Johan Hakelius

Problemet med böcker som Julia Dufvenius och Christopher Wollters ”sexmissbruks”-biografi är inte bara att de är så smaklösa, utan att de urholkar integriteten.

Biologi i djurriket, Jessica Stegruds observation och mitt förtroende för svenskt utredningsväsende är kanske inte alldeles fläckfritt.

Lars Trägårdhs kulturkanon syftar till att hjälpa oss återfinna ett ”vi”. Men Jimmie Åkesson hittade en mycket snabbare väg att göra det redan i helgen.

Vi lever i ett land präglat av organiserad kriminalitet, då och då oroar jag mig över att missa någon väsentlig upplysning och hur fick jag dagarna att gå innan jag gick med i den sionistiska, tidigare judiska, världskonspirationen?

Den antisemitiska vänstern utlovar ett nytt parti. Men frågan är förstås vem som ska leda det till framgång.

Jag har ofta lekt med tanken att låta artificiell intelligens skriva den här dagboken, vi är alla svaga för finländarna och svensk kulturkanon.

Efter att hundratals journalister hjälpt till att lansera Magda Gads nya projekt har de plötsligt blivit tysta. Märkligt, eller hur?

Danskarna är ett svårbegripligt folk, tyskarna har i rask takt slutat att dricka öl och mitt råd till Nigers statsledning.