För tidigt att ropa hej i handelskriget
Många frågor återstår att lösa trots USA:s framsteg med kineser och britter.
President Trump skapade panik på världens finansmarknader när han förklarade handelskrig mot resten av världen den 2 april. Därefter har börserna gradvis återhämtat sig i takt med att USA har skjutit på införandet tullarna och/eller lättat på ursprungskraven. I början av veckan tog investerarna ett glädjeskutt när Trump-administrationen annonserade vissa framsteg i förhandlingarna med Kina och aktiekurserna på flertalet stora börser är nu tillbaka på samma nivå som de var i slutet av mars.
Men kanske är lättnaden förhastad, åtminstone i Europa. Detta lär nämligen dra ut på tiden och EU letar nu efter en någorlunda bekväm ställning att kunna sitta kvar länge i. Men det är inte riktigt utnötningskrig som Europa förbereder sig på. Snarare vill Bryssel kalibrera en ståndpunkt som unionens medlemsländer kan stå ut med, samtidigt som man trycker på USA:s ömma punkter. Och det utan att trappa upp konflikten med den lättretlige president Trump som allt som oftast far ut mot Europa i allmänhet och EU i synnerhet. Senast häromdagen när han annonserade att läkemedelspriserna ska sänkas i USA och att resten av världen ska betala för detta.
Européernas övergripande mål är att försöka hålla kvar så mycket som möjligt av den sönderfallande relationen med USA. Det gäller inte bara de omfattande ekonomiska banden utan lika mycket försvars- och säkerhetspolitiken. Natotoppmötet i Haag i slutet av juni blir ett av flera viktiga vägskäl. Ukraina är i fortsatt stort behov av vapen, pengar och militära underrättelser från USA. Och som vi har sett har Donald Trump och hans administration inte det minsta problem att blanda äpplen och päron, som säkerhetspolitiska påtryckningar och krav inom handel. Visserligen är oförutsägbarhet en del av administrationens strategi för att göra motparter osäkra. Men frågan är om det gagnar någon när tullar höjs i ett yvigt virrvarr och ingen vet riktigt vad som gäller, inte nu och än mindre om en månad. Jorden runt sliter företagsledningar sitt hår när de försöker planera sina leveranskedjor.
Tullarna mot EU är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att hänga med. Den 12 mars återinförde Donald Trump tullar på 25 procent på stål och aluminium värda 26 miljarder dollar som han själv införde under sin förra mandatperiod men efter ett uppehåll under president Joe Biden. Två veckor senare beslutade USA om tullar på 25 procent på bilar och bildelar från EU, exportprodukter som var värda 66 miljarder euro 2024. Och den 2 april – ”befrielsedagen” – införde Trump ”ömsesidiga” tullar på 20 procent på en stor mängd europeiska varor värda 286 miljarder euro. Men bara en vecka senare sänkte han de flesta av de ”ömsesidiga” tullarna till 10 procent under 90 dagar.
Som svar på stål- och aluminimtullarna beslutade EU om tullar på mellan 10 och 25 procent på varor från främst republikanska delstater värda 21 miljarder euro. Dit hör tobak, motorcyklar, fjäderfä och stål. Dessa tullar suspenderades dock när Trump införde pausen på 90 dagar. Nu diskuterar kommissionen och medlemsländerna en ny lista med varor värda 95 miljarder euro som svar på de ”ömsesidiga” tullarna på (för närvarande) 10 procent och på biltullarna från slutet av mars. Hänger ni med? På denna nya EU-lista finns hur som helst bland annat kemikalier, plast, bilar, maskiner, flygplan, elektrisk utrustning och livsmedel, inklusive bourbon. Kommissionen har ännu inte föreslagit någon tullsats för denna lista.
Genomgående är EU:s svarstullar lägre än USA:s för att inte eskalera konflikten, men ändå smärtsamma för de som drabbas och som då gärna får vara Trumpanhängare. EU:s första lista innehåller exempelvis sojabönor, som råkar vara en stor exportvara från Louisiana. Därifrån kommer Trumpvännen Mike Johnson, talman i representanthuset.
Men strafftullar är helt klart andrahandsvalet för EU. Förstahandsvalet är att nå en uppgörelse som sänker tullarna ordentligt jämfört med vad som redan införts och vad som annonserats. EU har föreslagit att båda sidor tar bort alla tullar på industrivaror. Men Trump är inte intresserad. Han anger flera skäl till varför han tycker att tullar är så välgörande. Tullar straffar länder som enligt honom behandlar USA illa med orättvisa handelshinder. Tullar ger också inkomster till staten så att inhemska skatter kan sänkas. Och tullar underlättar återindustrialiseringen av USA genom att fler varor som säljs på den amerikanska marknaden också produceras där. Dessutom kan tullar, som nämndes, tjäna som ”bytesvara” i helt andra förhandlingar om exempelvis försvars- och säkerhetspolitik.
EU behöver finna sig tillrätta
Varken nedtrappningen i handelskriget mellan USA och Kina som annonserades häromdagen, eller handelsavtalet med Storbritannien förra veckan ger Bryssel någon anledning att slappna av. Den tillfälliga sänkningen av tullar på 145 procent mot Kina till 30 procent innebär ändå att mycket höga tullar kvarstår. Och avtalet med Storbritannien är ett smalt, ofullständigt hafsverk som i många delar snarare är en avsiktsförklaring än en tydlig överenskommelse. De flesta brittiska varorna får en tull på 10 procent, klart högre än tiden före Trump. Detta trots att Storbritannien borde vara ett mönsterland för Donald Trump, eftersom britterna importerar mer från USA än de exporterar.
Mot den bakgrunden behöver därför EU finna sig tillrätta i en sits som håller över en längre tid. Medlemsländerna vet att de bara är starka gentemot USA om de håller ihop. Trump verkar sikta på10 procent som miniminivå, långt högre än det gamla snittet mot EU på 1,47 procent, enligt Bruegelinstitutet. EU:s snitt mot USA var 1,35 procent. Och EU måste ha tuffa mottullar i beredskap för att Trump ska lyssna.
Samtidigt har EU tagit ett första steg för att dra USA inför världshandelsorganisationen WTO. Det är nog mer en idealistisk, formell handling för att visa att Bryssel verkligen tror på att internationella regler ska följas. Få väntar sig att Trump kommer att rätta sig efter WTO:s framtida dom.
Kanske får EU också draghjälp av högre inflation och vikande konjunktur i USA. Ryckigheten i Trumps politik gör att osäkra företag och hushåll skjuter upp beslut om inköp och investeringar. Donald Trump har sagt att han inte räds en liten recession i närtid för att nå framtida vinster. Men om ekonomin är svag även när vi närmar oss mellanårsvalen nästa höst, är det möjligt att presidenten faller till föga för att inte äventyra republikanernas majoritet i kongressen.
Även EU:s redan bräckliga ekonomier drabbas förstås hårt av ett tullkrig och det är därför något som kommissionen är angelägen att undvika. Men förhandlingarna går trögt. Trumps folk har svårt att förklara vad de vill ha. EU har erbjudit sig att köpa amerikanska varor för 50 miljarder euro – lika mycket som USA:s handelsunderskott är då varor och tjänster slås ihop. (Trump räknar inte med tjänstehandeln i sina kalkyler, på det området har USA ett överskott.) Varor som EU:s handelskommissionär Maros Sefcovic har nämnt är flytande naturgas och sojabönor.
Men ett sådant avtal åtgärdar förstås inte de långsiktiga ”orättvisorna” och handelshindren som Vita huset ser i form av exempelvis hälsokrav på livsmedel och EU-ländernas moms. Men kanske kan det ändå bli vad en klippare som Trump slår till på: ett snabbt, litet, lättbegripligt avtal att bära hem som trofé och visa upp för väljarna. The best trade deal ever!
***
Läs även: Tullkriget hotar dollarns ställning
President Trump skapade panik på världens finansmarknader när han förklarade handelskrig mot resten av världen den 2 april. Därefter har börserna gradvis återhämtat sig i takt med att USA har skjutit på införandet tullarna och/eller lättat på ursprungskraven. I början av veckan tog investerarna ett glädjeskutt när Trump-administrationen annonserade vissa framsteg i förhandlingarna med Kina och aktiekurserna på flertalet stora börser är nu tillbaka på samma nivå som de var i slutet av mars.
Men kanske är lättnaden förhastad, åtminstone i Europa. Detta lär nämligen dra ut på tiden och EU letar nu efter en någorlunda bekväm ställning att kunna sitta kvar länge i. Men det är inte riktigt utnötningskrig som Europa förbereder sig på. Snarare vill Bryssel kalibrera en ståndpunkt som unionens medlemsländer kan stå ut med, samtidigt som man trycker på USA:s ömma punkter. Och det utan att trappa upp konflikten med den lättretlige president Trump som allt som oftast far ut mot Europa i allmänhet och EU i synnerhet. Senast häromdagen när han annonserade att läkemedelspriserna ska sänkas i USA och att resten av världen ska betala för detta.
Européernas övergripande mål är att försöka hålla kvar så mycket som möjligt av den sönderfallande relationen med USA. Det gäller inte bara de omfattande ekonomiska banden utan lika mycket försvars- och säkerhetspolitiken. Natotoppmötet i Haag i slutet av juni blir ett av flera viktiga vägskäl. Ukraina är i fortsatt stort behov av vapen, pengar och militära underrättelser från USA. Och som vi har sett har Donald Trump och hans administration inte det minsta problem att blanda äpplen och päron, som säkerhetspolitiska påtryckningar och krav inom handel. Visserligen är oförutsägbarhet en del av administrationens strategi för att göra motparter osäkra. Men frågan är om det gagnar någon när tullar höjs i ett yvigt virrvarr och ingen vet riktigt vad som gäller, inte nu och än mindre om en månad. Jorden runt sliter företagsledningar sitt hår när de försöker planera sina leveranskedjor.
Tullarna mot EU är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att hänga med. Den 12 mars återinförde Donald Trump tullar på 25 procent på stål och aluminium värda 26 miljarder dollar som han själv införde under sin förra mandatperiod men efter ett uppehåll under president Joe Biden. Två veckor senare beslutade USA om tullar på 25 procent på bilar och bildelar från EU, exportprodukter som var värda 66 miljarder euro 2024. Och den 2 april – ”befrielsedagen” – införde Trump ”ömsesidiga” tullar på 20 procent på en stor mängd europeiska varor värda 286 miljarder euro. Men bara en vecka senare sänkte han de flesta av de ”ömsesidiga” tullarna till 10 procent under 90 dagar.
Som svar på stål- och aluminimtullarna beslutade EU om tullar på mellan 10 och 25 procent på varor från främst republikanska delstater värda 21 miljarder euro. Dit hör tobak, motorcyklar, fjäderfä och stål. Dessa tullar suspenderades dock när Trump införde pausen på 90 dagar. Nu diskuterar kommissionen och medlemsländerna en ny lista med varor värda 95 miljarder euro som svar på de ”ömsesidiga” tullarna på (för närvarande) 10 procent och på biltullarna från slutet av mars. Hänger ni med? På denna nya EU-lista finns hur som helst bland annat kemikalier, plast, bilar, maskiner, flygplan, elektrisk utrustning och livsmedel, inklusive bourbon. Kommissionen har ännu inte föreslagit någon tullsats för denna lista.
Genomgående är EU:s svarstullar lägre än USA:s för att inte eskalera konflikten, men ändå smärtsamma för de som drabbas och som då gärna får vara Trumpanhängare. EU:s första lista innehåller exempelvis sojabönor, som råkar vara en stor exportvara från Louisiana. Därifrån kommer Trumpvännen Mike Johnson, talman i representanthuset.
Men strafftullar är helt klart andrahandsvalet för EU. Förstahandsvalet är att nå en uppgörelse som sänker tullarna ordentligt jämfört med vad som redan införts och vad som annonserats. EU har föreslagit att båda sidor tar bort alla tullar på industrivaror. Men Trump är inte intresserad. Han anger flera skäl till varför han tycker att tullar är så välgörande. Tullar straffar länder som enligt honom behandlar USA illa med orättvisa handelshinder. Tullar ger också inkomster till staten så att inhemska skatter kan sänkas. Och tullar underlättar återindustrialiseringen av USA genom att fler varor som säljs på den amerikanska marknaden också produceras där. Dessutom kan tullar, som nämndes, tjäna som ”bytesvara” i helt andra förhandlingar om exempelvis försvars- och säkerhetspolitik.
EU behöver finna sig tillrätta
Varken nedtrappningen i handelskriget mellan USA och Kina som annonserades häromdagen, eller handelsavtalet med Storbritannien förra veckan ger Bryssel någon anledning att slappna av. Den tillfälliga sänkningen av tullar på 145 procent mot Kina till 30 procent innebär ändå att mycket höga tullar kvarstår. Och avtalet med Storbritannien är ett smalt, ofullständigt hafsverk som i många delar snarare är en avsiktsförklaring än en tydlig överenskommelse. De flesta brittiska varorna får en tull på 10 procent, klart högre än tiden före Trump. Detta trots att Storbritannien borde vara ett mönsterland för Donald Trump, eftersom britterna importerar mer från USA än de exporterar.
Mot den bakgrunden behöver därför EU finna sig tillrätta i en sits som håller över en längre tid. Medlemsländerna vet att de bara är starka gentemot USA om de håller ihop. Trump verkar sikta på10 procent som miniminivå, långt högre än det gamla snittet mot EU på 1,47 procent, enligt Bruegelinstitutet. EU:s snitt mot USA var 1,35 procent. Och EU måste ha tuffa mottullar i beredskap för att Trump ska lyssna.
Samtidigt har EU tagit ett första steg för att dra USA inför världshandelsorganisationen WTO. Det är nog mer en idealistisk, formell handling för att visa att Bryssel verkligen tror på att internationella regler ska följas. Få väntar sig att Trump kommer att rätta sig efter WTO:s framtida dom.
Kanske får EU också draghjälp av högre inflation och vikande konjunktur i USA. Ryckigheten i Trumps politik gör att osäkra företag och hushåll skjuter upp beslut om inköp och investeringar. Donald Trump har sagt att han inte räds en liten recession i närtid för att nå framtida vinster. Men om ekonomin är svag även när vi närmar oss mellanårsvalen nästa höst, är det möjligt att presidenten faller till föga för att inte äventyra republikanernas majoritet i kongressen.
Även EU:s redan bräckliga ekonomier drabbas förstås hårt av ett tullkrig och det är därför något som kommissionen är angelägen att undvika. Men förhandlingarna går trögt. Trumps folk har svårt att förklara vad de vill ha. EU har erbjudit sig att köpa amerikanska varor för 50 miljarder euro – lika mycket som USA:s handelsunderskott är då varor och tjänster slås ihop. (Trump räknar inte med tjänstehandeln i sina kalkyler, på det området har USA ett överskott.) Varor som EU:s handelskommissionär Maros Sefcovic har nämnt är flytande naturgas och sojabönor.
Men ett sådant avtal åtgärdar förstås inte de långsiktiga ”orättvisorna” och handelshindren som Vita huset ser i form av exempelvis hälsokrav på livsmedel och EU-ländernas moms. Men kanske kan det ändå bli vad en klippare som Trump slår till på: ett snabbt, litet, lättbegripligt avtal att bära hem som trofé och visa upp för väljarna. The best trade deal ever!
***
Läs även: Tullkriget hotar dollarns ställning
