Till salu: Svenska fyrar

Fotvandrarna följde den lilla vägen och passerade en lada och en äng och kom in i ett skogsområde. Utspridda här och var på bägge sidor låg större och mindre hus med välskötta trädgårdar. Efter det sista huset smalnade vägen av och blev en stig som snirklade sig fram genom ett mjukt och leende landskap. Ljung, blåbär, lingon. Ute på udden var urberget klippigt och vilt och reste sig 35 meter över havet. Under havsytan fortsatte berget 30 meter lodrätt ner.

Stentrappan på klippan ner till fyrhuset var brant. Ett äldre par från trakten satt på berget och åt matsäck och blickade ut.  Ingenstans är utsikten bättre. I norr kan man se Gåsö. I söder Gullholmen och Hermanö.  Rakt västerut hela Nordsjön. Inga skär någonstans.

De befann sig längst ute på Islandsberg, klippan på Skaftölandet söder om Lysekil, som sägs ha fått sitt namn efter Island, på grund av att landskapet är kargt och nästan trädlöst. Berget består av gnejs med mycket glimmer. Farvattnet har i alla tider tillhört de mest fruktade längs vårt lands kust. Fritidsbåtar undviker att passera Islandsberg när vädret är dåligt. Också lugna dagar är det nästan omöjligt att lägga till vid klipporna. Men nu var det lördag och högsommar. Och det var havets E6:a framför fyrhuset. Stora vita motorbåtar som studsade fram över det krabba vattnet med vrålande motorer, illröda och gnistrande gula kajaker, segelbåtar.

Fotvandrarna stod tysta en lång stund och tog in sceneriet.

De frågade sedan det äldre paret om de hade varit nere vid fyrhuset.

– Det får man bara om ägarna har sin flagga nere och om de har låst upp en grind som de satt upp vid en brant trappa ner till huset.

Vilka är ägarna?

– Vilka som äger det nu vet ingen riktigt. Men alla känner till vilka som har bott här tidigare,  när huset var fyrmästarbostad.

De berättade att en av Islandsbergs fyrmästare var gift med Evert Taubes moster Fredrika Maria Jakobsson och att också Everts morbror var fyrvakt. (Taubes pappa var ju fyrmästare på Vinga.)

Islandsbergs fyr avvecklades 1938 och ersattes av en mindre fyr några hundra meter norrut.  Fyrplatsen såldes 1939 till Torsten Parrow, gift med Karin Parrow, syster till Evert Taube. Men Parrow fick inte omedelbart tillträde till huset. Under andra världskriget lade marinen beslag på det, och kustartilleriet hade första parkett när minor sprängde fartyg ute på havet.

Det här visste alla här omkring. Taube hade sjungit om Islandsberg.

– Men nu vet alltså ingen riktigt vilka det är, det sägs att det är en norrman. Han kommer i helikopter ibland.

Det var väl så det var nu för tiden.

– Mig spelar det ingen roll att det är okända ägare, sa kvinnan, bara de håller det snyggt, sköter det och att det inte ramlar ihop. Det är roligt att huset är kvar. Han som äger det har fraktat ut material med helikopter.

Den som vet mest om fyrhuset på Islandsberg visar sig vara 93-årige Rune Isaksson, som bott på udden i hela sitt liv, de senaste åren i det sista huset innan vägen övergår till stig.

– Fyrhuset bestod av två bostäder, en för fyrvaktaren, som hette Västerberg, och en för fyrmästaren, som hette Österberg. Österberg gick i pension 1935, och då blev Västerberg fyrmästare till dess fyren lades ner.

– Huset var delat i två lägenheter med rum och kök, uthus och bodar hör till, de hade en vedbod, fyrmästaren och fyrvaktaren. Vi bodde närmast, de hämtade mjölk åt oss. Vi bar ut mjölken. De var kända. De hade båtar.

– Vesterbergs fru, som hette Hulda Boman innan hon blev Hulda Vesterberg, var släkt med Evert Taube.

Och sedan?

– Jag vet ingen här som har kontakt med de nya ägarna, berättar han. De är delägare i vägsamfälligheten. De kommer ibland med båt, ibland med bil, då kör han hela vägen ut på udden. Ibland är den någon från Ellös som kommer.

    Kan man lägga till härnere med båt?

– Det får vara väldigt gott väder om det ska gå, han har en gummibåt som är så modern nu, han pratar aldrig, men de tror att det är han som äger det.

Enligt Esbjörn Hillberg, ordförande i Svenska Fyrsällskapet, finns det totalt 2 300 fyrar i Sverige. Av dem har omkring 150 varit bemannade. De flesta, kanske ett hundratal, äger i dag Sjöfartsverket. Resten har övergått i privat ägo. Sverige är ett av de länder med flest fyrar i världen.

– Det är ju lite märkligt. I andra stora sjöfartsnationer som England, Frankrike och Norge betraktar man fyrhus och fyrar som byggnadsminnen, som ett kulturarv, speciella platser.

Svenska Fyrsällskapet driver att Sverige ska göra samma sak, köpa alla större före detta bemannade fyrar och underhålla dem.

– De skulle kunna vara vandrarhem och övernattning och skötas av en stiftelse. Precis som man redan har i England genom National trust.

Hillberg syftar på National trust for places of historic interest or natural beauty: en brittisk organisation, grundad 1895, som  arbetar för att bevara och skydda naturområden och byggnader i England, Wales och Nordirland.

– Jag har pratat med både borgerliga och socialdemokratiska politiker om detta men intresset är svagt från bägge håll. Trots att vi märker att intresset hos och stödet bland den svenska allmänheten för bevarande av fyrarna är att likna vid en folkrörelse.

Grinden var öppen och flaggan nere. Fotvandrarna gick nedför stentrappan. Två killar och två tjejer satt på en klippa och drack kaffe. En yngling stod och kastade efter makrill på en klippa nere vid vattnet. Fyrhuset var rödmålat på den norra, östra och södra sidan, och vitmålat ut mot havet. Fyrhuset och bodarna var välskötta. Men vilka som nu bodde i huset med så många kopplingar till Taube var det ingen som visste.