»Lämna islam ska INTE bemötas med hot eller våld«

Jag har blivit kontaktad av en del som tycker att mina uttalanden i DN’s senaste artikel om apostasi är otydliga eller kan upplevas som problematiska. En del verkar inte kunna urskilja mellan min personliga uppfattning å ena sidan. Och å andra sidan min redogörelse för teologiska aspekter på frågan. Därför känner jag att det är viktigt att förtydliga var jag står i frågan.

Att jag förstår den teologiska bakgrunden till apostasi och kan förklara den betyder inte att jag försvarar hot och våld. Att jag förstår oroliga föräldrars olämpliga beteende betyder inte att jag försvarar deras handlingar.

Varken i Sverige där religionsfrihet råder eller andra delar av världen är det enligt min bestämda uppfattning tillåtet att bemöta de som lämnar islam med hot eller våld.

Det borde vara uppenbart att förstå inte är att acceptera och att förklara inte är att försvara. Att dessa självklarheter inte alltid tycks gälla alla är beklagligt. Men det är inget jag kan ta ansvar för. Snarare bör dem som anklagar mig för att ha sagt något annat än det jag tydligt uttryckt fråga sig varför de väljer att höra vad de vill höra istället för att lyssna och ta till sig det jag faktiskt sagt. 

Det jag personligen tydligt står för och lär ut är att oavsett vilken teologisk tolkning man väljer så får man INTE bemöta de som lämnar islam med våld eller hot om våld. Varken i Sverige där religionsfrihet råder eller andra delar av världen är det enligt min bestämda uppfattning tillåtet att bemöta de som lämnar islam med hot eller våld. Varken i nutid eller framtid.

Läs mer: Johan Hakelius: Klena svar ökar rädslan för islam

Utöver detta anser jag att, även om man inte kan tvinga någon att vara sams med någon annan, att man INTE bör förskjuta eller bryta kontakten med den som lämnar islam. Särskilt inte om de är anhöriga eller nära. Man har som förälder naturligtvis rätt att försöka övertyga sina barn om sin egen övertygelse vare sig det berör religion eller valfri annan livsåskådning. Men under inga omständigheter är det tillåtet av använda dödshot, tvång eller våld för att försöka tvinga någon till att följa religionen eller i någon mening vara religiös. Egentligen är det självklarheter väldigt få motsätter sig.

Det är viktigt att inte utsätta någon som lämnar islam för ännu mer kval och svårigheter genom att stänga dörren bakom dem.

Samtidigt är det heller inte konstigt eller anmärkningsvärt att en gemenskap känner sorg eller visar missnöje om en anhörig valt en annan väg. Den sorgen eller det missnöjet får dock enligt min uppfattning under inga omständigheter mynna ut i våld, hot eller liknande. Tvärt om anser jag att det är viktigt att man behåller familjebanden, visar barmhärtighet och vänligt uppträdande. 

I slutändan tror jag ändå på att barmhärtighetens väg är den bästa att gå.

Ytterligare något som jag anser är viktigt att peka på är att muslimer bör rikta särskild förståelse och omsorg mot den som lämnar islam just för att det i vår samtid är så oerhört svårt och ansträngande att vara muslim med tanke på hur islam och muslimer diskuteras och porträtteras i samhället i allmänhet och i media. Därför är det också viktigt att inte utsätta någon som lämnar islam för ännu mer kval och svårigheter genom att stänga dörren bakom dem. Istället bör vi visa att dörren alltid står öppen för den som behöver hjälp eller stöd.