I Nobels kristallkula

Text: Nils Johan Tjärnlund

Bild: Nasa, Esa/Scanpix

Spänningen är över för den här gången, åtminstone för de forskare som fick ta emot det  efterlängtade telefonsamtalet från Stockholm. Årets nobelpristagare hamnar nu plötsligt och välförtjänt i det mediala rampljuset för en tid.

Samtidigt pågår vardagsforskningen världen över. I denna stund görs rön på universitet och laboratorier som om 20–30 år kommer att belönas med Nobelpris.

Man kan föreställa sig genombrott som inte bara kommer att förändra vår vardag, utan hela människosynen. Biologi växer samman med teknik och det utvecklas allt fler smarta lösningar som härmar naturen inom vad som kallas biomimetik. Redan kända exempel på det är självtvättande fönster med inspiration från lotusblomman och bakterier som kan spinna kroppsvävnad av cellulosa.

Här väntar spännande rön under de närmaste decennierna, förutspår Owe Orwar, professor i biofysikalisk kemi vid Chalmers.

– Inom tio år kan vi få se biologiska eller biomimetiska datorer som bygger på en massiv parallell processning av biokemisk information.

Med ett gränssnitt mellan biologiska datorer och människokroppen skapas helt nya möjligheter att ta fram information om vår hälsa och åstadkomma medicinska behandlingar. Biomimetiska material för en rad applikationer inom medicin och teknik utvecklas just nu. Det kan röra sig om självläkande kemiska ämnen, nya smarta tunnfilmsmaterial och superstarka och resistenta material.

– Det här kommer att omdefiniera hela vår teknikvardag. En Ipad kommer att te sig som en relik från medeltiden, säger Owe Orwar.

Även Sture Forsén, tidigare ledamot av Nobelpriskommittén för kemi och professor emeritus vid Lunds tekniska högskola, hoppas på nya material.

– Drömmen vore upptäckten av ett billigt material som är supraledande omkring noll grader eller helst i rumstemperatur. Och så pass formbart att det lätt kan tillverkas i form av trådar.

Hjärnans funktioner är fortfarande i hög grad ett mysterium. Även här kan man hoppas på nya fynd, säger Sture Forsén.

– En upptäckt i nobelprisklass vore en detaljerad insikt i hur vår hjärna fungerar på ett cellulärt och molekylärt plan. Att vi kan ta fram hur sinnesintryck processas och lagras och återkalla den lagrade informationen. Kanske vi rent av skulle kunna förstå vad »medvetande« är.

Nya rön i hjärnforskningen skulle också ge en bättre förståelse av stora växande folksjukdomar som Alzheimers sjukdom och depression. Där saknas de stora framstegen trots en enorm kunskapsökning, säger Tomas Hökfelt, professor i histologi vid Karolinska institutet och tidigare ledamot av Nobelpriskommittén för medicin.

– Jag hoppas naturligtvis att vi inom 20–30 år ska kunna behandla nervsystemets tunga sjukdomar. Mycket går att underlätta med mediciner och livsstilsförändringar, men förståelsen av dessa sjukdomar är fortfarande i sin linda.

Den tekniska utvecklingen för med sig verktyg som kan ge svaren. Ett hett område är optogenetik, som i djurförsök redan har inneburit en fantastisk möjlighet att kunna analysera funktionen hos enstaka utvalda nervbanor i mus- och råtthjärnor. Med optogenetik kan man fjärrstyra nervfunktioner med ljus. I kombination med målriktade läkemedel skulle tekniken i framtiden kunna användas för att kontrollera eller till och med läka skadad eller sjuk vävnad.

Inom cancerforskningen är ett spår att studera nybildningen av blodkärl. Genom att förhindra uppkomsten av nya blodkärl kan man svälta ut cancertumören. Lena Claesson-Welsh är professor i medicinsk biokemi vid Uppsala universitet och har identifierat flera av dessa så kallade angiogeneshämmare, som kan bli viktiga i framtida behandlingsmetoder.

– Hittills har vi haft en alltför enkel syn. Nu arbetar många forskare med att hitta biomarkörer som gör det möjligt att lokalisera de cancerpatienter som svarar på behandling. Bland alla patienter med tjocktarmscancer eller bröstcancer finns ett ganska stort antal som verkligen har stor nytta av att få blodkärlsbehandling och som till och med kan bli botade.

Fynd av liv i rymden skulle helt förändra vår syn på människan. Sture Forsén är även chef för det tvärvetenskapliga Pufendorf-institutet i Lund där astrobiologi just nu är ett av forskningsprojekten.

– Jag skulle önska att vi inom 20–30 år kan finna nya livsformer, antingen inom vårt solsystem eller på någon av de exoplaneter som nu identifieras i rask takt. Bevis för livsformer som kan ha helt andra molekylära byggstenar än de vi finner på jorden.

Många önskar också ett genombrott för solenergin. Det kan påskyndas av Tysklands val att avveckla kärnkraften, spår Anders Bárány, tidigare professor i fysik och verksam vid Nobelmuseet.

– Vi har fått en situation som liknar Manhattanprojektet under andra världskriget där hotet om nazistiska kärnvapen mobiliserade USA med flera att på kort tid utveckla atombomben. Nu finns klimat- och energiproblemet där en liknande kraftsamling fast med fredligt syfte  skulle kunna bidra med en lösning. Jag hoppas på att få leva länge nog för att få uppleva det.

Kanske blir det via konstgjord fotosyntes där viktig forskning utförs i Sverige och där man vill härma naturens sätt att fånga in solljus och omvandla det till elektrisk energi.

En viktig fråga är om det blir svårare att identifiera rätt nobelpristagare i framtiden. Alltmer av forskningen sker i stora projekt där många forskare från olika länder samarbetar. Men enligt reglerna får högst tre individer belönas i varje kategori. Owe Orwar är kritisk till dagens arbetssätt.

– Nobelkommittéerna är väldigt specialiserade och måste moderniseras så att den forskningsinsats som bäst förtjänar ett Nobelpris kan identifieras, säger Owe Orwar.

Även Anders Bárány, som tidigare varit sekreterare i Nobelkommittén för fysik, menar att en modernisering krävs.

– Nobelpriset kommer att fortsätta ha hög status. Men det kräver att prisutdelarna är flexibla nog att anpassa priset till hur dagens forskning går till så att man kan ge det även till forskargrupper och inte endast enskilda forskare.

Storslagna forskningsgenombrott kan väntas de närmaste decennierna. Men som alltid inom forskningen får man vara beredd på det oväntade, påminner Sture Forsén.

– Det troligaste är att vi kommer att få häpna över upptäckter som vi inte ens kunde föreställa oss med vår begränsade fantasi!