Därför är skolorna på landsbygden sämst

Det är inte bara en högutbildad demografi som gör att skolorna i rika storstadskommuner presterar bäst.

Text:

Bild: TT

Lidingö, Danderyd och Täby har inte bara välståndet och det korta avståndet till Stockholm gemensamt. De har dessutom landets mest högpresterande grundskoleelever, sett till slutbetygen i nian.

I andra änden av skalan finns Övertorneå, Överkalix och Ragunda: tre kommuner i Norrlands glest befolkade inland, små till folkmängden med knappa resurser.

Enligt Infostats siffror är topp- och bottenkommunerna representativa för hela skalan. Sambandet mellan betyg och det geografiska – eller snarare demografiska – läget är tydligt: ju närmare en storstad, desto bättre betyg. Särskilt om stadens invånare har hög medelinkomst. Förutom de ovan nämnda Stockholmskommunerna ligger välbärgade kommuner i Skåne, som Lomma och Lund, i topp. I botten hittar man en lång rad småkommuner, i Norrland och övriga landet.

– Högutbildade flockas till städer där högre utbildning finns och där karriärmöjligheterna är bättre. Och dessa blir så småningom föräldrar och uppfostrar sina barn i den andan, säger Peter Santesson, statsvetare och vd för Infostat.

En hög andel invandrare i kommunen drar också ner meritvärdena, berättar Santesson, och den andelen är hög i vissa småkommuner.

– Invandrare har klustrats till vissa avfolkningsbygder där de procentuellt blivit en väldigt stor grupp. Till exempel orter som Borlänge och Östra Göinge där det fanns många tomma bostäder.

Men ger betygen verkligen en rättvisande bild? Skolverket rapporterar om återkommande fall av glädjebetyg i svenska skolor. Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, menar att man inte längre kan lita på att svenska betyg speglar elevernas kunskaper. Men mönstret går igen i de nationella proven. Gabriel Heller Sahlgren, skolforskare vid Institutet för näringslivsforskning, har undersökt resultaten i grundskolans nationella prov i matematik och kommit till samma slutsats: landsbygdseleverna är i strykklass vad gäller skolresultaten.

– Att skolan inte är likvärdig över hela landet, trots att det stipuleras i skollagen, är det ingen tvekan om, säger han.

Heller Sahlgren instämmer i Santessons slutsats att högutbildade förändrar tenderar att vägleda sina barn i samma anda, men lyfter också fram ett par andra sannolika orsaker till betygsklyftan mellan stad och land.

– Utbudet av skolor är mindre på landsbygden. Ofta finns bara en enda gymnasieskola på orten och den kommer man i regel in på oavsett hur låga betyg man har, så länge de är godkända. Det tjänar därför inte till att konkurrera med höga betyg.

Denna utveckling leder till en negativ spiral för landsbygden, menar han, där unga med utbildningsambitioner tenderar att lämna hembygden. Och för dem som vill stanna kvar har betygen ringa betydelse för de karriärvägar som finns.

En annan sannolik förklaring till de dåliga skolresultaten på landsbygden är trygghet, säger Heller Sahlgren. Även om tryggheten generellt är mycket högre i de norrländska glesbygdskommunerna än i sydligare storstäder, tycks det inte gälla inom skolornas väggar.

– Disciplinproblemen är större på landsbygden. Det är mer mobbning och mer stök i mindre kommuners skolor. Dessutom är förväntningarna mindre på eleverna från både föräldrar, lärare och inte minst eleverna själva.

Heller Sahlgren tror inte att mer pengar till landsbygdsskolor är lösningen; skolpengen är redan i dag högre på landsbygden utan att det verkar hjälpa. I stället tror han att det är samhället skolan ligger i som behöver förändras – fler arbetstillfällen och bättre förutsättningar att leva och bo där. Men i brist på det kan skolledningen göra skillnad.

– När en skola går dåligt har det visat sig att man kan göra betydande förbättringar genom att helt enkelt tillsätta en ny ledning med högre förväntningar på elever och fokus på kunskap och disciplin. Detta har man lyckats med i vissa utanförskapsområden, säger Heller Sahlgren.

Tabell: Kommunernas poäng inom området utbildning

***