Svart på vitt om Sydafrikas farmare
Donald Trumps anklagelser om folkmord på vita farmare i Sydafrika bygger på en myt. I ett av världens farligaste länder är vita i själva verket underrepresenterade i mordstatistiken.
Jordbrukaren Robert Stoltz mördades den 30 april i år på sin farm i Limpopo i norra Sydafrika. När Donald Trump läxade upp Sydafrikas president Cyril Ramaphosa för behandlingen av vita sydafrikanska bönder några veckor senare hade han mycket väl kunnat ta upp Stoltz öde. Men Trump verkar inte ha känt till det och i stället visade han en video med dubiöst innehåll och for ut mot Ramaphosa: "När de tar farmerna dödar de den vite farmaren och när de dödat den vita farmaren händer inget med dem", sa den amerikanske presidenten. Mord och expropriering är alltså vardag på de vitägda farmerna, enligt Donald Trump och några av farmarnas egna föreningar. Lobbyorganisationen Afriforum var på turné i USA redan 2018. De träffade Trumps stab och även högerprofilen och programledaren Tucker Carlson och hamrade in budskapet att det pågick ett folkmord på vita farmare.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Under årets första kvartal var det 5 727 mord i Sydafrika, men bara ett av de sex farmarmorden under perioden var på en vit. De övriga fem offren var svarta. Detta framkom när polisminister Senzo Mchunu presenterade den senaste brottsstatistiken bara två dagar efter holmgången i Vita huset. Då nämnde han mordet på Robert Stoltz, men sa att det kommer in i statistiken för innevarande kvartal. Siffrorna för det senaste året visar att det mördas ungefär en farmare i snitt varje vecka, men det uppgavs inte vilken hudfärg offren hade.
Förra året begicks i genomsnitt 72 mord varje dygn i Sydafrika. Det blir över 26 000 på helåret. Värst drabbad är den svarta befolkningen. En tidigare undersökning har visat att medan de vita utgör 7 procent av landets befolkning så utgör de endast 4 procent av mordoffren. En annan undersökning inför fotbolls-VM 2010 visade att 85 procent av alla mord begicks i kåkstäderna under helgerna och i lika många fall, 85 procent, kände offer och gärningsman varandra. Med nästan 44 mord per 100 000 invånare kom Sydafrika tvåa i mordtoppen i världen år 2022 efter Jamaica på 53. USA hade 6,5 och Sverige 1,1.
Men oavsett vad statistiken säger är rädslan att bli attackerad förstås stor bland vita farmare. Utsatta - men med gott ställt - har de i ett av världens mest ojämlika länder barrikaderat sig bakom stängsel och galler, utrustade med hundar, vapen och larm. De vita farmarna glömmer lätt av att de är mycket mindre utsatta än de som bor i kåkstäder eller kvinnor på landsbygden.
Efter apartheids avskaffande följde årtionden av misslyckade landreformer där statskassan stod för miljarderna och vita farmare sålde sina farmer dyrt till staten som sedan gav den till svart ursprungsbefolkning som kunde visa att deras förfäder en gång haft tillgång till jorden. Men de flesta som fick ta över farmerna hade aldrig idkat jordbruk tidigare. Ofta föll den oskördade frukten till marken och ruttnade, eller så förköpte sig bonden på vinsten från försäljningen och glömde bort att det behövdes utsäde, gödsel och investeringar för kommande år. Eller, än värre, de nyblivna svarta farmarna nekades banklån och kunde inte driva gården vidare. Staten har därefter tagit tillbaka många misslyckade överföringar av land.
Kultplats för de vita jordbrukarna
Och efter 35 år med ANC-styre har inte en enda farm tagits från en vit farmare utan marknadsmässig kompensation. Lobbyisterna brukar tala om Akkerland, en farm i Limpopo som staten tog. Fast den är inget bra exempel, i marken fanns stora kolreserver och det pågick en tvist mellan ägarna till marken och gruvbolaget som hade exploateringstillstånd. Myndigheterna erbjöd 20 miljoner sydafrikanska rand (då motsvarande 14 miljoner kronor) för farmen och exproprierade den när ägaren nekade. Men farmarna vann i domstol och sålde sedan Akkerland till gruvbolaget för 80 miljoner rand. Akkerland var med på en hemlig ANC-lista med 195 farmer som skulle exproprieras, men efter bakslaget har inga nya försök gjorts med andra farmer sedan 2018.
Enligt Afriforum finns cirka 40 000 kommersiella farmare i Sydafrika och mellan en och två miljoner småskaliga lantbrukare - som odlar mest för självförsörjning. Från mars 2023 till och med februari 2024 registrerade organisationen 49 farmarmord, det är 0,2 procent av de nära 28 000 mord som inträffade nationellt under perioden. Men Afriforum har inte redovisat hur många av de 49 som var vita och hur många som var svarta. Senare statistik har visat att det är övervägande svarta som mördas på farmerna. Det har också funnits flera uppmärksammade rättsfall där en vit farmare har mördat svarta på sin farm. På en kulle i Limpopo står trots det tusentals vita kors där vart och ett ska symbolisera en död vit farmare. Detta har närmast blivit en kultplats för de vita jordbrukarna.
Afriforums lobbying med stöd av sydafrikanen Elon Musks ledde till att Donald Trump utfärdade en presidentorder där han gav de vita sydafrikaner möjlighet att söka asyl i USA. I maj kom de första 59 landsflyktiga till landet i ett av Trumpregimens chartrade plan. Men det framgår inte hur många av dem som varit farmare. Afriforums och Musks påtryckningar ledde också till det dramatiska mötet i Ovala rummet den 21 maj. När Cyril Ramaphosa ville diskutera handelspolitik och strafftullar släckte Donald Trump ner ljuset och visade en video där Sydafrikas tidigare president Jacob Zuma och Julius Malema, i dag ledare för den kommunistiska kamporganisationen Economic Freedom Fighters, sjöng om att döda boers (boer betyder farmare på holländska och afrikaans) Sedan syntes bland annat bilder från ett påstått folkmord, varav ett visade sig vara från Goma i Kongo Kinshasa där vita kvinnor mördats.
Ramaphosa och tittarna visste inte vad de skulle tro, men en majoritet av Sydafrikas vita farmare satte ändå kaffet i halsen, fast av andra skäl. För något de fruktar nästan lika mycket som att själva bli attackerade är om Trump med handelstullar – eller andra handelshinder - gör deras export av frukt och vin till USA omöjlig. Detta var också något som Trump-anhängaren Mark Burns upptäckte på en fact finding mission i Sydafrika i dagarna. På sociala medier skrev han: "Jag är här i Sydafrika och träffar vita farmare, vita företagare och till och med några tidigare apartheidledare, och här är vad de säger till mig: President Trump är en fantastisk president, men det pågår inget "vitt folkmord" här. De var genuint förvånade över att detta påstående ens nådde den internationella scenen."
Apartheid försvann med demokratins genombrott i Sydafrika på nittiotalet, men efter över 30 år med ANC vid makten äger fortfarande vita farmare, som utgör 7 procent av Sydafrikas lantbrukare, 70 procent av jordbruksmarken. Det har ständigt mullrat i leden hos regeringspartiet, markfrågan har alltid varit oerhört känslig och när de tidigare ANC-ledarna Jacob Zuma och Julius Malema fick med sig fler och fler i kören om att skjuta boer så kände sig president Ramaphosa tvungen att skriva under en ny exproprieringslag där det inte längre behöver vara lika klart att farmaren är en villig säljare. Men lagen har överklagats av bland andra partiet Democratic Alliance, DA, som numera ingår i regeringen med ANC, och förstås av Afriforum. Justeringar av lagen i konstitutionsdomstolen är att vänta.
Ramaphosa har med lagförslaget någorlunda lugnat de egna leden, men i vassen lurar hans partikamrat, vicepresidenten Paul Mashatile, som är mer populistisk. Än värre vore det om Malema och Zuma fick mer väljarstöd, för då finns risken att Sydafrika slår in på Zimbabwes väg. I grannlandet Zimbabwe anordnade Robert Mugabe år 2000 en folkomröstning för att få möjligheten att expropriera farmer utan kompensation. Mugabe förlorade omröstningen men hans krigsveteraner som var otåliga ockuperade farmer och dödade flera vita farmare. Många tusen farmer beslagtogs, bland dem roffade familjen Mugabe åt sig ett tjugotal för egen del. DA:s ledare John Steenhuisen, som var med under mötet i Ovala rummet, förklarade för Trump att det var just för att förhindra en sådan utveckling som han gick in i regeringen.
Det finns många faktorer som avgör framtiden för de vita farmarna i Sydafrika. En stor risk är om ANC går en populistisk väg som påminner om Zimbabwes eller om den sjungande oppositionen får gehör. Eller att Trump fortsätter att straffa Sydafrika med tullar och handelshinder. Som alltid med Trump är det svårt att veta vad han egentligen är ute efter. Det kan handla mer om politik och affärer än om "folkmord" på vita farmare.
Elon Musk har exempelvis klagat på att han måste dela med sig av sitt ägande till svarta om han introducerar ett sydafrikanskt Starlink. Trump vill även få Sydafrika att ta tillbaka stämningen mot Israel i den internationella domstolen i Haag.
"Death, death, death", hojtade Trump i det Ovala rummet, när han bläddrade bland tidningsartiklar som sades visa att illegala immigranter var överrepresenterade som farmarmördare. Men han saknade belägg. Det finns inga data som visar den saken.
Kanske sammanfattade den sydafrikanska fackföreningsledaren Zingiswa Losi läget bäst när hon stack fram bakom en soffa i Vita huset: "Problemet i Sydafrika är inte nödvändigtvis en rasfråga – det handlar om kriminalitet", sa hon.
Fotnot: Skribenten är journalist och bosatt i Sydafrika sedan 25 år.
***
Jordbrukaren Robert Stoltz mördades den 30 april i år på sin farm i Limpopo i norra Sydafrika. När Donald Trump läxade upp Sydafrikas president Cyril Ramaphosa för behandlingen av vita sydafrikanska bönder några veckor senare hade han mycket väl kunnat ta upp Stoltz öde. Men Trump verkar inte ha känt till det och i stället visade han en video med dubiöst innehåll och for ut mot Ramaphosa: ”När de tar farmerna dödar de den vite farmaren och när de dödat den vita farmaren händer inget med dem”, sa den amerikanske presidenten. Mord och expropriering är alltså vardag på de vitägda farmerna, enligt Donald Trump och några av farmarnas egna föreningar. Lobbyorganisationen Afriforum var på turné i USA redan 2018. De träffade Trumps stab och även högerprofilen och programledaren Tucker Carlson och hamrade in budskapet att det pågick ett folkmord på vita farmare.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Under årets första kvartal var det 5 727 mord i Sydafrika, men bara ett av de sex farmarmorden under perioden var på en vit. De övriga fem offren var svarta. Detta framkom när polisminister Senzo Mchunu presenterade den senaste brottsstatistiken bara två dagar efter holmgången i Vita huset. Då nämnde han mordet på Robert Stoltz, men sa att det kommer in i statistiken för innevarande kvartal. Siffrorna för det senaste året visar att det mördas ungefär en farmare i snitt varje vecka, men det uppgavs inte vilken hudfärg offren hade.
Förra året begicks i genomsnitt 72 mord varje dygn i Sydafrika. Det blir över 26 000 på helåret. Värst drabbad är den svarta befolkningen. En tidigare undersökning har visat att medan de vita utgör 7 procent av landets befolkning så utgör de endast 4 procent av mordoffren. En annan undersökning inför fotbolls-VM 2010 visade att 85 procent av alla mord begicks i kåkstäderna under helgerna och i lika många fall, 85 procent, kände offer och gärningsman varandra. Med nästan 44 mord per 100 000 invånare kom Sydafrika tvåa i mordtoppen i världen år 2022 efter Jamaica på 53. USA hade 6,5 och Sverige 1,1.
Men oavsett vad statistiken säger är rädslan att bli attackerad förstås stor bland vita farmare. Utsatta – men med gott ställt – har de i ett av världens mest ojämlika länder barrikaderat sig bakom stängsel och galler, utrustade med hundar, vapen och larm. De vita farmarna glömmer lätt av att de är mycket mindre utsatta än de som bor i kåkstäder eller kvinnor på landsbygden.
Efter apartheids avskaffande följde årtionden av misslyckade landreformer där statskassan stod för miljarderna och vita farmare sålde sina farmer dyrt till staten som sedan gav den till svart ursprungsbefolkning som kunde visa att deras förfäder en gång haft tillgång till jorden. Men de flesta som fick ta över farmerna hade aldrig idkat jordbruk tidigare. Ofta föll den oskördade frukten till marken och ruttnade, eller så förköpte sig bonden på vinsten från försäljningen och glömde bort att det behövdes utsäde, gödsel och investeringar för kommande år. Eller, än värre, de nyblivna svarta farmarna nekades banklån och kunde inte driva gården vidare. Staten har därefter tagit tillbaka många misslyckade överföringar av land.
Kultplats för de vita jordbrukarna
Och efter 35 år med ANC-styre har inte en enda farm tagits från en vit farmare utan marknadsmässig kompensation. Lobbyisterna brukar tala om Akkerland, en farm i Limpopo som staten tog. Fast den är inget bra exempel, i marken fanns stora kolreserver och det pågick en tvist mellan ägarna till marken och gruvbolaget som hade exploateringstillstånd. Myndigheterna erbjöd 20 miljoner sydafrikanska rand (då motsvarande 14 miljoner kronor) för farmen och exproprierade den när ägaren nekade. Men farmarna vann i domstol och sålde sedan Akkerland till gruvbolaget för 80 miljoner rand. Akkerland var med på en hemlig ANC-lista med 195 farmer som skulle exproprieras, men efter bakslaget har inga nya försök gjorts med andra farmer sedan 2018.
Enligt Afriforum finns cirka 40 000 kommersiella farmare i Sydafrika och mellan en och två miljoner småskaliga lantbrukare – som odlar mest för självförsörjning. Från mars 2023 till och med februari 2024 registrerade organisationen 49 farmarmord, det är 0,2 procent av de nära 28 000 mord som inträffade nationellt under perioden. Men Afriforum har inte redovisat hur många av de 49 som var vita och hur många som var svarta. Senare statistik har visat att det är övervägande svarta som mördas på farmerna. Det har också funnits flera uppmärksammade rättsfall där en vit farmare har mördat svarta på sin farm. På en kulle i Limpopo står trots det tusentals vita kors där vart och ett ska symbolisera en död vit farmare. Detta har närmast blivit en kultplats för de vita jordbrukarna.
Afriforums lobbying med stöd av sydafrikanen Elon Musks ledde till att Donald Trump utfärdade en presidentorder där han gav de vita sydafrikaner möjlighet att söka asyl i USA. I maj kom de första 59 landsflyktiga till landet i ett av Trumpregimens chartrade plan. Men det framgår inte hur många av dem som varit farmare. Afriforums och Musks påtryckningar ledde också till det dramatiska mötet i Ovala rummet den 21 maj. När Cyril Ramaphosa ville diskutera handelspolitik och strafftullar släckte Donald Trump ner ljuset och visade en video där Sydafrikas tidigare president Jacob Zuma och Julius Malema, i dag ledare för den kommunistiska kamporganisationen Economic Freedom Fighters, sjöng om att döda boers (boer betyder farmare på holländska och afrikaans) Sedan syntes bland annat bilder från ett påstått folkmord, varav ett visade sig vara från Goma i Kongo Kinshasa där vita kvinnor mördats.
Ramaphosa och tittarna visste inte vad de skulle tro, men en majoritet av Sydafrikas vita farmare satte ändå kaffet i halsen, fast av andra skäl. För något de fruktar nästan lika mycket som att själva bli attackerade är om Trump med handelstullar – eller andra handelshinder – gör deras export av frukt och vin till USA omöjlig. Detta var också något som Trump-anhängaren Mark Burns upptäckte på en fact finding mission i Sydafrika i dagarna. På sociala medier skrev han: ”Jag är här i Sydafrika och träffar vita farmare, vita företagare och till och med några tidigare apartheidledare, och här är vad de säger till mig: President Trump är en fantastisk president, men det pågår inget ”vitt folkmord” här. De var genuint förvånade över att detta påstående ens nådde den internationella scenen.”
Apartheid försvann med demokratins genombrott i Sydafrika på nittiotalet, men efter över 30 år med ANC vid makten äger fortfarande vita farmare, som utgör 7 procent av Sydafrikas lantbrukare, 70 procent av jordbruksmarken. Det har ständigt mullrat i leden hos regeringspartiet, markfrågan har alltid varit oerhört känslig och när de tidigare ANC-ledarna Jacob Zuma och Julius Malema fick med sig fler och fler i kören om att skjuta boer så kände sig president Ramaphosa tvungen att skriva under en ny exproprieringslag där det inte längre behöver vara lika klart att farmaren är en villig säljare. Men lagen har överklagats av bland andra partiet Democratic Alliance, DA, som numera ingår i regeringen med ANC, och förstås av Afriforum. Justeringar av lagen i konstitutionsdomstolen är att vänta.
Ramaphosa har med lagförslaget någorlunda lugnat de egna leden, men i vassen lurar hans partikamrat, vicepresidenten Paul Mashatile, som är mer populistisk. Än värre vore det om Malema och Zuma fick mer väljarstöd, för då finns risken att Sydafrika slår in på Zimbabwes väg. I grannlandet Zimbabwe anordnade Robert Mugabe år 2000 en folkomröstning för att få möjligheten att expropriera farmer utan kompensation. Mugabe förlorade omröstningen men hans krigsveteraner som var otåliga ockuperade farmer och dödade flera vita farmare. Många tusen farmer beslagtogs, bland dem roffade familjen Mugabe åt sig ett tjugotal för egen del. DA:s ledare John Steenhuisen, som var med under mötet i Ovala rummet, förklarade för Trump att det var just för att förhindra en sådan utveckling som han gick in i regeringen.
Det finns många faktorer som avgör framtiden för de vita farmarna i Sydafrika. En stor risk är om ANC går en populistisk väg som påminner om Zimbabwes eller om den sjungande oppositionen får gehör. Eller att Trump fortsätter att straffa Sydafrika med tullar och handelshinder. Som alltid med Trump är det svårt att veta vad han egentligen är ute efter. Det kan handla mer om politik och affärer än om ”folkmord” på vita farmare.
Elon Musk har exempelvis klagat på att han måste dela med sig av sitt ägande till svarta om han introducerar ett sydafrikanskt Starlink. Trump vill även få Sydafrika att ta tillbaka stämningen mot Israel i den internationella domstolen i Haag.
”Death, death, death”, hojtade Trump i det Ovala rummet, när han bläddrade bland tidningsartiklar som sades visa att illegala immigranter var överrepresenterade som farmarmördare. Men han saknade belägg. Det finns inga data som visar den saken.
Kanske sammanfattade den sydafrikanska fackföreningsledaren Zingiswa Losi läget bäst när hon stack fram bakom en soffa i Vita huset: ”Problemet i Sydafrika är inte nödvändigtvis en rasfråga – det handlar om kriminalitet”, sa hon.
Fotnot: Skribenten är journalist och bosatt i Sydafrika sedan 25 år.
***
