»Har man en riktigt bra kväll är det som en drog«

Marit Strindlund tycker om göteborgsvitsar men tycker att Göteborg är en svår stad att komma in i. Pendlandet och flackandet är sedan många år tillbaka en del av livet, och med lägenhet och sambo i Göteborg och nytt jobb med treårskontrakt i Stockholm kombinerat med frilansande, lär det fortsätta så.

Hon som är född och uppvuxen på Frösön utanför Östersund, är ny chefsdirigent och musikalisk ledare på Folkoperan, belägen på slamriga, brötiga och myllrande Hornsgatan.

– När det är föreställning uppfattar jag det nästan inte som ett jobb. Däremot är repetionerna hårt arbete. Det som uppstår under en föreställning är en sån otrolig njutning då alla dessa människor som är proffs på det de gör koncentrerar sig till hundra procent plus att det inte blir någon föreställning utan publiken.

– Det uppstår en så stark närvarokänsla. Har man en riktigt bra kväll rent konstnärligt, då är det som att flyga, då oroar man sig inte för morgondagen eller för gårdagen. Då finns bara nuet, det är som en drog.

Hon skrattar mycket men är mån om att det hon säger ska förstås rätt. Marit Strindlund växlar mellan levande och målande känslobeskrivningar och tydligare, stramare ordval när hon ska rama in sin syn på musik och vad det är hon vill göra i sin nya roll som en av tre chefer på Folkoperan.

1991 hände mycket. Då, 19 år gammal, visste hon, som var valthornist och organist, plötsligt att hon ville bli dirigent. Hon blev själv överraskad av sitt svar när en lärare frågade om hennes framtidsplaner. På den sommarens tågluff gjordes ett stopp i Paris. Hon gick och hörde »Tosca« och träffades mitt i magen och mitt i hjärtat. »Åh, är det så här det kan vara.« Då blev drömmen tydligare.

När hon väl började dirigera var det som om musiken strömmade igenom henne och fanns i hennes händer, »utan något som helst hinder«.

– Man blir dirigent för att man vill höra musik på ett visst sätt. Att drömma om att bli dirigent i Östersund var dock lika absurt som att säga att man skulle bli astronaut.

Via Framnäs folkhögskola i Öjebyn utanför Piteå, Musikhögskolan, dirigentutbildning i Stockholm och sedan en specialistutbildning inom opera vid Royal Northern College of Music Manchester, har hon ändå tagit sig till en position som eftertraktad dirigent.

Med åren har hon fått allt tjockare skinn på näsan som hon beskriver det, hon hade många lärare som inte tyckte att det var någon poäng att ha kvinnliga studenter. Så hon fokuserade på det viktiga, på kärnan, på vad hon ville lära sig och vad hon ville uppnå.

Kvinnliga dirigenter, för att inte tala om chefdirigenter, är fortfarande sällsynta, men det rör på sig. Även Östgöta Blåsarsymfoniker får en kvinnlig chefdirigent och konstnärlig ledare när norskan Cathrine Winnes nu tillträder. Marit Strindlund ser sig gärna som en förebild som förhoppningsvis kan inspirera unga kvinnor att vilja bli dirigenter. Hon hoppas att de ska se den möjligheten.

– Det är fortfarande en lång väg att gå, men det finns ett samtal kring problemet på ett helt annat sätt nu. Konstmusiken är på något sätt en av de sista bastionerna vad gäller kvinnors möjligheter i kulturlivet, där den manliga dominansen varit tydligast.

Folkoperans ledning består nu av vd Pia Kronqvist, av den konstnärliga chefen Mellika Melouani Melani och av Marit Strindlund. Målet sedan starten 1976 har varit att göra opera som är angelägen för alla. Som ett led i det tänker den nya musikaliska ledaren sig en framtid där Folkoperans kvalitet blir ännu högre och att man blir ännu bättre på att tänka tematiskt över säsonger, där man kan dra in publik »som kanske kommer på ett av de mer lättillgängliga verken« och som genom detta tema får lust att även se smalare verk. Hon som jobbat så mycket utomlands och som tror på ett tydligt men lyssnande ledarskap, vill gärna bidra med pulsen från andra länder, både vad gäller arbetssätt och repertoar.

– Jag tror att jag valdes för att jag har en gedigen operakunskap och förhoppningsvis för min förmåga att inspirera och leda andra. Ah, det handlar väl om kunskap, personlighet och engagemang. Jag har en väldig lust för det här jobbet.

Bra på att koppla bort jobbet är hon inte även om hon flikar in ett »Det kanske skulle vara bra för hälsan dock«. Musiken och dirigerandet är med henne hela tiden. När hon går hem slutar hon inte att arbeta, särskilt inte då reflektion är en så stor del av jobbet och när hon är ledig går hon gärna på konserter och operaföreställningar.

Marit Strindlund utstrålar lugn, säger att hon är bra på att känna sig hemma överallt och i sitt eget skinn, som hon uttrycker det.

– Äh, jag är ganska lat och tycker om att ligga på soffan och läsa böcker, eller sitta på ett fik och glo på andra människor. Eller möjligtvis resa och titta på andra människor som läser böcker och fikar ...

Fakta | Fisk- och skaldjursgryta på Folkbaren

Bjuden på lunch: Marit Strindlund.

Aktuell: Ny musikalisk ledare och chefdirigent på Folkoperan i Stockholm.

Åt och drack: Fisk- och skaldjursgryta med ett glas vitt vin till.

Stod för notan: Martin Röshammar som åt fisk- och skaldjursgryta även han men nöjde sig med att dricka vatten.

Var: Folkbaren på Hornsgatan i Stockholm.