Utestängda

Maria och hennes dotter Anna hade ett bra liv i Vitryssland innan den vitryska säkerhetspolisen började förfölja dem. Men när Maria greps, placerades i häkte under två månader och myndigheterna tog hennes pass bestämde de sig för att fly. För fyra månader sedan kom de till Sverige och sökte asyl. De vill gärna arbeta under tiden men enligt Migrationsverket har de varken lämnat in godkända identitetshandlingar eller medverkat till att klarlägga sin identitet.

– Vi har lämnat in alla dokument vi hade och försökt på alla sätt att bevisa vilka vi är, säger Anna.

Den 15 december förra året infördes en ny lagstiftning som skulle öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring till Sverige. Regeringen med migrationsminister [[Tobias Billström]] i spetsen kallade den för »den största reformen av svensk invandringspolitik på flera årtionden«.

Resultatet av reformen är hittills att ett tusental arbetskraftsinvandrare per månad får tillstånd att arbeta i Sverige. Samtidigt har dock möjligheterna för asylsökande att arbeta reducerats kraftigt. Från 16 700 förra året till 2 100 hittills i år.

En viktig fråga i samband med reformen handlade om ifall asylsökande skulle kunna »byta spår«. Alltså, att de asylsökande som fått fast arbete under asylprocessen, om de får avslag på asylansökan, i stället skulle kunna söka arbetstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Men det går ju bara om man som asylsökande har haft myndigheternas tillstånd att arbeta.

Så möjligheten att byta spår infördes, men samtidigt försvårade man för asylsökande att arbeta. Sedan tidigt 1990-tal har asylsökande vars ansökan beräknas ta längre tid än fyra månader kunnat få ett så kallat undantag från krav på arbetstillstånd. Eftersom svårigheterna med att fastställa asylsökandes identitet ökat på senare år passade man i samband med arbetsinvandringsreformen på att skärpa de kraven. Nu måste de kunna uppvisa identitetshandlingar eller på annat sätt »medverka till att klarlägga sin identitet« för att få arbeta.

Problemet är bara att ingen tycks veta vad »medverkan till att klarlägga sin identitet« innebär. Eftersom formuleringen finns i en förordning finns ingen närmare förklaring och eftersom Migrationsverkets beslut inte går att överklaga utvecklas inte någon juridisk praxis från högre instans.

– Det finns inte några närmare förarbetsuttalanden som ger vägledning i hur bestämmelsen ska tolkas. Tidigare har det funnits en missuppfattning på verket om att man måste inge identitetshandling, men så är det inte. Det handlar mer om att den asylsökande på ett konkret sätt ska visa vilja att visa vem den är, en konkret vilja att bistå och aktivt medverka i identifieringsarbetet, säger Migrationsverkets asylexpert Magnus Rosenberg.

Men juristen Arvid Danielsson på CJ Advokatbyrå som arbetat mycket med asylärenden menar att det inte hjälper hur mycket asylsökande anstränger sig för att visa vilka de är, så länge som de inte har giltiga passhandlingar som godkänns av svenska myndigheter.

– Min erfarenhet är att alla som saknar giltigt pass underkänns. Från att alla regelmässigt fick möjlighet att arbeta är det numera ytterst ovanligt. Jag vet inte vad man ska göra för att anses medverka – alla mina klienters ansträngningar har varit otillräckliga, säger han.

Miljöpartisten Mikaela Valtersson som skrev under propositionen tillsammans med Tobias Billström säger att man från regeringen försäkrade henne om att detta inte innebar någon stor förändring i sak.

– Det är oroväckande att det lett till en så kraftig minskning – det var aldrig vår avsikt, säger hon.

Migrationsminister Tobias Billström tycker inte att den kraftiga minskningen är ett problem.

– Det viktiga är att hitta en balans mellan att skapa en god ordning i asylprocessen och en öppenhet till arbetsmarknaden, säger han.

Samma sak svarar han på frågan om hur utvecklingen stämmer överens med regeringens arbetslinje.

Över 90 procent av asylsökandena i Sverige saknar identitetshandlingar, men det behöver inte bero på bristande vilja att samarbeta. I många länder är det helt enkelt inte möjligt att få resedokument. Det land varifrån det i dagsläget kommer flest asylsökande till Sverige är Somalia. Där har det inte funnits någon myndighet som utfärdar identitetshandlingar sedan 1991.

I andra länder är det av rädsla för myndigheterna som flyktingar inte kan få fram dokument. När Maria och Anna får frågan om vilka kontakter de har haft med vitryska myndigheter för att få fram identitetshandlingar reagerar Maria med att hålla strypgrepp om sin hals.

– Det skulle vi aldrig kunna göra, vi är så rädda att vitryska ambassaden eller andra myndigheter ska få reda på att vi befinner oss i Sverige, förklarar Anna.

Maria och Anna är vana att arbeta och de vill gärna göra rätt för sig, vilket gäller för många asylsökande. Men när regeringen öppnade för ökad arbetskraftsinvandring stängde man i praktiken dörren för asylsökande som vill arbeta. Frågan är om det var avsikten.

Anna och Maria heter något annat.