Nils Funcke: ”Dubbla måttstockar inom Sveriges Radio”
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke dömer ut SR:s hantering av Arntdzén-fallet. Enligt honom behandlas personalen inte lika i frågan om opartiskhet.
Vågorna har gått höga i mediesverige efter Sveriges Radios petning av kulturjournalisten Mårten Arndtzén förra veckan. Sveriges Radio meddelade att han fått ”förändrade arbetsuppgifter” och inte får leda Kulturnytt fram till valet, samt att han inte ska kommentera kulturpolitik. Bolaget hänvisade framför allt till ett inlägg som Arndtzén hade gjort på plattformen X, vilket tolkades som ett ställningstagande för kulturminister Parisa Liljestrand. Men som Fokus kunnat berätta var det Arndtzéns ställningstagande i en annan fråga som var upprinnelsen till schismen.
– Det rör ju i vid mening Israel-Gaza, sa Sveriges Radios kulturchef Peter O Nilsson till Fokus.
Mårten Arndtzén har själv medgett att somliga av hans inlägg på sociala medier har haft en politisk slagsida, bland annat i Sveriges Radios eget program Medierna. Men han menar också att om hans ställningstaganden inte ska tillåtas så borde samma princip gälla för alla SR-journalister som offentligt har uttryckt politiska uppfattningar inom sina bevakningsområden.
Inte minst det uppmärksammade så kallade Gaza-uppropet, som undertecknades av flera SR-journalister – däribland Mellanösternkorrespondenterna Cecilia Uddén, Johan Mathias Sommarström (numera på Aftonbladet) och Samar Hadrous, där formuleringar om Israels krigföring väckte debatt om deras opartiskhet.
Yttrandefrihetsexperten och författaren Nils Funcke är kritisk till hur Sveriges Radio har hanterat frågan, och anser att det hela bottnar i ett organisationsproblem.
– Det tycks vara olika måttstockar på hur man bedömer Arndtzéns uttalanden och hur man bedömde uppropet som bland annat Cecilia Uddén undertecknade, säger Funcke.
Han menar att frågan är knuten till sändningstillståndet där public service-bolagen måste uppfylla krav på saklighet och opartiskhet. Dessa krav tillämpas inte bara på innehållet i själva programmen, utan också på hur profilerade journalister uppträder offentligt, eftersom de i sin yrkesroll är representanter för företaget.
– Både Cecilia Uddén och Mårten Arndtzén har uppenbarligen brutit mot de regler som gäller. Då bör man behandla personerna lika inom företaget, säger Funcke.
Han menar vidare att beslutet att peta Arndtzén borde ha fattats högre upp i organisationen.
– Det här har egentligen ingenting med utgivarskapet att göra. En ansvarig utgivare ska ta ställning till vad som publiceras och bära ansvar för innehållet i programmen. Att flytta en medarbetare från vissa arbetsuppgifter är däremot en personaladministrativ åtgärd.
Sveriges Radio har en mängd olika ansvariga utgivare, och om dessa gör egna tolkningar av reglerna riskerar praxis att bli inkonsekvent, resonerar han.
– Det har skett olika bedömning och det verkar vara orsakat av att det är olika personer som har gjort den där bedömningen.
Benkö: ”De två händelserna är inte lika”
Sveriges Radios vd Cilla Benkö har en annan åsikt, som föredrar att svara på Fokus frågor via mejl.
”Grunden i våra riktlinjer är redan gemensamma men besluten gällande enskilda medarbetare eller enskilda situationer anser vi måste tas ute i verksamheten nära den aktuella redaktionen”, skriver Benkö och tillägger att detta är nödvändigt på grund av organisationens storlek (SR har runt 2000 anställda).
”Oavsett om det är en utgivarfråga eller en chefsfråga fattas besluten därmed i mesta möjliga mån i linjen”, skriver Benkö vidare.
Det ska dock inte tolkas så att varje utgivare sitter isolerad och tar sina beslut oberoende av alla andra, menar hon.
”På ett företag som Sveriges Radio pågår givetvis ett levande, publicistiskt samtal på olika nivåer i verksamheten konstant. Det innebär ett slags icke-formaliserat kalibrerande inom svåra publicistiska avvägningar.”
Sveriges Radio har i sin motivering sagt att Mårten Arndtzén i vissa sammanhang skulle kunna fungera som kommentator till politik under den kommande valrörelsen. Men enligt Nils Funcke är det inte ett avgörande argument.
– Det avgörande måste vara om en journalist har uttalat sig opinionsbildande inom sitt eget bevakningsområde. Då borde samma princip gälla alla.
Cilla Benkö tycker för sin del att företagets regler om opartiskhet tillämpas konsekvent när medarbetare uttrycker politiska uppfattningar.
”Det anser jag att vi gör, och denna typ av frågor är levande inom företaget. Men alla situationer måste bedömas utifrån sina specifika omständigheter och kan väldigt sällan jämföras rakt av. Det skedde till exempel även när våra chefer ansåg att några av våra journalister tagit ställning i frågan kring Black-Lives Matter eller i samband med Metoo”, skriver Benkö.
Beträffande Mårten Arndtzéns och Cecilia Uddéns ställningstaganden i Gaza-frågan menar hon att deras fall inte går att jämföra med varandra.
”Vi har nu varit tydliga med att dessa två händelser du nämner inte är lika. Den ena handlar om valtider, valriktlinjer och en roll som valkommentator, den andra handlar om ett upprop som är slarvigt formulerat men som i grunden handlar om pressfrihet och journalisters möjlighet att bevaka Gaza på plats. De släpps ju inte in i området. Vi har också som ledning varit tydliga med att vi inte anser att våra journalister bör skriva på upprop oavsett vad de handlar om”, skriver hon.
Funcke: ”Risk för spretande praxis”
Nils Funcke dömer dock ut SR-ledningens argument kring Gaza-uppropet.
– Jag tycker inte man kommer ur den här kritiken om dubbla måttstockar genom att hävda att uppropet som bland annat Uddén skrev under skulle handla om hur medier har hanterat frågan. För det går inte gömma sig från det faktum att där finns uttalanden som innebär ställningstaganden om hur man ser på Israels krigföring i Gaza, säger han och vidhåller att personalfrågor av den här arten borde hanteras högre upp.
– Risken är ju annars att det blir spretande praxis. Sveriges Radio skulle ha lättare att kommunicera sådana här fall om beslutet togs på högre nivå.
Detta är inte första gången som SR:s Mellanösternbevakning är i blåsväder. Opartiskheten har bland annat ifrågasatts i samband med Fokus avslöjanden om Baraa Lafi, en SR-medarbetare som i egna uttalanden uttryckt tydliga politiska ställningstaganden i Gaza-konflikten – samtidigt som hon i SR:s rapportering återkommande presenterats som en oberoende civilperson.
”Vi blir kritiserade och beskyllda för att vara partiska från båda hållen i Mellanösternfrågan. Glädjande nog får vi också mycket stöd för vår breda och omfattande rapportering. Jag tycker att vi lyckas väl med att ge lyssnarna en opartisk rapportering och många perspektiv i den här frågan”, svarar Cilla Benkö på den generella kritiken.
Hon konstaterar vidare att Granskningsnämnden endast fällt ett inslag för opartiskhet kopplat till Mellanöstern under de senaste två åren, trots en markant ökning av antalet anmälningar runt frågan.
Förtroendet för SR är högre bland dem som röstar vänster och lägre bland de som röstar höger. Är detta besvärande för er? Finns en djupare förklaring kring varför det är så?
”Jag delar inte bilden att det är så enkelt som att förtroendet är en ren höger/vänster-fråga. Det finns en hel del aspekter att ta fasta på för den som går på djupet i siffrorna från till exempel SOM-institutet. Snart kommer årets undersökning och då får vi se om det återigen bekräftas att de som har lägre förtroende för Sveriges Radio är de som själv anser att de står klart till höger, inte de som anser att de står något till höger som i grunden haft ett stabilt och högt förtroende för oss”, skriver Cilla Benkö.
***
