Köp dig fri från ADHD – privatvårdens nya sedelpress
Föräldrar har länge kunnat köpa dyra psykiatriska diagnoser åt sina barn på privatkliniker. Numera säljer dessa även avdiagnosticering, om barnet senare får problem vid yrkesvalet.
Den snabbväxande svenska ADHD-branschen har hittat en ny lönsam produkt. Mot ersättning ”avdiagnosticeras” patienter som upptäckt att deras diagnos skapar problem för dem.
– Det är en underbar affärsmodell. Föräldern går till en klinik och köper en ADHD-diagnos för 30 000 till sitt barn. Tre år senare betalar de lika mycket till för att ungen ska bli av med den, säger en lärare som fram tills nyligen arbetade på ett frigymnasium i en Stockholmsförort och som vill vara anonym.
Läraren menar att många barn och deras föräldrar så småningom inser att den ADHD-diagnos som var till hjälp i skolan, blir ett hinder senare i livet.
– När föräldern märker att barnet inte får göra lumpen eller arbeta inom yrken med säkerhetskrav vill de avregistrera diagnosen. Och det är fullt möjligt. På samma klinik där föräldern shoppade diagnosen kan man betala en gång till och bli av med den.
Det finns många yrken där en ADHD-diagnos sätter hinder i vägen för en karriär, exempelvis militär, lokförare, pilot eller polis. Man får inte heller ta fallskärmscertifikat om man har ADHD. Det kan ibland även ställa till problem att ta körkort med en ADHD-diagnos då det kräver intyg från en psykiatriker.
"Minst hälften har ADHD "
Antalet barn med neuropsykiatriska diagnoser har vuxit kraftigt på senare år. Nyligen skrev Fokus om att antalet ADHD-diagnoser bland barn i Sverige har ökat med över 600 procent på 15 år. I Stockholmsregionen var ökningen 1 700 procent.
– Minst hälften av mina elever har ADHD. I vissa klasser har det varit uppemot 70 procent, säger läraren.
Han upplever att ADHD-diagnoser närmast liknar en epidemi. Som mentor får han insyn i elevernas NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) då dessa berättigar till stöd och extra anpassningar för att klara skolgången, som extra provtid, uppläst text med mera. Dessutom har elever med diagnos möjlighet att få amfetaminbaserade mediciner på recept.
Läraren säger att det ofta är relativt välbärgade föräldrar med socioekonomiskt stark bakgrund som driver på för att barnet ska få en NPF-diagnos. Anledningen, tror han, är att föräldern vill att barnet ska kunna maxa betygen. Dessutom ger amfetaminpreparaten ökad skärpa och möjlighet att koncentrera sig under en hel skoldag – vilket gäller även för dem som inte lider av ADHD.
– Bland studievana familjer är föräldrarna mer proaktiva och engagerade om de ser att barnet har svårigheter. Problemet kan vara det omvända om barnet kommer från utanförskapsområden. I synnerhet om det har utländsk bakgrund. Bland dessa föräldrar upplever jag en större misstänksamhet gentemot psykiatrivården, säger läraren.
Långa vårdköer skapar lukrativ bransch
Den offentliga psykiatriska vården är emellertid hårt belastad. I den nämnda Fokusartikeln beskrivs att ADHD är den klart vanligaste patientgruppen inom barnpsykiatrin. I Region Stockholm har en tredjedel av patienterna ADHD som huvuddiagnos och hälften av alla remisser gäller en sådan utredning, vilket den offentliga vården saknar resurser att hantera.
Privata aktörer har därför varit snabba att slå mynt av köerna i psykvården. SVT uppmärksammade nyligen vårdföretaget Psykiatrispecialisterna som erbjuder utredningar för omkring 30 000 kronor. De sker digitalt, helt utan personliga möten. Företaget lovar dessutom pengarna tillbaka om utredningen inte leder till diagnos. När denna artikel påbörjades hade Psykiatrispecialisterna dessutom kampanjpris och gav 7 000 kronors rabatt, enligt hemsidan.
Fokus har talat med företagets koncernchef, Claudia Sora-Nadin, som berättar att de har pausat utredningar för barn med hänvisning till långa köer samt det "mediedrev" som har uppstått sedan de fick kritik. Hon bemöter kritiken i en separat artikel nedan.
Avdiagnosticering – ett nytt fenomen
Det finns även gott om företag som annonserar om den nya tjänsten – att avdiagnosticera ADHD. Kliniken ovan använder på hemsidan ord som ”ta bort” och ”bli av med” en diagnos och erbjuder sig att göra det för cirka 15 000 kronor. En annan annonsör trycker på att man inte kan få licens för fallskärmshoppning vid ADHD, varefter de erbjuder sig att lösa problemet för 14 399 kronor.
Flertalet av de kliniker Fokus ringer till för att fråga om avdiagnosticering vill avsluta samtalet när de inser att de pratar med en reporter. Men Maibritt Giacobini, barn- och ungdomspsykiater och medgrundare till Prima Psykiatri, ställer upp. Prima Psykiatri är upphandlat av Region Stockholm och har ett geografiskt områdesansvar för förorten Rinkeby. Patienterna på kliniken behöver alltså inte själva betala för sina utredningar.
– Jag känner till det du beskriver och det finns förstås en blandning av seriösa privata kliniker och kliniker som kanske mest är intresserade av att göra vinst. Problemet har ju i grunden uppstått då det är långa köer till psykiatrin vilket är ett något som vården måste lösa, säger hon.
Att ta bort ADHD-diagnoser är enligt Giacobini ett relativt nytt fenomen, men det kan vara befogat.
– Ibland är det helt rätt. Barnet fick diagnosen i lågstadiet, var vild som en kalv och fick stöd och medicin. Men tio år senare fungerar vardagen utan några insatser. Då kan vi ta bort diagnosen.
I dag är det oftast det unga män som driver processen, menar hon, särskilt de som vill göra lumpen eller söka yrken med säkerhetskrav. Men detta är inget den offentliga vården prioriterar.
– Vi har skolremisser, självmordsbenägna ungdomar och andra akuta ärenden. Då hamnar avdiagnostisering långt ner på listan, säger Giacobini som understryker att många privata kliniker är seriösa, men också anser att det finns ruttna äpplen i korgen.
– När man gör reklam med ”vi tar bort din diagnos” eller ”pengarna tillbaka om du inte får en diagnos” tappar systemet sin legitimitet. Det blir oseriöst, och diagnoser riskerar att bli en handelsvara.
Kritisk till diagnoser på distans
Hon är även kritisk till hur vissa privata mottagningar ställer diagnos utan att träffa patienten fysiskt.
– Det är konstigt att man ens försöker. Inom psykiatrin får du så mycket information av att bara sitta i samma rum som barnet. Hur beter de sig när de ska sitta still i 45 minuter? Den informationen går inte att få via skärm.
En ordentlig utredning av barn och ungdomar bör alltid innehålla en begåvningsbedömning och en sådan, menar Giacobini, är i princip omöjlig att göra om barnet inte befinner sig i samma rum som den som utreder.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som utövar tillsyn av klinikerna vill inte prata med Fokus utan svarar via e-post. IVO uppger att man fick ett regeringsuppdrag i våras, att göra en särskild tillsynsinsats av privata vårdgivare som gör neuropsykiatriska bedömningar, utredningar och behandlingar.
”Uppdragets genomförande har påbörjats genom en riktad tillsynsinsats men det är för tidigt att vi ska kunna uttala oss om tillsynens resultat. Uppdraget ska redovisas till regeringen i januari 2026”, skriver IVO och lägger till att man, förutom regeringsuppdraget, gör löpande riskbaserad tillsyn av hälso-och sjukvården.
Ytterligare en lärare som har följt utvecklingen runt NPF är skoldebattören och gymnasieläraren Therese Rosengren. Med dryga två decennier i yrket har hon sett hur ADHD gått från att vara något ovanligt till ett nästan normaliserat inslag i klassrummen – och hur synen på diagnoser skiljer sig drastiskt mellan olika föräldrar.
Själv möter hon mest föräldrar från utsatta områden, sådana har ofta utländsk bakgrund och ser diagnoser som stigmatiserande och vill undvika dem. Samtidigt förekommer fall där familjen önskar att en diagnos ska kvarstå av ekonomiska skäl.
Klanbaserad klinik för egna minoriteten
– Jag har själv bidragit till att revidera en diagnos för en elev, vilket inte föll i god jord hos föräldrarna, säger hon.
Händelsen inträffade för ett antal år sedan. En elev hade dels ADHD, dels ytterligare en NPF-diagnos som berättigade familjen till ett särskilt ekonomiskt stöd. Skolan ansåg att diagnosen inte längre var befogad. Försäkringskassan ifrågasatte diagnosen med stöd av läkare och menade att den skulle omprövas. Föräldrarna blev upprörda och ville ”ta tillbaka” diagnosen eftersom de riskerade att bli av med sitt bidrag. De vände sig till en liten privatklinik som enligt Rosengren drevs av samma etniska minoritet som de själva tillhörde.
– I rekordfart var diagnosen tillbaka. Vi från skolan satt där och tittade förvånat på varandra. Det kändes absolut inte seriöst, säger Therese Rosengren.
– Barn med funktionshinder förtjänar rätt hjälp. Men om diagnoser förvandlas till handelsvara kan man misstänka att rätt hjälp inte alltid kommer till rätt person.
”Vi fyller ett behov som regionerna inte klarar”
Psykiatrispecialisternas koncernchef Claudia Sora-Nadin slår tillbaka mot kritiken om geschäft runt ADHD-diagnoser. Efter vad hon kallar ett "mediedrev" har företaget nu pausat utredningar för barn.
Att diagnosticering och avdiagnosticering av ADHD skulle vara en affärsmodell är något som Claudia Sora-Nadin kraftigt avvisar. Åtminstone gällande Psykiatrispecialisterna AB, där hon är koncernchef.
– Många av dem som vill ta bort en diagnos har haft svåra problem som barn, mognat och lärt sig hantera sina svårigheter. Då kan en ny utredning vara helt befogad. Våra tester är dessutom mer omfattande än vad Socialstyrelsen kräver, säger hon.
En psykiatriker vi har talat med menar att det är svårt att ställa en ADHD-diagnos utan att träffa patienten fysiskt.
– Då kan jag svara att den psykiatrikern är okunnig. Det finns en uppsjö av digitala logik- och intelligenstester att tillgå och barnen i dag är ofta mer digitala än sina föräldrar. Vi är helt trygga med den process och det innehåll vi arbetar efter.
Sora-Nadin avfärdar också påståenden om att föräldrar skulle köpa diagnoser för att höja betygen och sedan betala igen för att bli av med diagnosen.
– Jag tror inte att det finns föräldrar som sätter en diagnos på sitt barn om inte barnet faktiskt har de utmaningarna. Och våra tester går inte att lura, säger hon.
Hon medger att det kan finnas andra privata vårdgivare hon inte kan gå i god för, men anser att branschen som helhet bidrar med något som den offentliga vården har misslyckats med.
– Vi skulle inte finnas om öppenvården fungerade. Jag har själv en son med svår ADHD som tidigare självmedicinerat och vet vad det innebär, säger Claudia Sora-Nadin.
Ni har fått kritik för att ni marknadsför att patienten får pengarna tillbaka om utredningen inte leder till en diagnos.
– Det första besöket är ett informationsmöte med en koordinator där vi går igenom hur utredningen går till, vilka tester som ska göras och tar prover. Om patienten sedan träffar en psykiatriker som bedömer att det finns skäl att gå vidare – och vi ändå skulle ha fel – då är det inte patientens fel. Vi ska vara så professionella att vi inte skickar vidare människor som bara är ute efter en diagnos.
Varför slutade ni nyligen att utreda barn?
– Köerna är långa och barnutredningar är mer komplexa, med flera inblandade parter och långa processer. Dessutom grundade sig mediedrevet om oss i rena felaktigheter som skapades en obefogad debatt kring diagnoser och medicinering av barn. Vi såg att ämnet väckte starka känslor och missförstånd och valde att fokusera helt på vuxna.
* * *
Läs även: Sjukdomen som blev en miljardindustri
Den snabbväxande svenska ADHD-branschen har hittat en ny lönsam produkt. Mot ersättning ”avdiagnosticeras” patienter som upptäckt att deras diagnos skapar problem för dem.
– Det är en underbar affärsmodell. Föräldern går till en klinik och köper en ADHD-diagnos för 30 000 till sitt barn. Tre år senare betalar de lika mycket till för att ungen ska bli av med den, säger en lärare som fram tills nyligen arbetade på ett frigymnasium i en Stockholmsförort och som vill vara anonym.
Läraren menar att många barn och deras föräldrar så småningom inser att den ADHD-diagnos som var till hjälp i skolan, blir ett hinder senare i livet.
– När föräldern märker att barnet inte får göra lumpen eller arbeta inom yrken med säkerhetskrav vill de avregistrera diagnosen. Och det är fullt möjligt. På samma klinik där föräldern shoppade diagnosen kan man betala en gång till och bli av med den.
Det finns många yrken där en ADHD-diagnos sätter hinder i vägen för en karriär, exempelvis militär, lokförare, pilot eller polis. Man får inte heller ta fallskärmscertifikat om man har ADHD. Det kan ibland även ställa till problem att ta körkort med en ADHD-diagnos då det kräver intyg från en psykiatriker.
”Minst hälften har ADHD ”
Antalet barn med neuropsykiatriska diagnoser har vuxit kraftigt på senare år. Nyligen skrev Fokus om att antalet ADHD-diagnoser bland barn i Sverige har ökat med över 600 procent på 15 år. I Stockholmsregionen var ökningen 1 700 procent.
– Minst hälften av mina elever har ADHD. I vissa klasser har det varit uppemot 70 procent, säger läraren.
Han upplever att ADHD-diagnoser närmast liknar en epidemi. Som mentor får han insyn i elevernas NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) då dessa berättigar till stöd och extra anpassningar för att klara skolgången, som extra provtid, uppläst text med mera. Dessutom har elever med diagnos möjlighet att få amfetaminbaserade mediciner på recept.
Läraren säger att det ofta är relativt välbärgade föräldrar med socioekonomiskt stark bakgrund som driver på för att barnet ska få en NPF-diagnos. Anledningen, tror han, är att föräldern vill att barnet ska kunna maxa betygen. Dessutom ger amfetaminpreparaten ökad skärpa och möjlighet att koncentrera sig under en hel skoldag – vilket gäller även för dem som inte lider av ADHD.
– Bland studievana familjer är föräldrarna mer proaktiva och engagerade om de ser att barnet har svårigheter. Problemet kan vara det omvända om barnet kommer från utanförskapsområden. I synnerhet om det har utländsk bakgrund. Bland dessa föräldrar upplever jag en större misstänksamhet gentemot psykiatrivården, säger läraren.
Långa vårdköer skapar lukrativ bransch
Den offentliga psykiatriska vården är emellertid hårt belastad. I den nämnda Fokusartikeln beskrivs att ADHD är den klart vanligaste patientgruppen inom barnpsykiatrin. I Region Stockholm har en tredjedel av patienterna ADHD som huvuddiagnos och hälften av alla remisser gäller en sådan utredning, vilket den offentliga vården saknar resurser att hantera.
Privata aktörer har därför varit snabba att slå mynt av köerna i psykvården. SVT uppmärksammade nyligen vårdföretaget Psykiatrispecialisterna som erbjuder utredningar för omkring 30 000 kronor. De sker digitalt, helt utan personliga möten. Företaget lovar dessutom pengarna tillbaka om utredningen inte leder till diagnos. När denna artikel påbörjades hade Psykiatrispecialisterna dessutom kampanjpris och gav 7 000 kronors rabatt, enligt hemsidan.
Fokus har talat med företagets koncernchef, Claudia Sora-Nadin, som berättar att de har pausat utredningar för barn med hänvisning till långa köer samt det ”mediedrev” som har uppstått sedan de fick kritik. Hon bemöter kritiken i en separat artikel nedan.
Avdiagnosticering – ett nytt fenomen
Det finns även gott om företag som annonserar om den nya tjänsten – att avdiagnosticera ADHD. Kliniken ovan använder på hemsidan ord som ”ta bort” och ”bli av med” en diagnos och erbjuder sig att göra det för cirka 15 000 kronor. En annan annonsör trycker på att man inte kan få licens för fallskärmshoppning vid ADHD, varefter de erbjuder sig att lösa problemet för 14 399 kronor.
Flertalet av de kliniker Fokus ringer till för att fråga om avdiagnosticering vill avsluta samtalet när de inser att de pratar med en reporter. Men Maibritt Giacobini, barn- och ungdomspsykiater och medgrundare till Prima Psykiatri, ställer upp. Prima Psykiatri är upphandlat av Region Stockholm och har ett geografiskt områdesansvar för förorten Rinkeby. Patienterna på kliniken behöver alltså inte själva betala för sina utredningar.
– Jag känner till det du beskriver och det finns förstås en blandning av seriösa privata kliniker och kliniker som kanske mest är intresserade av att göra vinst. Problemet har ju i grunden uppstått då det är långa köer till psykiatrin vilket är ett något som vården måste lösa, säger hon.
Att ta bort ADHD-diagnoser är enligt Giacobini ett relativt nytt fenomen, men det kan vara befogat.
– Ibland är det helt rätt. Barnet fick diagnosen i lågstadiet, var vild som en kalv och fick stöd och medicin. Men tio år senare fungerar vardagen utan några insatser. Då kan vi ta bort diagnosen.
I dag är det oftast det unga män som driver processen, menar hon, särskilt de som vill göra lumpen eller söka yrken med säkerhetskrav. Men detta är inget den offentliga vården prioriterar.
– Vi har skolremisser, självmordsbenägna ungdomar och andra akuta ärenden. Då hamnar avdiagnostisering långt ner på listan, säger Giacobini som understryker att många privata kliniker är seriösa, men också anser att det finns ruttna äpplen i korgen.
– När man gör reklam med ”vi tar bort din diagnos” eller ”pengarna tillbaka om du inte får en diagnos” tappar systemet sin legitimitet. Det blir oseriöst, och diagnoser riskerar att bli en handelsvara.
Kritisk till diagnoser på distans
Hon är även kritisk till hur vissa privata mottagningar ställer diagnos utan att träffa patienten fysiskt.
– Det är konstigt att man ens försöker. Inom psykiatrin får du så mycket information av att bara sitta i samma rum som barnet. Hur beter de sig när de ska sitta still i 45 minuter? Den informationen går inte att få via skärm.
En ordentlig utredning av barn och ungdomar bör alltid innehålla en begåvningsbedömning och en sådan, menar Giacobini, är i princip omöjlig att göra om barnet inte befinner sig i samma rum som den som utreder.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som utövar tillsyn av klinikerna vill inte prata med Fokus utan svarar via e-post. IVO uppger att man fick ett regeringsuppdrag i våras, att göra en särskild tillsynsinsats av privata vårdgivare som gör neuropsykiatriska bedömningar, utredningar och behandlingar.
”Uppdragets genomförande har påbörjats genom en riktad tillsynsinsats men det är för tidigt att vi ska kunna uttala oss om tillsynens resultat. Uppdraget ska redovisas till regeringen i januari 2026”, skriver IVO och lägger till att man, förutom regeringsuppdraget, gör löpande riskbaserad tillsyn av hälso-och sjukvården.
Ytterligare en lärare som har följt utvecklingen runt NPF är skoldebattören och gymnasieläraren Therese Rosengren. Med dryga två decennier i yrket har hon sett hur ADHD gått från att vara något ovanligt till ett nästan normaliserat inslag i klassrummen – och hur synen på diagnoser skiljer sig drastiskt mellan olika föräldrar.
Själv möter hon mest föräldrar från utsatta områden, sådana har ofta utländsk bakgrund och ser diagnoser som stigmatiserande och vill undvika dem. Samtidigt förekommer fall där familjen önskar att en diagnos ska kvarstå av ekonomiska skäl.
Klanbaserad klinik för egna minoriteten
– Jag har själv bidragit till att revidera en diagnos för en elev, vilket inte föll i god jord hos föräldrarna, säger hon.
Händelsen inträffade för ett antal år sedan. En elev hade dels ADHD, dels ytterligare en NPF-diagnos som berättigade familjen till ett särskilt ekonomiskt stöd. Skolan ansåg att diagnosen inte längre var befogad. Försäkringskassan ifrågasatte diagnosen med stöd av läkare och menade att den skulle omprövas. Föräldrarna blev upprörda och ville ”ta tillbaka” diagnosen eftersom de riskerade att bli av med sitt bidrag. De vände sig till en liten privatklinik som enligt Rosengren drevs av samma etniska minoritet som de själva tillhörde.
– I rekordfart var diagnosen tillbaka. Vi från skolan satt där och tittade förvånat på varandra. Det kändes absolut inte seriöst, säger Therese Rosengren.
– Barn med funktionshinder förtjänar rätt hjälp. Men om diagnoser förvandlas till handelsvara kan man misstänka att rätt hjälp inte alltid kommer till rätt person.
”Vi fyller ett behov som regionerna inte klarar”
Psykiatrispecialisternas koncernchef Claudia Sora-Nadin slår tillbaka mot kritiken om geschäft runt ADHD-diagnoser. Efter vad hon kallar ett ”mediedrev” har företaget nu pausat utredningar för barn.
Att diagnosticering och avdiagnosticering av ADHD skulle vara en affärsmodell är något som Claudia Sora-Nadin kraftigt avvisar. Åtminstone gällande Psykiatrispecialisterna AB, där hon är koncernchef.
– Många av dem som vill ta bort en diagnos har haft svåra problem som barn, mognat och lärt sig hantera sina svårigheter. Då kan en ny utredning vara helt befogad. Våra tester är dessutom mer omfattande än vad Socialstyrelsen kräver, säger hon.
En psykiatriker vi har talat med menar att det är svårt att ställa en ADHD-diagnos utan att träffa patienten fysiskt.
– Då kan jag svara att den psykiatrikern är okunnig. Det finns en uppsjö av digitala logik- och intelligenstester att tillgå och barnen i dag är ofta mer digitala än sina föräldrar. Vi är helt trygga med den process och det innehåll vi arbetar efter.
Sora-Nadin avfärdar också påståenden om att föräldrar skulle köpa diagnoser för att höja betygen och sedan betala igen för att bli av med diagnosen.
– Jag tror inte att det finns föräldrar som sätter en diagnos på sitt barn om inte barnet faktiskt har de utmaningarna. Och våra tester går inte att lura, säger hon.
Hon medger att det kan finnas andra privata vårdgivare hon inte kan gå i god för, men anser att branschen som helhet bidrar med något som den offentliga vården har misslyckats med.
– Vi skulle inte finnas om öppenvården fungerade. Jag har själv en son med svår ADHD som tidigare självmedicinerat och vet vad det innebär, säger Claudia Sora-Nadin.
Ni har fått kritik för att ni marknadsför att patienten får pengarna tillbaka om utredningen inte leder till en diagnos.
– Det första besöket är ett informationsmöte med en koordinator där vi går igenom hur utredningen går till, vilka tester som ska göras och tar prover. Om patienten sedan träffar en psykiatriker som bedömer att det finns skäl att gå vidare – och vi ändå skulle ha fel – då är det inte patientens fel. Vi ska vara så professionella att vi inte skickar vidare människor som bara är ute efter en diagnos.
Varför slutade ni nyligen att utreda barn?
– Köerna är långa och barnutredningar är mer komplexa, med flera inblandade parter och långa processer. Dessutom grundade sig mediedrevet om oss i rena felaktigheter som skapades en obefogad debatt kring diagnoser och medicinering av barn. Vi såg att ämnet väckte starka känslor och missförstånd och valde att fokusera helt på vuxna.
* * *
Läs även: Sjukdomen som blev en miljardindustri
