Politikerna öser miljarder över Försvarsmakten

Nästa år uppgår försvarsbudgeten till 175 miljarder kronor, enligt regeringens budgetproposition. Det är en ökning med 100 miljarder, eller drygt 130 procent, efter den ryska invasionen av Ukraina 2022. ”Det saknar motstycke om man inte går tillbaka till kalla krigets allra värsta dagar,” sade statsminister Ulf Kristersson när förslagen presenterades av Tidöpartierna.

Och det kommer mer – mycket mer. År 2035 beräknas försvarsanslaget landa på drygt 250 miljarder. Det nya Natomålet på 3,5 procent av BNP i militära utgifter kommer Sverige att nå redan 2030. Vid sidan av det tillkommer ytterligare 1,5 procent till det civila försvaret, total 5 procent, den summa som USA:s president Donald Trump kräver av försvarsalliansen.

Inför nästa år skruvade regeringen upp nivån med 27 miljarder kronor jämfört med årets budget. Så ska det fortsätta; i genomsnitt höjs anslagen med 22,3 miljarder per år de kommande nio åren. Med summor i den storleksordningen i omlopp måste regering och riksdag ta ut kursen i god tid om pengarna ska ge önskvärd effekt med höjd operativ militär förmåga som resultat. 

Nästa år satsar regeringen bland annat på höjd dagsersättning till värnpliktiga och officersaspiranter. Därutöver ska 12 miljarder gå till ökade materielinköp till försvarsgrenarna. I allmänna ordalag talas det om luftvärn, artilleri, ammunition, stridsfordon, transportflyg och ytstridsfartyg. Utöver det saknas preciseringar. Regeringen tänker ”återkomma kring användningen av medlen”, är det besked som gäller. 

Redan i mars enades Tidöpartierna om att lånefinansiera försvarsupprustningen med 300 miljarder. I juni anslöt sig även oppositionspartierna till den tanken på bred front. Regeringens ambition var att man under hösten skulle ”återuppta överläggningarna om försvarspolitiken med företrädare från riksdagens partier i syfte att möjliggöra en bred parlamentarisk förankring.” Men fyra månader senare, när hösten börjar närma sig vinter, finns fortfarande inga besked om när och under vilka former det ska ske. 

– Inget är klart, regeringen har inte satt ner foten om hur man vill gå till väga, om försvarsberedningen ska kallas in igen eller om det blir genom samtal mellan partiernas försvarsrepresentanter och ekonomisk-politiska talespersoner, säger en person med insyn i processen.

Ett annat skäl till att det drar ut på tiden är att ÖB:s så kallade militära råd till regeringen är senarelagda. Tidigare sades att de skulle överlämnas i månadsskiftet oktober-november. Nu pekar det i stället mot sista veckan i november och då är det inte mycket tid kvar innan riksdagen tar helgledigt. 

En annan komplikation är värnpliktigas tjänstgöring i Natosammanhang. I krig eller krigsfara är det tydligt vad som gäller. ”I en sådan situation kan värnpliktiga efter beslut om krigstjänstgöring tas i anspråk för tjänstgöring även utomlands, i den utsträckning det krävs för försvaret av Sverige.”  Men i fredstid finns inget tvingande lagrum. Vid sidan av övningar och utbildning krävs det samtycke av den enskilda individen för att skicka värnpliktiga utomlands.  Problemet är att försvaret har alldeles för få yrkessoldater för att fylla förband om Nato vill se insatser med kort varsel vid sidan av den roterande bataljon som är placerad i Lettland under Natobefäl. Utan värnpliktiga går ekvationen inte ihop. 

Trots snart två års Natomedlemskap har politikerna släpat benen efter sig och inte kommit till beslut. I försvarsberedningens slutbetänkande i april 2024 var partierna överens om att skjuta saken på framtiden med formuleringen att värnpliktsfrågan behöver ”belysas ytterligare.” I klartext betyder det att regeringen uppmanas att tillsätta en utredning. Men 18 månader senare har ingenting hänt. Förr eller senare kommer man att tvingas ta det steget om saken inte kan lösas i samförstånd mellan partierna på annat sätt.

Sammanfattningsvis öser politikerna miljarder över Försvarsmakten samtidigt som det är på stället marsch i förhandlingarna om hur framtidens försvar ska se ut. Med tanke på att regeringen beskriver säkerhetsläget som det värsta sedan andra världskriget är det en tveksam signal att skicka till omgivningen.

***

Läs även: Gripenaffären ett spektakel som svävar i det blå

Läs även: Europa har bäddat för ryskt hybridkrig