Så sponsrar svenska skattebetalare miljöfarlig guldgruva

Den lilla staden Jermuk är en gammal sovjetisk kurort som uppskattas av både armeniska och internationella turister. Belägen i södra Armenien bland berg och promenadstråk, med varma källor och spahotell erbjuder staden en sällsynt frid och stillhet. Just nu är dock stämningen en annan. Efter att Azerbajdzjan attackerat staden med artillerield i september är de flesta gator tomma. Många hotell och restauranger är stängda. Den linbana som leder upp till den närmsta bergstoppen skadades i attacken och står still. 

När jag checkar in på Moscow Resort, ett av få hotell som håller öppet, och berättar att jag är journalist frågar receptionisten direkt om jag kommit för att skriva om kriget. Azerbajdzjan vill ta över Armenien, berättar hon. Hon visar mig mitt rum och pekar genom fönstret var granaterna föll för bara två månader sedan. Sedan dess har hotellet knappt några gäster längre. Turisterna vågar sig inte dit. 

Jermuk står inför två existentiella hot. Bägge döljer sig bortom de omgivande bergen. En mil nordost om staden ligger Azerbajdzjans landsgräns och militära posteringar. En mil sydost ligger gulddagbrottet Amulsar som har varit föremål för kontroverser sedan det multinationella företaget Lydian upptäckte guldtillgångarna i området 2006. Arbetet med prospekteringen av området och utvecklingen av gruvan utgör en av de största utländska investeringarna sedan Armenien blev självständigt 1991. 

Svensk exportkredit, ett statligt bolag som lånar ut pengar för att främja svenska företag, står bakom en del av den investeringen, vilket lett till kritik från armeniska miljöaktivister. 2017 beviljade Svensk exportkredit lån till Lydian om motsvarande en halv miljard kronor under förutsättning att pengarna användes till att köpa svenska maskiner. 

I SEK:s årsrapport från 2017 tas gruvprojektet upp som en kategori A-risk gällande hållbarhet, det vill säga "en risk för påtaglig social och miljömässig påverkan". Hållbarhetsrisker definieras i rapporten som "risken att bolagets verksamhet direkt eller indirekt påverkar sin omgivning negativt inom områdena etik, korruption, miljö och klimat, mänskliga rättigheter eller arbetsvillkor". 

Samtliga risker som SEK tar upp är relevanta för Amulsarprojektet. Den största farhågan är att gruvverksamheten ska förorena Jermuks källvatten eller – ännu värre – de vattendrag som leder till Sevansjön, Kaukasusområdets största sjö varifrån 90 procent av Armeniens fisk kommer. 

Gruvan kommer använda sig av cyanidlakning, det vill säga att cyanid tillsätts till den krossade malmen för att utvinna guldet. Det är en teknik som används över hela världen – även i svenska guldgruvor – men eftersom cyanid är ett extremt giftigt ämne även i små doser och det vid flera tillfällen lett till stora miljökatastrofer har vissa länder förbjudit användningen helt. Även EU har diskuterat ett förbud, men har hittills inte ansett det motiverbart med tanke på den stora negativa effekt det skulle ha på gruvindustrin. 

Frågan är hur lockande Jermuk kommer vara som resmål om gruvan drar i gång. Den stilla miljön, den friska luften och det rena vattnet hävdar många inte går ihop med den enorma industri som dagbrottet uppe på berget innebär, vilket blev tydligt för Jermuks invånare under utvecklingen av gruvområdet när stora mängder damm blåste ner över staden. 

Enligt en första miljökonsekvensbeskrivning av projektet var dock riskerna hanterbara och gruvan fick grönt ljus. Detta fick skarp kritik från allmänheten och Lydian påstods ha påverkat utredningen till sin fördel. Ett antal miljöaktivister gick 2018 samman och blockerade vägen till Amulsar samtidigt som 3 000 namnunderskrifter från Jermuk samlades in mot all gruvverksamhet i området.

Blockaden skulle pågå fram till två år senare när det andra Nagorno-Karabach-kriget inleddes och många protestanter kallades in till fronten. Eftersom gruvan inte kunde tas i drift under blockaden hamnade Lydian i obestånd och tvingades till rekonstruktion. Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan, som varit i opposition i landet fram till den så kallade sammetsrevolutionen 2018, såg till att en ny miljökonsekvensutredning för projektet utfördes. Även den fick stark kritik för att vara bristfällig.

Efter kriget 2020 började Pasjinjan uttrycka stöd för att öppna gruvan med hänvisning till landets ekonomiska behov, och de senaste månaderna har regeringen stakat ut vägen för detta. Lydians gruvtillstånd har förlängts till 2039. Tidigare fanns ett krav på att den planerade verksamheten måste inledas inom ett år efter en utförd miljökonsekvensbeskrivning – annars måste en ny genomföras. 

Men nu har lagen fått ett tillägg. I händelse av force majeure, vilket beslutats kunna innefatta både blockader och krig, kan tidsgränsen utökas till fyra år. Lagändringen gäller också retroaktivt, vilket gör att Lydian nu plötsligt har fram till nästa år på sig att sätta i gång gruvarbetet utan att behöva utreda miljökonsekvenserna på nytt.

– Det är ett tydligt tecken på indirekt korruption. Lagen har uppenbarligen ändrats för att gagna specifikt Lydian och Amulsarprojektet. Det är ingen annan som påverkas av ändringen, säger Arpineh Galfajan, medlem i Armenian Environmental Front och en av de som riktat stark kritik mot Sveriges inblandning i finansieringen av gruvan. 

Efter att ha engagerat sig i Amulsarfrågan i flera år är det enligt Arpineh Galfajan  och hennes kollega Anna Sjahnazarjan tydligt att det finns stora problem med gruvan.

– Man måste först och främst förstå att regleringen av Armeniens gruvindustri är väldigt eftersatt. Det finns varken kompetens eller resurser för att grundligt utreda konsekvenserna för miljön av ett givet projekt. Bolagen kommer därmed undan med det mesta, vilket hittills alltid resulterat i föroreningar och negativ miljöpåverkan. Det finns ingen anledning att tro att det här projektet skulle vara annorlunda, säger Arpineh Galfajan.

Kriget och de fortsatta spänningarna med Azerbajdzjan används som argument för att gruvan bör öppnas. Amulsarprojektet hävdas vara en avgörande chans att få Armenien på fötterna, stärka ekonomin och det militära försvaret – bara då kan landet stå pall för framtida attacker. De som ifrågasätter gruvan anklagas därför för att gå Turkiets och Azerbajdzjans ärenden. Det är påståenden som Anna Sjahnazarjan inte har mycket för.

– Det är bara ett sätt att avleda oss från den egentliga frågan. De luras bara, vill skapa ett helt annat narrativ. Jag tycker inte ens att sådana påståenden är värda en kommentar.

Dessutom, påpekare Arpineh Galfajan, är det snarare tvärtom. Oroligheterna mellan Armenien och Azerbajdzjan gör det ännu viktigare att stoppa gruvan och de depåer av hälso- och miljöfarliga ämnen som kommer att finnas där. Azerbajdzjan har redan attackerat Jermuk en gång och skulle vid framtida attacker lika gärna kunna, medvetet eller inte, rikta artillerielden mot gruvområdet och skapa en miljökatastrof.

Men alla är inte negativt inställda mot gruvan. På hemsidan för Lydian Armenia finns ett antal filmklipp med intervjuer av personer som bor i närområdet och som uttrycker sitt stöd för gruvan. Några av dem påpekar att hotellen i Jermuk kommer undan med att betala alldeles för låga löner och har ett egenintresse i att motsätta sig gruvan – öppnas den kommer det bli mer konkurrens om arbetskraften. 

Andra menar att gruvan innebär en möjlighet för Jermuk och omkringliggande orter att utvecklas och locka till sig ännu fler turister. För närvarande råder brist på jobb, men öppnar gruvan innebär det enligt Lydian att 700 nya arbetstillfällen skapas – som dessutom enligt anhängarna av gruvprojektet kommer att generera fyra till sex gånger så många indirekta jobb. Tittar man på Lydians filmklipp får man bilden av att de allra flesta lokala invånare antingen är neutrala eller stöttar gruvan, och att protestanterna är en liten minoritet som bara är duktig på att synas och höras.

Syuzanna Avetisijan, ledamot i Jermuks stadsråd, håller inte med om den bilden.

– Jag tror att majoriteten av befolkningen inte känner till de faktiska riskerna och fördelarna och därför har svårt att veta vad de ska tycka. De vill förstås ha jobb och bra betalt, men deras hälsa och miljö är viktigare.

Gruvarbetet måste ske ansvarsfullt, med gedigen hänsyn till mänskliga rättigheter, statens och allmänhetens intressen samt till miljön, anser hon. Men samtidigt medger hon att Armenien just nu befinner sig i en svår situation, och gruvan kan vara en del av lösningen.

– Amulsar har en oerhörd ekonomisk potential för landet, och ju mer utvecklad vår ekonomi är desto bättre rustade är vi att hantera konflikten med Azerbajdzjan, säger Syuzanna Avetisijan.

Enligt Lydian är miljöfrågan utredd och det finns ingenting att oroa sig över. Allt sker på ett säkert sätt, och det finns ingen risk för utsläpp att ske till några vattendrag över huvud taget – än mindre till vattendrag kopplade till Jermuk eller Sevansjön. I sin arsenal har företaget även ett juridiskt team som har inlett ett dussintal stämningsmål mot aktivister och journalister som hävdas ha spridit falsk information om Amulsarprojektet.

När jag mejlar Lydian Armenia och frågar om det är möjligt att besöka gruvområdet får jag svar från bolagets pr-ansvariga, Margarita Aprojan: "Tyvärr så är det inte möjligt att organisera ett besök av Amulsargruvan på grund av hälso- och säkerhetsskäl." Exakt vilka hälso- och säkerhetsskäl hon syftar på framgår inte. I övrigt hänvisar hon till materialet på hemsidan och undanber sig ytterligare kommentarer.

Även om gruvans företrädare skulle ha rätt och guldutvinningen sker säkert och rättvist och kommer lokalbefolkningen och landet till gagn varar effekten inte särskilt länge. Gruvdriften planeras bara pågå i tio år, sedan ska verksamheten upphöra och jobben försvinner. Frågan är vad som händer efter det? Hur kommer Amulsarområdet lämnas och det farliga avfallet tas om hand? Kommer Jermuk kunna gå tillbaka från gruvort till kurort?

Framtiden är alltså oviss. Från Svensk exportkredit får jag efter ett par dagar svar på mina frågor om deras inblandning i projektet och hur de ser på kontroverserna. "Vi är medvetna om och har engagerat oss i de frågor som tagits upp av dig och även av lokala och internationella icke-statliga organisationer gällande kritik mot projektet", säger Catharina Henriksson, pressansvarig. Hon berättar att inte hela det beviljade lånebeloppet betalats ut och att inga avtal har ingåtts med nya parter efter Lydians rekonstruktion.

De som är för gruvan och de som är emot den är ense om en sak: om den tillåts öppna kommer den förändra landet. Anhängarna ser en stärkt ekonomi och ett stärkt försvar, motståndarna ser svåra konsekvenser för närliggande orter och miljön. Det återstår att se vad som blir fallet – och om Sverige kommer tackas eller klandras för inblandningen.

Läs även: Kärnkraft kan bromsas när anställda flyr myndighet

Läs även: Behövs inget miljödepartement?