fredag 13 juni
Trots ett tydligt regeringsuppdrag att kartlägga migrationens fulla kostnader – inklusive effekter på kriminalitet, skola och socialtjänst – avgränsade Konjunkturinstitutet analysen till vad som kan mätas i kronor och ören. Resultatet: En rapport som missar migrationens mest långtgående konsekvenser.
När Konjunkturinstitutet i förra veckan lämnade en rapport om migrationens nettokostnader till regeringen var det med en tydlig avgränsning: beräkningarna tar endast upp individknuten påverkan på de offentliga finanserna – som skatteintäkter och transfereringar. Men regeringsuppdraget var betydligt bredare än så.
– Vi har inte tillräckligt underlag för att göra samhällsekonomiska beräkningar, säger Konjunkturinstitutets generaldirektör Albin Kainelainen som svar på frågan varför rapporten blev så begränsad.
I uppdraget, som beslutades av regeringen i juni förra året, står att Konjunkturinstitutet ska ”beräkna och bedöma de samhällsekonomiska och offentligfinansiella nettoeffekterna av migrationen till Sverige”. Det skulle bland annat inkludera: effekterna av kriminaliteten, alternativkostnader för arbetskraftsbrist, kunskapsproblem i skolan, belastning på socialtjänsten, effekter på entreprenörskap, utrikeshandel och tillit. Men sådana aspekter saknas alltså i praktiken i rapporten. Ett sådant exempel är att bostadspriserna sjunker i ett medeltal 200 000 kronor per fastighet inom en radie av en kilometer från en gängskjutning.
– Skjutningar som påverkar bostadspriser eller tilliten i samhället – sådana effekter har vi inte kunnat mäta. Det saknas tillräckligt underlag för att knyta sådant direkt till migrationen, säger Kainelainen.
Ett annat exempel är den miljardrullningen för tolktjänster som den offentliga sektorn lägger ut varje år inom vård, omsorg och rättsväsende med mera. Men inte heller sådana kostnader har man kunnat räkna in i rapporten. Samma sak gäller kostnaderna som är förknippade med det utbredda skuggsamhället och omfattande svartarbete som utförs av människor utan arbetstillstånd, eftersom detta inte går att knyta till individer.
– Vi har inte haft möjlighet att knyta alla offentliga utgifter till individer. Det omfattar till exempel förvar och tolkkostnader, förklarar han.
Konjunkturinstitutet har i stället fokuserat på de delar som går att följa på personnivå i register: exempelvis arbetslöshetsersättning, sjukpenning, barnbidrag och skatteinbetalningar. Generaldirektören säger också att KI endast har räknat på första generationens invandrare, det vill säga utrikes födda. Andra generationen – barn till invandrare som är födda i Sverige – ingår inte.
– Vi har separerat ut flyktingar och övriga utrikesfödda men de som är födda i Sverige räknas som inrikes födda.
Det betyder ytterligare ett bortfall av kostnader kopplade till exempelvis förhöjd arbetslöshet i gruppen, skolresultat, överrepresentation inom kriminalitet eller högre bidragsberoende inom dessa grupper. Vissa korrigeringar har gjorts för att invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistiken, men dessa skattningar är grova, enligt Kainelainen.
– Det är inte jättelätt att göra den korrigeringen relaterat till migrationen, säger han.
Vad som däremot framgår av rapporten är att flyktinginvandring medför ett genomsnittligt negativt nettobidrag på cirka 1 miljon kronor per individ, medan arbetskraftsinvandrare beräknas bidra med +1,9 miljoner kronor.
Finansminister Elisabeth Svantesson kommenterade under veckan på plattformen X att flyktinginvandringen har kostat 1 miljon per person sedan 1983. Albin Kainelainen menar dock att siffran bygger på en framskrivning av situationen för personer som befann sig i Sverige år 2022. Det handlar alltså inte om ett ackumulerat mått för all migration till Sverige.
– Den siffran är beräknad för ett år och går inte att generalisera till all migration historiskt, säger han.
Rapporten visar även att gruppen utrikes födda som helhet för första gången sedan början av 1990-talet år 2022 visade ett svagt positivt offentligfinansiellt nettobidrag. Det hänger samman med en förändrad invandringssammansättning – färre flyktingar och fler arbetskraftsinvandrare – samt att fler tidigare invandrade etablerat sig på arbetsmarknaden.
Regeringsuppdraget understryker att kunskapen om migrationens konsekvenser ska vara så heltäckande som möjligt. En rad myndigheter skulle bistå med underlag, däribland Brå, Kommerskollegium, Skolverket och Socialstyrelsen. Men trots det är alltså flera centrala kostnadsposter fortfarande outforskade.
– Det här är en mycket större och bredare fråga än vad våra siffror kan fånga, sammanfattar Albin Kainelainen.
Fotnot: Fokus har sökt finansminister Elisabeth Svantesson om en intervju, som har avstått på grund av resa.
När Konjunkturinstitutet i förra veckan lämnade en rapport om migrationens nettokostnader till regeringen var det med en tydlig avgränsning: beräkningarna tar endast upp individknuten påverkan på de offentliga finanserna – som skatteintäkter och transfereringar. Men regeringsuppdraget var betydligt bredare än så.
– Vi har inte tillräckligt underlag för att göra samhällsekonomiska beräkningar, säger Konjunkturinstitutets generaldirektör Albin Kainelainen som svar på frågan varför rapporten blev så begränsad.
I uppdraget, som beslutades av regeringen i juni förra året, står att Konjunkturinstitutet ska ”beräkna och bedöma de samhällsekonomiska och offentligfinansiella nettoeffekterna av migrationen till Sverige”. Det skulle bland annat inkludera: effekterna av kriminaliteten, alternativkostnader för arbetskraftsbrist, kunskapsproblem i skolan, belastning på socialtjänsten, effekter på entreprenörskap, utrikeshandel och tillit. Men sådana aspekter saknas alltså i praktiken i rapporten. Ett sådant exempel är att bostadspriserna sjunker i ett medeltal 200 000 kronor per fastighet inom en radie av en kilometer från en gängskjutning.
– Skjutningar som påverkar bostadspriser eller tilliten i samhället – sådana effekter har vi inte kunnat mäta. Det saknas tillräckligt underlag för att knyta sådant direkt till migrationen, säger Kainelainen.
Ett annat exempel är den miljardrullningen för tolktjänster som den offentliga sektorn lägger ut varje år inom vård, omsorg och rättsväsende med mera. Men inte heller sådana kostnader har man kunnat räkna in i rapporten. Samma sak gäller kostnaderna som är förknippade med det utbredda skuggsamhället och omfattande svartarbete som utförs av människor utan arbetstillstånd, eftersom detta inte går att knyta till individer.
– Vi har inte haft möjlighet att knyta alla offentliga utgifter till individer. Det omfattar till exempel förvar och tolkkostnader, förklarar han.
Konjunkturinstitutet har i stället fokuserat på de delar som går att följa på personnivå i register: exempelvis arbetslöshetsersättning, sjukpenning, barnbidrag och skatteinbetalningar. Generaldirektören säger också att KI endast har räknat på första generationens invandrare, det vill säga utrikes födda. Andra generationen – barn till invandrare som är födda i Sverige – ingår inte.
– Vi har separerat ut flyktingar och övriga utrikesfödda men de som är födda i Sverige räknas som inrikes födda.
Det betyder ytterligare ett bortfall av kostnader kopplade till exempelvis förhöjd arbetslöshet i gruppen, skolresultat, överrepresentation inom kriminalitet eller högre bidragsberoende inom dessa grupper. Vissa korrigeringar har gjorts för att invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistiken, men dessa skattningar är grova, enligt Kainelainen.
– Det är inte jättelätt att göra den korrigeringen relaterat till migrationen, säger han.
Vad som däremot framgår av rapporten är att flyktinginvandring medför ett genomsnittligt negativt nettobidrag på cirka 1 miljon kronor per individ, medan arbetskraftsinvandrare beräknas bidra med +1,9 miljoner kronor.
Finansminister Elisabeth Svantesson kommenterade under veckan på plattformen X att flyktinginvandringen har kostat 1 miljon per person sedan 1983. Albin Kainelainen menar dock att siffran bygger på en framskrivning av situationen för personer som befann sig i Sverige år 2022. Det handlar alltså inte om ett ackumulerat mått för all migration till Sverige.
– Den siffran är beräknad för ett år och går inte att generalisera till all migration historiskt, säger han.
Rapporten visar även att gruppen utrikes födda som helhet för första gången sedan början av 1990-talet år 2022 visade ett svagt positivt offentligfinansiellt nettobidrag. Det hänger samman med en förändrad invandringssammansättning – färre flyktingar och fler arbetskraftsinvandrare – samt att fler tidigare invandrade etablerat sig på arbetsmarknaden.
Regeringsuppdraget understryker att kunskapen om migrationens konsekvenser ska vara så heltäckande som möjligt. En rad myndigheter skulle bistå med underlag, däribland Brå, Kommerskollegium, Skolverket och Socialstyrelsen. Men trots det är alltså flera centrala kostnadsposter fortfarande outforskade.
– Det här är en mycket större och bredare fråga än vad våra siffror kan fånga, sammanfattar Albin Kainelainen.
Fotnot: Fokus har sökt finansminister Elisabeth Svantesson om en intervju, som har avstått på grund av resa.
