Spanien bortom seglivade schabloner
Ett land med världsledande sjukvård, liberal familjelagstiftning och robust ekonomi – ändå tänker många på kastanjetter, siesta och mañana.
Historiefilosofin på 1800-talet lärde oss att nationer är individer eller organismer med specifika karaktärsdrag. Under romantiken uppfattade man dessa drag som något väsentligt eller konstitutivt. Det är vad som kan kallas en essentialistisk världsbild.
I dag dominerar ett annat synsätt som kan sägas vara konstruktivistiskt. Synen på nationen formuleras och omformuleras hela tiden, bilderna skiftar beroende på om betraktaren är en del av nationen eller står utanför. Om en schablonbild fått fäste hänger den ofta envist kvar, som till exempel idén om den svenska synden och frigjordheten.
Generaliseringar om nationalkaraktärer tenderar att bita sig fast och uppta hela synfältet. Mer nyanserade uppfattningar trängs undan för det som är lättfattligt.
Uppenbarligen har vi behov av förenklingar för att förstå världen och neutralisera dissonanser mellan motsägelsefulla kännetecken. Spanien har sedan lång tid varit föremål för en rad inte alltid smickrande omdömen. Nedsvärtandet av Spanien som nation går tillbaka till erövringen av Amerika på 1500-talet, utdrivningen av judar och morer efter Återerövringen (la Reconquista) 1492 och delningen av den kristna kyrkan på 1500-talet.
Det låg i de protestantiska nationernas intresse att tala förklenande om det mäktiga Spanien och skapa en övervägande negativ bild. I den spanska nationalkaraktären rymdes stolthet, grymhet, fanatism, religiositet, girighet, likgiltighet, och lättja (begreppet mañanismo, att skjuta upp till morgondagen, är fortfarande gångbart).
Detta var den dominerande bilden som något vägdes upp av Don Quijotes hjältemod och idealism och Sancho Panzas jordnära realism. Dessa två spanska ikoner förvandlades lätt till karikatyrer som gjorde ett förlöjligande intryck.
Schablonerna om det spanska kynnet flödar. Inte nog med att de gör anspråk på att vara ett slags sanning, de formar också omvärldens attityder. I fallet Spanien kan man spåra olika skikt av negativa uppfattningar och attityder rörande den iberiska nationen som en katolicismens och fanatismens högborg i Europa.
De protestantiska länderna, särskilt Nederländerna som var en spansk provins på 1500-talet, underblåste villigt de antispanska stämningarna. En annan lika utrerad bild tog form under romantiken från början av 1800-talet: det exotiska Spanien, befolkat av ädla riddare, stråtrövare, moriska hövdingar och zigenska kvinnor, tjurfäktare, allt inramat av moriska palats och romerska ruiner.
Där fanns också trashankarnas Spanien, skälmen – el pícaro – var en del av inventarierna i den närmast mytiska framställning av Spanien som dominerade under 1800-talet. Bizets opera Carmen spelar på dessa strängar genom att hålla fram hela den exotiska rekvisitan: den förföriska zigenska kvinnan, stormande passion, våldsam död.
Vurmen för det pittoreska Spanien hade en baksida som diktaren Antonio Machado (1870 -1936) kallade La España de la charanga y pandereta (Blåsinstrumentens och tamburinernas Spanien), ett uttryck som raljerar med en skränig och innehållslös folklore.
Den så kallade 1898 års generation som Machado tillhörde rasade mot det stagnerade och efterblivna Spanien, det land som beskrevs i exotiska reseskildringar och berättelser. Denna bild har från mitten av 1900-talet växt samman med en modernare variant som betonar det lättjefulla och sinnliga livet.
I Spanien var det möjligt att sätta sig över konventionerna som gällde hemmavid och leva ut alla slags lustar. Spain is different, sade man, och fann en förevändning för ett hämningslöst liv. I charterflygets tidevarv förvandlades landet till ett turistparadis för frusna nordeuroepéer.
Varför har föreställningarna om Spanien varit så seglivade?
Det finns säkert flera skäl till att Spanien har betraktats som annorlunda utifrån ett europeiskt perspektiv. Spanien låg vid sidan av: "Afrika börjar vid Pyrenéerna", sade förmätna européer. Den svarta legenden, som höll fram en nidbild av Spanien som en primitiv och grym nation, var i stort sett en kampanj iscensatt av de protestantiska länderna i Europa.
Här skedde en sammansmältning med det romantiska, och samtidigt aparta, landet som blev bestående. En viktig faktor för att den Spanienbilden blev förhärskande är den kulturella isolering som uppstod under Franco-diktaturen (1939-1975). Intresset för Spanien annat än som turistland var lågt i Europa, landet fanns inte riktigt med på banan under de 35 år diktaturen varade och bilden av landet rubbades knappast. Spanien förblev inkapslat i de myter som skapats under flera hundra år.
I dag är det något som inte längre stämmer med denna bild: 1800-talets Bella Durmiente (Den Sovande Skönheten), har definitivt vaknat till liv. För snart 50 år när demokratin återinfördes efter Franco–diktaturen slog Spanien in på nya spår. Landet europeiserades snabbt, styrelseskicket blev i det närmaste federalt, vägnät och järnvägar moderniserades i högt tempo.
Den baskiska separatistorganisationen ETAs terror som plågade landet under decennier kvästes slutligen 2011 och organisationen upplöstes 2018. Det råder relativt lugn i landet även om den katalanska frågan har skapat starka spänningar under de senaste tio åren.
Trots recessioner och ekonomiska bubblor – 2008 störtdök ekonomin – har Spanien moderniserats och ligger nu i framkant på en mängd områden. Kastanjetter och tjurfäktningar har fått ge vika för medicinska rön och en progressiv sociallagstiftning, och landet har blivit en inflytelserik part i Europasamarbetet.
Spanien befinner sig mitt i moderniteten och utvecklas positivt ekonomiskt. Här följer några stickprov på områden där Spanien hävdat sig väl i det europeiska sammanhanget och ofta intagit en radikal hållning. I vissa avseende har Spanien valt en väg stick i stäv med den politiska utvecklingen i övriga Europa.
Spaniens ekonomi, den fjärde största inom Eurozonen, bedömdes av OECD vara en av de mest expansiva och robusta i hela världen. Landets ekonomiska utveckling har varit klart bättre än Frankrikes och Tysklands. Inflationen har bromsat in och arbetslösheten har minskat till 10–11 procent, ingen imponerande siffra men för Spanien ett steg i rätt riktning.
Spanien är det land i Europa med den största servicesektorn (68,7 procent 2023), vilket innebär ett (alltför) starkt beroende av turismen. På den punkten slår Spanien hela tiden sina egna rekord, 2024 med cirka 90 miljoner besökare.
OECD slår fast att Spaniens ekonomi utvecklas positivt utan att vara överhettad. Det har skett en tydlig stabilisering sedan pandemiåret 2020, även om landet samtidigt står landet inför en rad långsiktiga problem som låga födelsetal och snabbt åldrande befolkning.
I närtid finns flera utmaningar, där ungdomsarbetslösheten och prisökningen på bostäder och mark till följd av turistboomen är de främsta.
På flera sociala områden ligger Spanien i framkant. Lagstiftningen som reglerar assisterad befruktning, adoptioner utförda av samkönade makar är en av de mest avancerade i Europa och påfallande fördomsfri. En lag om samkönade äktenskap kom redan 2004. IVF, vitrofertilisering eller provrörsbefruktning, är utbrett i Spanien och också tillgängligt för homosexuella par och ensamstående kvinnor oavsett civilstånd.
En kvinna kan få hjälp med assisterad befruktning upp till 50-52 års ålder, vilket är radikalt med europeiska mått mätt. Världsledande kliniker för äggdonation finns i Valencia i östra Spanien.
Eutanasi är en fråga som Spanien och några andra europeiska länder nu för upp på dagordningen. Aktiv dödshjälp eller assisterat döende är tillåtet i Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Det är välkänt att Schweiz tar emot patienter som önskar avsluta sitt liv, och att detta sker under strikt reglerade former.
Spanien och Danmark, samt ytterligare några länder, öppnar nu för att förändra lagstiftningen och tillåta vissa former av eutanasi. Idén om Spanien som katolicismens högborg och kategorisk motståndare till abort och eutanasi måste revideras.
Medicin är ett hett område i Spanien. Enligt World Economic Forum och Bloomberg har Spanien det mest effektiva hälsosystemet i Europa, och rankas också högst i hela världen jämsides med Hongkong, Japan och Singapore. Särskilt framhålls det stora antalet kliniska prövningar av forskningsresultat som startades under 2024, där till och med Tyskland fick se sig distanserat av Spanien.
Inom medicinsk forskning har Spanien en stark tradition. Två delade nobelpris har tilldelats spanska forskare: 1906 fick Ramón y Cajal nobelpris för kartläggningen av nervsystemets struktur, 1959 belönades Severo Ochoa med nobelpris för utforskning av den genetiska koden, DNA.
I dessa yttersta tider har spanska universitet och forskningsinstitut mottagit ett tiotal förfrågningar från amerikanska forskare om möjligheten söka forskningstjänster i Spanien. Inte kunde man ana att det skulle uppstå en brain drain i denna riktning, från USA till Spanien.
Men uppenbarligen har den rådande situationen i USA gjort det möjligt. Det kan också nämnas att Spanien har en ledande roll i det europeiska studentutbytet (Erasmus). Spanien tog 2024 emot 47 000 utbytesstudenter, som kan jämföras med Tysklands 32 000.
Att Spanien befinner sig i ett övergångsskede märks i det dagliga livet. Digitaliseringen går snabbt, myndigheterna kommunicerar med medborgarna alltmer digitalt. Så vad är konklusionen?
De mentala bilder vi bygger upp av ett land och dess kultur är med nödvändighet generaliserande och eftersläpande. För oss individer är det lättare rent kognitivt att handskas med enkel information och de stereotyper som skapats i det förflutna.
Att nyansera bilden tar lång tid och är kostsamt. Spanien har varit fångat av ett antal seglivade schabloner: toros, flamenco, playa, siesta, mañana. När man sen förstorar upp bilden märker man att landet befinner sig någon annanstans.
Johan Falk är professor emeritus i spanska vid Stockholms universitet.
***
Historiefilosofin på 1800-talet lärde oss att nationer är individer eller organismer med specifika karaktärsdrag. Under romantiken uppfattade man dessa drag som något väsentligt eller konstitutivt. Det är vad som kan kallas en essentialistisk världsbild.
I dag dominerar ett annat synsätt som kan sägas vara konstruktivistiskt. Synen på nationen formuleras och omformuleras hela tiden, bilderna skiftar beroende på om betraktaren är en del av nationen eller står utanför. Om en schablonbild fått fäste hänger den ofta envist kvar, som till exempel idén om den svenska synden och frigjordheten.
Generaliseringar om nationalkaraktärer tenderar att bita sig fast och uppta hela synfältet. Mer nyanserade uppfattningar trängs undan för det som är lättfattligt.
Uppenbarligen har vi behov av förenklingar för att förstå världen och neutralisera dissonanser mellan motsägelsefulla kännetecken. Spanien har sedan lång tid varit föremål för en rad inte alltid smickrande omdömen. Nedsvärtandet av Spanien som nation går tillbaka till erövringen av Amerika på 1500-talet, utdrivningen av judar och morer efter Återerövringen (la Reconquista) 1492 och delningen av den kristna kyrkan på 1500-talet.
Det låg i de protestantiska nationernas intresse att tala förklenande om det mäktiga Spanien och skapa en övervägande negativ bild. I den spanska nationalkaraktären rymdes stolthet, grymhet, fanatism, religiositet, girighet, likgiltighet, och lättja (begreppet mañanismo, att skjuta upp till morgondagen, är fortfarande gångbart).
Detta var den dominerande bilden som något vägdes upp av Don Quijotes hjältemod och idealism och Sancho Panzas jordnära realism. Dessa två spanska ikoner förvandlades lätt till karikatyrer som gjorde ett förlöjligande intryck.
Schablonerna om det spanska kynnet flödar. Inte nog med att de gör anspråk på att vara ett slags sanning, de formar också omvärldens attityder. I fallet Spanien kan man spåra olika skikt av negativa uppfattningar och attityder rörande den iberiska nationen som en katolicismens och fanatismens högborg i Europa.
De protestantiska länderna, särskilt Nederländerna som var en spansk provins på 1500-talet, underblåste villigt de antispanska stämningarna. En annan lika utrerad bild tog form under romantiken från början av 1800-talet: det exotiska Spanien, befolkat av ädla riddare, stråtrövare, moriska hövdingar och zigenska kvinnor, tjurfäktare, allt inramat av moriska palats och romerska ruiner.
Där fanns också trashankarnas Spanien, skälmen – el pícaro – var en del av inventarierna i den närmast mytiska framställning av Spanien som dominerade under 1800-talet. Bizets opera Carmen spelar på dessa strängar genom att hålla fram hela den exotiska rekvisitan: den förföriska zigenska kvinnan, stormande passion, våldsam död.
Vurmen för det pittoreska Spanien hade en baksida som diktaren Antonio Machado (1870 -1936) kallade La España de la charanga y pandereta (Blåsinstrumentens och tamburinernas Spanien), ett uttryck som raljerar med en skränig och innehållslös folklore.
Den så kallade 1898 års generation som Machado tillhörde rasade mot det stagnerade och efterblivna Spanien, det land som beskrevs i exotiska reseskildringar och berättelser. Denna bild har från mitten av 1900-talet växt samman med en modernare variant som betonar det lättjefulla och sinnliga livet.
I Spanien var det möjligt att sätta sig över konventionerna som gällde hemmavid och leva ut alla slags lustar. Spain is different, sade man, och fann en förevändning för ett hämningslöst liv. I charterflygets tidevarv förvandlades landet till ett turistparadis för frusna nordeuroepéer.
Varför har föreställningarna om Spanien varit så seglivade?
Det finns säkert flera skäl till att Spanien har betraktats som annorlunda utifrån ett europeiskt perspektiv. Spanien låg vid sidan av: ”Afrika börjar vid Pyrenéerna”, sade förmätna européer. Den svarta legenden, som höll fram en nidbild av Spanien som en primitiv och grym nation, var i stort sett en kampanj iscensatt av de protestantiska länderna i Europa.
Här skedde en sammansmältning med det romantiska, och samtidigt aparta, landet som blev bestående. En viktig faktor för att den Spanienbilden blev förhärskande är den kulturella isolering som uppstod under Franco-diktaturen (1939-1975). Intresset för Spanien annat än som turistland var lågt i Europa, landet fanns inte riktigt med på banan under de 35 år diktaturen varade och bilden av landet rubbades knappast. Spanien förblev inkapslat i de myter som skapats under flera hundra år.
I dag är det något som inte längre stämmer med denna bild: 1800-talets Bella Durmiente (Den Sovande Skönheten), har definitivt vaknat till liv. För snart 50 år när demokratin återinfördes efter Franco–diktaturen slog Spanien in på nya spår. Landet europeiserades snabbt, styrelseskicket blev i det närmaste federalt, vägnät och järnvägar moderniserades i högt tempo.
Den baskiska separatistorganisationen ETAs terror som plågade landet under decennier kvästes slutligen 2011 och organisationen upplöstes 2018. Det råder relativt lugn i landet även om den katalanska frågan har skapat starka spänningar under de senaste tio åren.
Trots recessioner och ekonomiska bubblor – 2008 störtdök ekonomin – har Spanien moderniserats och ligger nu i framkant på en mängd områden. Kastanjetter och tjurfäktningar har fått ge vika för medicinska rön och en progressiv sociallagstiftning, och landet har blivit en inflytelserik part i Europasamarbetet.
Spanien befinner sig mitt i moderniteten och utvecklas positivt ekonomiskt. Här följer några stickprov på områden där Spanien hävdat sig väl i det europeiska sammanhanget och ofta intagit en radikal hållning. I vissa avseende har Spanien valt en väg stick i stäv med den politiska utvecklingen i övriga Europa.
Spaniens ekonomi, den fjärde största inom Eurozonen, bedömdes av OECD vara en av de mest expansiva och robusta i hela världen. Landets ekonomiska utveckling har varit klart bättre än Frankrikes och Tysklands. Inflationen har bromsat in och arbetslösheten har minskat till 10–11 procent, ingen imponerande siffra men för Spanien ett steg i rätt riktning.
Spanien är det land i Europa med den största servicesektorn (68,7 procent 2023), vilket innebär ett (alltför) starkt beroende av turismen. På den punkten slår Spanien hela tiden sina egna rekord, 2024 med cirka 90 miljoner besökare.
OECD slår fast att Spaniens ekonomi utvecklas positivt utan att vara överhettad. Det har skett en tydlig stabilisering sedan pandemiåret 2020, även om landet samtidigt står landet inför en rad långsiktiga problem som låga födelsetal och snabbt åldrande befolkning.
I närtid finns flera utmaningar, där ungdomsarbetslösheten och prisökningen på bostäder och mark till följd av turistboomen är de främsta.
På flera sociala områden ligger Spanien i framkant. Lagstiftningen som reglerar assisterad befruktning, adoptioner utförda av samkönade makar är en av de mest avancerade i Europa och påfallande fördomsfri. En lag om samkönade äktenskap kom redan 2004. IVF, vitrofertilisering eller provrörsbefruktning, är utbrett i Spanien och också tillgängligt för homosexuella par och ensamstående kvinnor oavsett civilstånd.
En kvinna kan få hjälp med assisterad befruktning upp till 50-52 års ålder, vilket är radikalt med europeiska mått mätt. Världsledande kliniker för äggdonation finns i Valencia i östra Spanien.
Eutanasi är en fråga som Spanien och några andra europeiska länder nu för upp på dagordningen. Aktiv dödshjälp eller assisterat döende är tillåtet i Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Det är välkänt att Schweiz tar emot patienter som önskar avsluta sitt liv, och att detta sker under strikt reglerade former.
Spanien och Danmark, samt ytterligare några länder, öppnar nu för att förändra lagstiftningen och tillåta vissa former av eutanasi. Idén om Spanien som katolicismens högborg och kategorisk motståndare till abort och eutanasi måste revideras.
Medicin är ett hett område i Spanien. Enligt World Economic Forum och Bloomberg har Spanien det mest effektiva hälsosystemet i Europa, och rankas också högst i hela världen jämsides med Hongkong, Japan och Singapore. Särskilt framhålls det stora antalet kliniska prövningar av forskningsresultat som startades under 2024, där till och med Tyskland fick se sig distanserat av Spanien.
Inom medicinsk forskning har Spanien en stark tradition. Två delade nobelpris har tilldelats spanska forskare: 1906 fick Ramón y Cajal nobelpris för kartläggningen av nervsystemets struktur, 1959 belönades Severo Ochoa med nobelpris för utforskning av den genetiska koden, DNA.
I dessa yttersta tider har spanska universitet och forskningsinstitut mottagit ett tiotal förfrågningar från amerikanska forskare om möjligheten söka forskningstjänster i Spanien. Inte kunde man ana att det skulle uppstå en brain drain i denna riktning, från USA till Spanien.
Men uppenbarligen har den rådande situationen i USA gjort det möjligt. Det kan också nämnas att Spanien har en ledande roll i det europeiska studentutbytet (Erasmus). Spanien tog 2024 emot 47 000 utbytesstudenter, som kan jämföras med Tysklands 32 000.
Att Spanien befinner sig i ett övergångsskede märks i det dagliga livet. Digitaliseringen går snabbt, myndigheterna kommunicerar med medborgarna alltmer digitalt. Så vad är konklusionen?
De mentala bilder vi bygger upp av ett land och dess kultur är med nödvändighet generaliserande och eftersläpande. För oss individer är det lättare rent kognitivt att handskas med enkel information och de stereotyper som skapats i det förflutna.
Att nyansera bilden tar lång tid och är kostsamt. Spanien har varit fångat av ett antal seglivade schabloner: toros, flamenco, playa, siesta, mañana. När man sen förstorar upp bilden märker man att landet befinner sig någon annanstans.
Johan Falk är professor emeritus i spanska vid Stockholms universitet.
***
