Har tågproffsen blivit så proffsiga att de blivit inkompetenta?

Tågtrafik är en komplex sak. Det är inkompetens också. Det finns en uppsjö av effekter, principer och syndrom att välja mellan.

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Man vet att vi nått en alldeles särskild nivå när – det skedde i går kväll – Dagens Nyheter kan sätta rubriken "Inga större störningar i tågtrafiken ännu" och den ter sig helt naturlig.

Vi har Peters princip och Dunning-Kruger-effekten. Vi har Murphys lag och något som kanske kan kallas yrkeskunnig inkompetens på svenska. Och det är bara att skrapa på ytan. Det finns en hel mängd andra efternamn och syndrom att gräva fram om man vill förklara det till synes systematiska, men antagligen oavsiktliga, förstörelsearbetet av svensk tågtrafik.

Peters princip går förstås ut på att alla som uppvisar kompetens kommer att befordras tills de inte längre är kompetenta. Vi hamnar till slut alla ett steg högre än vi borde.

Dunning-Kruger-effekten tar fasta på att de med låg kompetens överskattar sin förmåga, medan de med hög kompetens underskattar sin.

Murphys lag lyder, i sin ursprungliga form som verkar särskilt relevant i det här fallet – tänk på biljettsystemet: Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, kommer någon att göra det på det sättet.

Yrkeskunnig inkompetens innebär att chefer som använder sig av beprövade metoder att leda en organisation, kan sopa problem som behöver en lösning under mattan. Annorlunda uttryckt: när en arbetsplats eller en bransch utvecklar sitt eget sätt att kommunicera, kanske till och med sitt eget språk, är risken stor att man mister förmågan att tala om sådant som behöver förändras. Ju proffsigare man är i den här meningen, desto större är risken att resultatet blir inkompetens.

Så, vad tror ni? Upplever SJ och Trafikverket en topp i Peters princip-befordrade? Har tågbranschen av någon anledning attraherat lågkompetenta med Dunning-Kruger-självförtroende? Är det helt enkelt Murphys lag som gör sig gällande? Eller har tågproffsen blivit så proffsiga att de blivit inkompetenta?

När man tänker på saken inser man snart att det ena inte behöver utesluta det andra.

Inkompetens är en komplex sak. Att göra något åt den likaså. Man skulle kunna tänka sig att det bästa vore att utnämna någon som med fast hand rensade upp, synade inkompetensen och kallade en stinsspade för stinsspade. Men inte ens det är säkert. Ni har väl inte glömt Rosenthaleffekten? Den som går ut på att elever presterar bättre om de är föremål för höga förväntningar?

Det bästa vi kan göra är kanske att le uppmuntrande mot Trafikverkets och SJ:s informationschefer, VD:ar och generaldirektörer. Stötta dem och försöka hålla hoppet vid liv. Ungefär som DN.

"Inga större störningar i tågtrafiken ännu".

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT