obefintlig. Det sista stora kungliga kalaset som Jan bjöds in till var bröllopet mellan prinsessan Désirée och friherre Niclas Silfverschiöld 1964.

Möjligheten att komma på god fot med sysslingen kungen försvann fullständigt när Jan 2009 plötsligt meddelade att han därefter skulle börja kalla sig för prins Carl Johan av Sverige. Kunde Daniel Westling få kalla sig prins efter bröllopet med kronprinsessan Victoria så kunde även Jan få göra det, enligt Jan Bernadotte.

År 2006 publicerade greven sina memoarer som hade namnet Jan Bernadotte – kungasläktens svarta får. I boken berättade han öppenhjärtigt om sitt turbulenta liv och sina många yrken. Han hann bland annat vara vinagent, diskare, restaurang­ägare och skrothandlare. De tio sista åren av sitt liv drev han företaget Bernadotte & Falk där han lät människor betala för att undersöka om de hade kungligt blod genom att lämna DNA-prov. Enligt Jan gick det att tjäna pengar på alla de skrönor om svenska kungar och prinsar som hade oäkta barn runtom i landet.

Jan Bernadotte var gift sju gånger. Han efterlämnade hustrun Gunilla Stenfors, fyra barn från olika förhållanden, barnbarn samt sju syskon.