Intervju

»Jag vill ha så lite förändring som möjligt«

Text: Brita-Lena Ekström

Publicerad 2014-10-16

Tillrufsade och lite nerkylda av regn och blåst över Norra Bantorget i Stockholm slår vi oss ner i ett litet bås. Kerstin Hessius är bekant med menyn och stället.

Hon har komponerat en egen diet så här efter sommaren, 6:1. Det betyder så kalorisnålt som möjligt på måndagar. Tolv bitar sushi får duga. »Man kan ju pilla bort riset.«

Kerstin Hessius skrattar lite åt sig själv.

Väderomslaget från indiansommar till höst kommer vi inte undan. Inte heller eftervalsanalysen.

Kerstin Hessius säger direkt vad hon hoppas på.

– Så lite förändring som möjligt.

Det gäller både för landets ekonomi och för arbetet som vd för Tredje AP-fonden.

Under valkvällen deltog hon i en panel på pr-byrån JKL. Där upprepade hon det mantra som ska prägla vårt lunchsamtal.

»Rör inte ett system som fungerar bra!«

Vi dricker vatten och plockar fried rolls och sushibitar med pinnar under ett alltmer livligt samtal om något så viktigt, men ack så svårt för gemene man att förstå; förvaltningen av våra pensionspengar. Ett samlat kapital på dryga 1 100 miljarder i de fyra så kallade buffertfonderna.

Kerstin Hessius blev vd för den tredje fonden för tio år sedan. Att hon gillar sitt uppdrag går inte att ta miste på. Hon är stolt över resultatet. Fonden förvaltar en global portfölj som består av aktier, räntebärande värdepapper och alternativa investeringar (bland annat fastigheter), som i snitt de senaste fem åren har gett en avkastning på 8 procent.

Hennes karriär i finansbranschen har gått via bank och finansbolag till vice riksbankschef under två år, vd för Stockholmsbörsen under tre år, och vd på Tredje AP-fonden sedan 2004.

Kerstin Hessius är inte bara nöjd med sitt eget resultat. Hon är nöjd med hur AP-fonderna fungerar.

– Vårt system är till och med en förebild för andra länders förvaltning av statligt pensionskapital.

Politiker i de fyra allianspartierna och socialdemokraterna vill nu ändra till tre fonder och inrätta en ny »överrock«, som kommer att ta över många av de beslut som de separata fonderna fattar i dag. Denna myndighet ska ange fondernas mål, referensportfölj med mera.

– Det finns behov av förändring av placeringsreglerna, men i övrigt fungerar AP-fondssystemet precis som det var tänkt. Problemet är att pensionsgruppen går mycket längre i sitt förslag och det har resulterat i en kompromiss. Pensionskapitalet ska man aldrig kompromissa om.

Under resans gång har det diskuterats att ersätta dagens system med en enda jättefond. Nu blev det inte så, men det lugnar inte Kerstin Hessius. För det förslag som nu har lagts fram anser hon vara en riktigt dålig blandning av ett enfonds- och flerfondssystem.

– Det saknas en konsekvensanalys. Det är också egendomligt att inte fondernas experter har tillfrågats.

Kerstin Hessius verkar kunna tala sig varm i denna fråga betydligt längre än under en lunch. Hon ser en stor risk för »en enorm maktkoncentration« med den föreslagna nya huvudmannen för fonderna. Det var just det man ville undvika när de fyra fonderna inrättades 2001.

Kerstin Hessius är nöjd med sin halvätna portion när servitrisen dukar av. Oron inför en kortsiktig politisk maktutövning tog överhanden över matlusten. När jag frågar vad hon tycker om ministrarnas roll säger hon:

– Jag är väldigt kritisk till hur de ansvariga på finansdepartementet har hanterat den aviserade förändringsprocessen.

Valresultatet oroar henne inte vad gäller svensk ekonomi, eller hur den kommer att hanteras av en ny regering. Däremot är den politiska oron i vår omvärld ett betydligt större bekymmer, som hon inte tycker att vi har brytt oss tillräckligt mycket om. Inte när det gäller ekonomiska konsekvenser.

– Sanktionerna mot Ryssland till exempel, vad de betyder för svensk handel och svenska företag. Jag tycker att detta borde analyseras och diskuteras mera.

Kerstin Hessius sitter i en handfull styrelser och är precis som många andra kvinnor på toppositioner förvånad över hur långsamt det går mot ett mer jämställt toppskikt i näringslivet.

Egentligen är det konstigt att frågan om kvotering är så laddad, säger hon och suckar lätt.

Självreglering är bäst och nu är det bråttom att leva upp till de nya reglerna i bolagskoden. Vid närmare eftertanke och när teet är uppdrucket säger hon:

– Vi kanske borde kalla det mångfald i stället.