»När det blir tyst i Turkiet är det vår skyldighet att höja rösten«

Text: Josef Kristensen

Bild: TT

Hon sjunker ner i den djupa fåtöljen och lägger ifrån sig sina två mobiler. Det lilla runda, svarta marmorbordet i barhörnan är inte tänkt som matbord och hon tvingas böja sig fram för varje tugga av sin chèvre. Len jazzmusik i bakgrunden. Samtalsämnet Turkiets invasion i norra Syrien i förgrunden.

– Jag har hamnat på turkiska ambassadens lista över förrädare, men i landets nuvarande icke-demokratiska tillstånd är det något att vara stolt över. När det blir tyst i Turkiet är det vår skyldighet att höja rösten, säger Evin Cetin.

Hon är själv kurd och assyr-syrian; grundare och delägare i advokatbyrån Dubio och specialiserad inom EU-rätt. Hon har tidigare arbetat som förstaombudsman för Socialdemokraterna i Dalarna under försvarsminister Peter Hultqvist och blev 2012 ansvarig i Skandinavien för Desmond Tutus fredsinitiativ mellan PKK och Turkiet.

– De som kan Turkiets historia vet att när det inrikespolitiska läget destabiliseras så försöker man att ena landet mot en fiende. Erdogans parti förlorade borgmästarvalet i Istanbul och vill nu inte tappa kontrollen ytterligare, säger hon.

– Många diplomater inom EU och andra som har bevakat situationen är förvånade över Turkiets invasion mot kurderna i Syrien. De trodde att det var ett tomt hot.

– Det som är förvånande är inte att Turkiet går in i Syrien, utan omvärldens oförmåga att hantera situationen. EU har tyvärr gett Turkiet oacceptabelt mycket inflytande via flyktingavtalet, vilket gör att EU inte vet på vilket ben man ska stå.

Blott ett par dagar innan USA meddelade att man skulle ta hem sina trupper från Syrien gick Socialdemokraterna ut med en ny, hårdare inställning i migrationspolitiken.

– Jag är orolig för den politiska inriktningen partierna tar i Sverige. I stället för att ta sig an de större utmaningarna och få Sverige att växa så bedrivs en politik som splittrar, säger Evin Cetin.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att inte begränsa rätten till att söka asyl. Det är en grundläggande mänsklig rättighet. Europa kan inte vara oförmöget att bidra till att stoppa krig och också säga stopp till flyktingar. Det hade varit en annan sak om omvärlden kunde hantera konflikter och sätta stopp för de humanitära katastroferna som uppstår. Men att inte klara av det och sedan inskränka grundläggande mänskliga rättigheter kommer att gå till historien som ett svek.

Även om Evin Cetin inte längre har förtroendeuppdrag är hon i högsta grad involverad i politiken. Förra veckan var Ilhan Ahmed, en av två ledare för den politiska delen av Syriska demokratiska styrkorna (SDF), som fram till nyligen hade uppbackning från USA, i Sverige och träffade utrikesminister Ann Linde (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S). Dagen efter mötet med ministrarna hade Ilhan Ahmed en egen presskonferens. Den hölls två våningar ovanför dagens lunchrestaurang.

– Ann Linde och Peter Hultqvist skickar viktiga signaler att Sverige inte bara fördömer Turkiets handlingar genom vapen­embargo utan även stöttar den kurdiska sidan rent politiskt genom att träffa toppolitikern Ilhan Ahmed. Det betyder att Turkiet inte kan diktera svensk utrikespolitik, även när de hotar med att släppa fram miljoner flyktingar till EU, säger hon.

Hur ska man gå vidare?

– Sverige och EU borde vara drivande för att gränsen mellan Turkiet och norra Syrien ska bevakas av en internationell fredsstyrka. Det måste vara en neutral part som placeras vid gränsen så inte Turkiet inrättar en säkerhetszon och påbörjar en etnisk rensning. Vi måste lugna ner och stabilisera läget. I en tid när USA:s roll i världen blir alltmer instabil kommer ett vakuum att uppstå och det är viktigt att en demokratisk aktör fyller det, annars kommer det att vara Putin som sätter punkt för den här historien. 

***

Namn: Evin Cetin.

Ålder: 35 år.

Familj: Syskon och föräldrar.

Bor: Liljeholmskajen i Stockholm.

Åt: Chèvre, rödbetor och linser på Gretas, Haymarket.

Aktuell: Utreder fall där yazidiska kvinnor utnyttjats som sexslavar av IS.

LÄS OCKSÅ: Erdogan – en odågas ständiga revansch