Tummar på ­reglerna

Text:

Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/TT

»Congratulations FPC … You are the best«.

»Stolle-Per på ABG … Vilket praktpucko han är«.

Det låter som ett samtal mellan munhuggande fotbollshuliganer på väg till derby. Men orden kommer från ett helt annat håll. Det är aktieägare i uppstickarbolaget Fingerprint Cards som yttrar sig på Twitter. Företaget har en ägarskara som dyrkar sitt företag, som ständigt tar det i försvar. Och som ilsket ondgör sig över journalister och aktieanalytiker som är mer skeptiskt inställda.

Det kan tyckas märkligt med aktieägare som kommer med hejarop och urskillningslöst beröm. Men i fallet Fingerprint tillhör det vanligheterna. Därför var det många som ryckte på axlarna när huvudägaren Johan Carlström den 16 september förra året twittrade 98 ganska anmärkningsvärda tecken:

»FPC kan rätt skött 2020 ha högre börsvärde än Ericsson har i detta nu. Ta det som en målsättning«.

Helåret innan hade Fingerprint, som säljer fingeravtryckslösningar till mobiltelefoner, en försäljning på cirka 240 miljoner kronor. Det motsvarar en genomsnittlig Ica Kvantum-butik. Samtidigt gjorde man mångmiljonförluster. Var det verkligen rimligt att företaget om fem år skulle vara större än den svenska nationalklenoden Ericsson, då värderad till 265 miljarder kronor?

Fansen var överlyckliga. Men aktieanalytiker och ekonomijournalister skakade på huvudet. De såg tweeten som ytterligare ett i mängden av oseriösa utspel som kommit från bolaget.

»Hög tid att ge Johan Carlström sparken«, skrev Svenska Dagbladet och pekade på att den ena anmärkningsvärda händelsen avlöst den andra.

Samtidigt började det efter åratal av stiltje bokstavligen spruta in pengar i företaget. Mer än 50 miljoner kronor per dag. Fingerprints värde har stigit med flera hundra procent sedan Carlström twittrade och är i  dag värt över 30 miljarder kronor. Visserligen bara drygt en tiondel av vad Ericsson är värt, men en god bit på väg. Vad är det här för bolag egentligen?

Historien om Fingerprint är en segdragen historia. Grunden till företaget lades redan på 1980-talet, då regissören Bo Löfberg besökte en krog under filmfestivalen i Cannes. När han fick tillbaka sitt kreditkort, fastnade ögonen på ett fingeravtryck från servitrisen. Han insåg att en fingeravtrycksläsare på kortet skulle kunna höja säkerheten och ägnade resten av sitt liv åt att försöka ta fram en sådan. När han dog 1986, lades utvecklingsarbetet på is, men några år senare såldes den halvfärdiga licensen. Köpare var en tidigare utvecklingschef på Ericsson, Lennart Carlson. Han startade Fingerprint 1997.

– Man har ju fått höra att det här öppnar marknaden för avhuggna tummar, men sådana försök är mycket lätta att avslöja, sa han då till Göteborgsposten och visade stolt upp det chip Fingerprint tagit fram.

Lennart Carlson fick in sin tidigare arbetsgivare Ericsson som partner och finansiär. Därtill var it-hysterien ett faktum och börsen skrek efter bolag med patenterad teknik. Fingerprints introduktion på Stockholmsbörsens småbolagslista ett år senare blev en braksuccé. Bolaget, som 1999 hade intäkter på en miljon kronor och gjorde många miljoner i förlust, värderades till nästan 600 miljoner kronor.

Lennart Carlson var full av tillförsikt när medierna frågade honom när det skulle finnas en färdig produkt att sälja.

– Inom ett år, sa han till Göteborgsposten i maj 1999.

Men ett år blev snabbt tio. Utan att Fingerprint lyckades få riktigt genomslag hos kunderna. Istället för fina vinster, tvingades aktieägarna skjuta till nya pengar. Totalt en kvarts miljard vid nio tillfällen under Carlsons tolv år som vd. Ändå var bolaget bara värt 100 miljoner kronor när han slutade.

Han efterträddes 2009 av den energiska och färgstarka Johan Carlström. Under Carlströms tid lossnade det för Fingerprint försäljningsmässigt, men ganska snart visade det sig att han inte var en helt okontroversiell figur. Redan i maj 2009, en månad innan han tillträdde, skrevs ett antal negativa artiklar om hans tidiga karriär, som fick aktiemarknaden att höja på ögonbrynen. Men ett par månader senare fick Fingerprint sin första större order,  värd 25 miljoner kronor. Aktien steg 30 procent på nyheten och ordern utlöste total yra på aktiechatten VCW. Alltmedan aktieanalytiker manade till försiktighet. Och så där har det fortsatt. Dåliga nyheter och en massa stök har parats med information om nya kunder och nya order.

Det dröjde innan Fingerprints order fick genomslag i siffrorna. Under många år matade Fingerprint ut pressmeddelanden. Nya aktieägare och nya twittrare flockades till bolaget och fan-skaran byggdes på. Men analytiker och journalister tyckte hela tiden att pressmeddelandena saknade konkret information och drog slutsatsen att Fingerprint var mer av ett förhoppningsbolag än en framgångssaga. När en anställd i mars 2012 häktades, misstänkt för grovt insiderbrott, fick de vatten på sin kvarn. Fingerprint innebar trubbel.

Det hindrade inte bolaget från att ha affärsmässiga framgångar. En het diskussion på chatsajterna har gällt vilken mobiltelefontillverkare som skulle välja vilken lösning.

I juli 2012 köpte Apple Fingerprints största globala konkurrent Authentec. Det kunde tolkas som att en av de största kunderna valde bort Fingerprint och att det fanns aktörer med bättre teknik. Men chattarna var som tokiga. Kursen steg 20 procent på bara några minuter.  Året efter köpte Nasdaqnoterade Synaptics konkurrenten Validity. Frågan var då vilken Samsung skulle välja. När det den 22 oktober 2013 skickades ut ett pressmeddelande med rubriken »Samsung Electronics förvärvar Fingerprint Cards AB« med ett bud på 4,2 miljarder kronor, var lyckan total. På 15 minuter steg bolagets värde med 1,5 miljard kronor.

Då fick Stockholmsbörsen tag på Johan Carlström som uppgav att pressmeddelandet var falskt. Efter 17 minuter stoppade börsen handeln i aktien, alla affärer makulerades och kursen föll tillbaka. Fingerprint hade sannolikt inget med spektaklet att göra, men det förstärkte inte direkt bilden av bolaget som ett seriöst bolag som hörde hemma på börsen.

När sen plötsligt EBM, i september 2014, kallade in Johan Carlström och delger honom misstanke om insiderbrott, var måttet rågat. Han förnekar brott och bedyrar sin oskuld, men beslutade sig för att ta time-out under brottsutredningen. I maj 2015 avgick han och efterträddes av Jörgen Lantto. I september åtalades Carlström och tre till, men rättegång dröjer till hösten.

Parallellt med denna turbulens började beställningarna på allvar synas i Fingerprints siffror. Under 2015 fick Jörgen Lantto höja omsättningsprognosen flera gånger. Ändå överträffades den. Intäkterna för 2015 landade på 2,9 miljarder kronor. Rörelseresultatet på 589 miljoner. Twittrarna och chattarna var som tokiga. På Placeras aktieforum steg antalet inlägg om Fingerprint från 26 077 stycken 2014 till 80 648 stycken 2015.

När siffrorna för det första kvartalet 2016 presenterades i förra veckan var de lysande, 1,5 miljarder i försäljning. Allting tydde på att bolaget var på rätt väg. Ändå kom företaget med ytterligare ett chockartat besked. Trots de otroliga framgångarna fick vd sparken.

– Jörgen Lantto: ett stort, stort TACK! Chattade den hängivna signaturen Lady Gagagaaa.