Norwegiansk storpolitik

Hörde du vad som hände i går kväll? Vårt flyg kom i tid trots stormen i New York, medan våra kära kolleger ställde in.

Den norska informationschefen ropar ut gårdagskvällens nyheter tvärs över rummet till den svenska informationschefen Charlotte Holmbergh Jacobsson, just som journalister från ett flertal större svenska medier bänkar sig i konferensrummet som flygbolaget Norwegian har hyrt vid Stureplan i Stockholm.

Vd:n och största ägaren Bjørn Kjos tar plats framför en storbildsskärm där kartor över planerade rutter strålar ut från Stockholm över hela världen. Han har flugit från Oslo med sitt eget flygbolag på morgonen – en kvart försenat – för att träffa näringsminister Mikael Damberg och diskutera vad de två kan göra för varandra. Men först vill han förklara sitt ärende för medierna.

Han börjar rabbla norska siffror och ett bildspel drar i gång bakom honom som rabblar samma siffror på svenska, med kurvor och grafik. Norwegian har precis vuxit om SAS och på bara några år tagit över en stor del av kort- och långdistansflygningarna i Norden, Europa och stora delar av världen. Nu planerar Kjos, en norsk visionär som närmast kan jämföras med Ryan Airs Michael O’Leary, att göra Arlanda till huvudnod för Norwegians flygningar på sträckan Nordamerika – Nordeuropa – Asien. Det skulle innebära en kraftigt utökad trafik till Arlanda och ökad turism till Stockholm och Sverige. Men i gengäld har han tre krav på den svenska regeringen. Att slopa den planerade flygskatten, bygga ut preclearingkapaciteten på Arlanda och att övertala ryska myndigheter att öppna flygkorridoren över Sibirien för Norwegians flyg-rutter till Asien.

– Det går 3 500 rutter över Skandinavien från Ryssland, men det är bara SAS som har en rutt över Ryssland till Hongkong. Det är klart att det går att göra något och få balans i räkenskaperna, säger han.

Han berättar flera gånger om flygplatsen Rygge som tvingades lägga ner i höstas, enligt Kjos som en direkt följd av att Norge införde en flygskatt på 88 kronor, och antyder att samma sak riskerar att hända med Skavsta flygplats utanför Nyköping. Den svenska regeringen väntas lägga fram ett förslag i höst om en ny flygskatt på 80 kronor för resor inom Europa och 430 kronor på flygningar utanför Europa.

Presskonferensen börjar likna en politisk valkampanj, där de närvarande journalisterna, från Sveriges Radio, Dagens industri och Svenska dagbladet bland annat, är utsedda till kampanjgeneraler. Journalisterna stretar emot, petar där det saknas logiska samband, eller för all del, ofta, en kristallkula.

– Jag vet det, svarar Kjos lugnt på frågor som ifrågasätter om han tror att 80 kronors påslag på biljettpriset skulle få exempelvis göteborgare att köra bil i tre och en halv timme till Kastrup i Köpenhamn för att slippa flygskatten.

– Vi vet det för att vi har sett det.

Lugn, för att han trots allt är den enda i rummet med insyn i hur ett flygbolag drivs och prissätts, den enda vars gissningar om framtiden kan kallas kvalificerade. Som utomstående kan man inte göra mycket mer än att läsa in sig på vad som har hänt tidigare. Man kan ta kontakt med den norska   professorn vid Norges handelshögskola, Frode Steen, och höra hans version av varför Rygge stängde, att Ryan Air lämnade flygplatsen framför allt på grund av ett beslut om att norsk arbetslagstiftning gällde även för deras anställda. Men Kjos pratar ju framtid. Leverar sina drömmar om hur det skulle kunna se ut för hans flygbolag, paketerat som en våt dröm för svensk turistindustri, för svensk politik.

Ämnet engagerar honom och världen blir mer svart och vit ju längre han pratar. Han varnar för framtida mörker. Sverige med eller utan flygskatt. Ett land i spillror eller i full tillväxt och välmåga. Det är en sorts utpressning. Om inte den svenska regeringen gör som han vill så blir Oslo Nordeuropas nod i stället. Eller Köpenhamn. Det är bara att välja. Han blir så uppeldad att han börjar prata engelska.

– Vill ni tacka nej till 6,5 miljarder i ökade turistintäkter och 13 000 jobb så  … Be my guest, säger han.

– Både Oslo och Köpenhamn hoppas nog att Sverige ska införa flygskatten, säger han.

– End of story.

Det är inte första gången han är i Stockholm för att träffa Mikael Damberg, även om han säger att han inte minns exakt vad de kom fram till förra gången. Den här gången är frågan mer specifik.

Men är verkligen hårda toner och hot bästa sättet att förhandla med den svenska regeringen?

– Det är inte meningen att hota, säger Kjos och Charlotte Holmbergh Jacobsson fyller i:

– Med flygskatt kan man inte räkna med att det blir en stor hubb i Sverige.

– Vi kommer att starta flygrutterna. Sverige har en fantastisk belägenhet. Men vi kan flyga desamma från Oslo, säger Bjørn Kjos igen.

Han duckar för en miljöfråga – flygskatten är ju trots allt tänkt att minska flygets fördel i förhållande till andra miljövänligare transporter och låta det bära en aldrig så liten del av sina faktiska klimatkostnader. Bjørn Kjos pratar i stället om Norwegians bränsleeffektiva unga flygflotta.

– Det är bara att välja, ska vi flyga den rakaste sträckan och gynna Stockholm, med mindre utsläpp, eller ska vi flyga en omväg som tar 2–3 timmar längre tid med mer utsläpp?, lägger han till.

Björn Kjos startade det bolag som skulle utvecklas till dagens internationella flygbolag, Norwegian Air Shuttle, för 24 år sedan och drev det länge som styrelsens ordförande. För 14 år sedan tog han plötsligt över som vd. Varför?

– Det husker jag ikke, säger han, men kommer till sist fram till att han hela tiden jobbat mycket med strategi och att bolaget under den period då flygbolaget omvandlades från ett litet bolag som flög på Vestlandet i Norge till dagens internationella flygningar hade dålig managementkapacitet.

Han börjar se ofokuserad ut. Den norska informationschefen ställer sig upp och pratar, i munnen på Kjos, om vikten av att allt blir rätt om Ryssland. Kjos tar på sig ytterkläderna. Trion från Norwegian ska hasta vidare till Regeringskansliet.

Har du något valspråk du lever efter?

– Det kan jag inte komma på något, svarar han.

Bjørn Kjos vet i alla fall vem som har tumskruvarna. För dem har han själv tagit med. Och han slipper dra åt dem på Damberg. En kår av svenska medier gör det åt honom bara genom att återpublicera hans krav.

– Att alla ska ha rätt att flyga billigt. Det är väl ditt valspråk? skjuter den snabbtänkta svenska informationschefen in.

– Jo, det skriver jag under på, säger Bjørn Kjos och skrattar.