Hoten växer mot Europa från de aggressiva jättarna Ryssland, Kina och USA, alla med olika imperialistiska ambitioner. Donald Trumps USA är inte längre de liberala demokratiernas vän och Ryssland och Kina inlemmades aldrig i fredlig samexistens efter det kalla krigets slut, som många trodde och hoppades. Men det räcker knappast för Europas läder att rusta upp försvaret för att skydda demokrati, frihet och kulturarvet. Energiförsörjningen, handeln, råvarutillgången, skatterna, regelverken, innovationskraften och vilka länder som får bli medlem i EU och Nato är alla kritiska områden. Till och med så vardagliga saker som att handla grejer på nätet kan ha geopolitiska dimensioner.

Vladimir Putin arbetade länge för att koppla ett stryptag om Europa genom att sälja billig rysk energi. När det är kallt i husen och fabrikerna står stilla blir demokratier snart medgörliga. Men Europa har vridit sig ur beroendet och ska helt fasa ut rysk gas och olja till hösten 2027. Men det räcker knappast. Fortsatta ryska hybridattacker tvingar oss att öka skyddet av allt från it-system till flygplatser och dricksvattenförsörjningen. Vid känsliga lägen påminner Putin dessutom gärna om sin ansenliga kärnvapenarsenal.

Donald Trumps starkaste trumfkort är säkerhetspolitiken. Med hot om att dra undan militärt stöd till Europa och Ukraina kan han få nästan allt han pekar på. Europa gör allt för att undvika konfrontation, duckar och smickrar. Natochefen Mark Rutte tog en smäll för laget vid Natotoppmötet i somras med ett extremt fjäskande för Trump. Men USA blev i alla fall kvar i försvarsalliansen. Tills vidare.

EU tvingades dock lägga sig för la sig för USA i handelsbråket. Avtalet i juli blev knappast rättvist där EU tog bort sina tullar på amerikanska industrivaror medan USA höjde sina tullar till 15 procent på de flesta europeiska varor. EU-länderna backade eftesom ett handelskrig hade varit värre. Mottullar fungerar bara om man tror att motparten ska ändra sitt beteende, annars blir de ytterligare en skatt på den egna ekonomin.

På liknande sätt har det gått på skatteområdet. USA hoppade av OECD-överenskommelsen om en global minimiskatt på 15 procent för stora multinationella koncerner, kallad pelare 2. Inga problem, tyckte Europa och övriga länder och utnämnde USA:s egen version, Gilti, till likvärdig pelare 2. Detta trots att amerikanska bolag där får lägre skatt än utländska.

En annan sårbarhet som har upptäckts är betalningssystemen. I sitt sommarprat i juni hakade riksbankschefen Erik Thedéen på euroländernas varningar de senaste åren. Sveriges och Europas betalningssystem domineras av amerikanska banker och kreditkortsföretagen Visa och Mastercard. Det innebär en geopolitisk säkerhetsrisk. Därför måste Sverige och Europa skapa egna system för att stå starkare, anser Thedéen och euroländernahåller på att införa en digital euro som motdrag.

Blåögd öppenhet medför givetvis också säkerhetsrisker. Redan 2020 stoppade Sverige kinesiska Huawei och ZTE från att delta i utbyggnaden av svenska 5G-nät. Andra europeiska länder gör likadant. Ny EU-lagstiftning kommer nu på plats för att länder ska kunna stoppa exempelvis kinesiska uppköp av europeiska företag inom känsliga områden. Dit hör bland annat högteknologi, kommunikation, försvar, energi, transport, media, hälsa, livsmedel och kritiska råvaror. Kina har redan visat att man inte drar sig för att utnyttja sina tumskruvar. När Trump införde strafftullar svarade Kina med att kraftigt minska exportlicenserna för sällsynta jordartsmetaller, inte bara mot USA utan mot alla länder. Kina kontrollerar mer än 70 procent av bearbetning och raffinering av kritiska mineraler. EU försöker sprida riskerna genom att sluta råvaruavtal med andra länder,m som Australien, Chile, Kanada, Kazakstan och Sydafrika. Andra motmedel är gemensamma europeiska inköp och lagring av kritiska råvaror. EU:s mål är att själv utvinna 10 procent av kritiska råvaror 2030, bearbeta 40 procent och återvinna 25 procent.

Tillverkning av halvledare är en annan uppenbar nyckelresurs i maktkampen. Europa sladdar efter i kapplöpningen med USA och Kina. Nysatsningar görs med forskning, offentlig finansiering och teknologisamarbeten.

Samtidigt attackeras EU:s rätt att reglera sig själv. Det är Europaparlamentet och EU-ländernas ministrar som beslutar om EU:s lagar om allt från miljö och hälsa till skatter och statsstöd. Men lagarna sätts ur spel när konsumenterna direktimporterar enorma mängder billiga varor från Shein, Temu och andra kinesiska nätbolag… 

USA driver å sin sida en aggressiv kampanj för att EU ska riva upp många lagar som berör företag. Särskilt hettar det till om digitala regler som begränsar techjättarnas dominans och tvingar dem att rensa bort skadligt innehåll. EU:s tumregel är att det som är olagligt offline också ska vara olagligt online. Yttrandefrihet är viktigt, men regler måste finnas mot desinformation och hat, resonerar man i Bryssel.

Vita husets syn är annorlunda. USA ser EU:s hårdare tag mot nätjättarna som diskriminering av de amerikanska techbolagen. Handelsrepresentanten Jamieson Greer har hotat med att begränsa europeiska företags tillträde till USA:s marknad. EU:s förre digitala kommissionär Thierry Breton har redan fått inreseförbud till USA för att han, enligt USA, drev fram lagarna som censurerar de amerikanska plattformarna. Elon Musk har gått ett steg längre och lovat göra måltavlor av (”target”) kommissionens tjänstemän som bötfällde hans plattform X för brott mot reglerna.

Kommissionen försöker å sin sida hålla nere konfliktnivån och har avstått från presskonferenser när böter delas ut för bland annat missbruk av dominerande marknadsställning. (Google fick 2,95 miljarder euro i böter, Apple 500 miljoner euro, Meta 200 miljoner euro och X 120 miljoner euro.). Reglerna är lika för alla företag, hävdade den talesman som kommissionen puttade fram, vare sig de är amerikanska, kinesiska eller europeiska.

Europa går nu en svår balansgång mellan att stå upp för sin rätt och eftergiftspolitik som strävar efter att undvika strider man skulle förlora. Tystnaden kring USA:s ingrepp i Venezuela är ett talande exempel. Med stor risk för att det kan bli värre måste Sverige och Europa använda tiden till att fortsätta rusta och bygga skyddsvallar.

Skribenten är journalist, specialiserad på EU och bosatt i Bryssel sedan mer än 30 år.