Blygsam åtstramning av migrationen
Ett år före valet lyser den utlovade stramare invandringspolitiken fortfarande med sin frånvaro.
Tidö-regeringen utlovade ett paradigmskifte i migrationspolitiken när den tillträdde. Invandringen till Sverige skulle stramas åt kraftigt. Med ett år kvar till nästa riksdagsval lyser dock detta skifte alltjämt med sin frånvaro. Under första halvåret 2025 beviljades 44 187 personer uppehållstillstånd – vilket utslaget på helår skulle innebära närmare 90 000. Under 2023, regeringen Kristerssons första hela år vid makten, beviljades 102 000 uppehållstillstånd och förra året 94 000.
– Det är en svag nedgång, men inget substantiellt. Man kan knappast tala om ett paradigmskifte, säger migrationsforskaren Henrik Malm Lindberg på Delegationen för migrationsstudier (DELMI).
Den största kategorin hittills under 2025 är anhöriginvandrare som utgör cirka hälften. Anhöriginvandringen består i sin tur av olika kategorier, varav den största är familjeåterförening från tidigare stora asylländer i Mellanöstern och Afrika. Dessa utgör omkring en fjärdedel av hela invandringen. Mönstret har varit likartat under hela mandatperioden.
– Ett tidigare observerat mönster är att kraftiga inflöden, främst via asyl, efterföljs av anhöriginvandringen några år senare. Det är ändå anmärkningsvärt att strömmen håller i sig så länge efter flyktingvågens kulmen 2015. Man kunde förvänta sig att flödet skulle mattas av med tanke på att asylinvandringen har minskat radikalt sedan dess, men det gör det uppenbarligen inte, säger Malm Lindberg.
Cirka 30 procent av invandringen, omkring 13 000 personer, är registrerad som ”arbetsmarknad” men endast knappt hälften av dessa är faktiskt arbetskraftsinvandrare. Resten är anhöriga som följer med arbetskraftsinvandraren hit.
Kravet på arbetstagaren att kunna försörja sin medföljande föreslogs visserligen redan av S+MP-styret, men de anhöriga åtnjuter ändå tillgång till välfärdssystemet. Dessutom finns det möjlighet för anhöriga att få bidrag om arbetskraftsinvandraren inte kan fullfölja sin försörjningsplikt.
– I regel brukar arbetskraftsinvandrare återvända till sitt hemland i högre utsträckning än vad som är fallet med andra invandrare. Därför är det intressant att så pass många anhöriga till arbetskraftsinvandrare kommer. Utan att veta säkert så tyder detta på att många avser att stanna i Sverige under en längre period. Kanske för att bosätta sig permanent, säger Malm Lindberg.
Ungefär 17 procent av invandringen består av studenter och deras anhöriga. Den som följer med som anhörig till en student får automatiskt arbetstillstånd, vilket Fokus tidigare visat, något som medfört missbruk av systemet där uppehållstillstånd för studerande används som genväg till arbetskraftsinvandring.
Asylinvandringen står hittills i år för 14 procent av invandringen, varav två tredjedelar är ukrainare som beviljats tillfälligt skydd under EU:s massflyktsdirektiv.
– Utöver ukrainarna är asylinvandringen nere på historiskt låga nivåer. Det är detta som regeringen gärna lyfter fram som den stora framgången. Den kraftiga minskningen påbörjades redan under Socialdemokraternas tid vid makten. Därefter har nuvarande regering minskat den ytterligare, säger Henrik Malm Lindberg.
Den invandring som Moderaterna säger sig värna mest om är kvalificerad arbetskraftsinvandring. Kravet på en minimilön höjdes under mandatperioden till 80 procent av medianlönen i Sverige, för närvarande knappt 30 000 kronor i månaden.
Lindberg menar dock att regeringen Kristersson inte ensam kan ta åt sig äran för åtstramningen av arbetskraftsinvandringen.
– Det här är egentligen Socialdemokraternas linje från början. Reformen förbereddes under deras tid i regeringskansliet och Moderaterna skiftade linje först runt 2020. Under lång tid var det Moderaterna som ansåg att Socialdemokraterna var för restriktiva i sin arbetskraftsinvandring.
Regeringen planerar att skärpa kravet på minimilön ytterligare så att den ska ligga på 100 procent av medianlönen. Den reformen har ännu inte trätt i kraft.
– Det så kallade paradigmskiftet är i praktiken något som partierna gör gemensamt. Socialdemokraterna lade grunden, och Tidöpartierna har byggt vidare. Miljöpartiets frånfälle ur regeringen 2021 gjorde det möjligt för S-regeringen Andersson att driva den mer restriktiva linjen, säger Henrik Malm Lindberg.
***
Tidö-regeringen utlovade ett paradigmskifte i migrationspolitiken när den tillträdde. Invandringen till Sverige skulle stramas åt kraftigt. Med ett år kvar till nästa riksdagsval lyser dock detta skifte alltjämt med sin frånvaro. Under första halvåret 2025 beviljades 44 187 personer uppehållstillstånd – vilket utslaget på helår skulle innebära närmare 90 000. Under 2023, regeringen Kristerssons första hela år vid makten, beviljades 102 000 uppehållstillstånd och förra året 94 000.
– Det är en svag nedgång, men inget substantiellt. Man kan knappast tala om ett paradigmskifte, säger migrationsforskaren Henrik Malm Lindberg på Delegationen för migrationsstudier (DELMI).
Den största kategorin hittills under 2025 är anhöriginvandrare som utgör cirka hälften. Anhöriginvandringen består i sin tur av olika kategorier, varav den största är familjeåterförening från tidigare stora asylländer i Mellanöstern och Afrika. Dessa utgör omkring en fjärdedel av hela invandringen. Mönstret har varit likartat under hela mandatperioden.
– Ett tidigare observerat mönster är att kraftiga inflöden, främst via asyl, efterföljs av anhöriginvandringen några år senare. Det är ändå anmärkningsvärt att strömmen håller i sig så länge efter flyktingvågens kulmen 2015. Man kunde förvänta sig att flödet skulle mattas av med tanke på att asylinvandringen har minskat radikalt sedan dess, men det gör det uppenbarligen inte, säger Malm Lindberg.
Cirka 30 procent av invandringen, omkring 13 000 personer, är registrerad som ”arbetsmarknad” men endast knappt hälften av dessa är faktiskt arbetskraftsinvandrare. Resten är anhöriga som följer med arbetskraftsinvandraren hit.
Kravet på arbetstagaren att kunna försörja sin medföljande föreslogs visserligen redan av S+MP-styret, men de anhöriga åtnjuter ändå tillgång till välfärdssystemet. Dessutom finns det möjlighet för anhöriga att få bidrag om arbetskraftsinvandraren inte kan fullfölja sin försörjningsplikt.
– I regel brukar arbetskraftsinvandrare återvända till sitt hemland i högre utsträckning än vad som är fallet med andra invandrare. Därför är det intressant att så pass många anhöriga till arbetskraftsinvandrare kommer. Utan att veta säkert så tyder detta på att många avser att stanna i Sverige under en längre period. Kanske för att bosätta sig permanent, säger Malm Lindberg.
Ungefär 17 procent av invandringen består av studenter och deras anhöriga. Den som följer med som anhörig till en student får automatiskt arbetstillstånd, vilket Fokus tidigare visat, något som medfört missbruk av systemet där uppehållstillstånd för studerande används som genväg till arbetskraftsinvandring.
Asylinvandringen står hittills i år för 14 procent av invandringen, varav två tredjedelar är ukrainare som beviljats tillfälligt skydd under EU:s massflyktsdirektiv.
– Utöver ukrainarna är asylinvandringen nere på historiskt låga nivåer. Det är detta som regeringen gärna lyfter fram som den stora framgången. Den kraftiga minskningen påbörjades redan under Socialdemokraternas tid vid makten. Därefter har nuvarande regering minskat den ytterligare, säger Henrik Malm Lindberg.
Den invandring som Moderaterna säger sig värna mest om är kvalificerad arbetskraftsinvandring. Kravet på en minimilön höjdes under mandatperioden till 80 procent av medianlönen i Sverige, för närvarande knappt 30 000 kronor i månaden.
Lindberg menar dock att regeringen Kristersson inte ensam kan ta åt sig äran för åtstramningen av arbetskraftsinvandringen.
– Det här är egentligen Socialdemokraternas linje från början. Reformen förbereddes under deras tid i regeringskansliet och Moderaterna skiftade linje först runt 2020. Under lång tid var det Moderaterna som ansåg att Socialdemokraterna var för restriktiva i sin arbetskraftsinvandring.
Regeringen planerar att skärpa kravet på minimilön ytterligare så att den ska ligga på 100 procent av medianlönen. Den reformen har ännu inte trätt i kraft.
– Det så kallade paradigmskiftet är i praktiken något som partierna gör gemensamt. Socialdemokraterna lade grunden, och Tidöpartierna har byggt vidare. Miljöpartiets frånfälle ur regeringen 2021 gjorde det möjligt för S-regeringen Andersson att driva den mer restriktiva linjen, säger Henrik Malm Lindberg.
***
