Sammanbiten landsfader försökte fresta
Det är inte alldeles klart vad Moderaterna kan göra för att övertyga väljarna om att de fortfarande måste spela huvudrollen.
Retorisk höjd: 5
Nyhetsvärde: 3
Valfläsk: 7
Svartmålning: 0
Att ge en hel sjua i valfläsk verkar kanske överdrivet, men man kan servera valfläsk på olika sätt.
Det grövsta är förstås att helt enkelt lova väljarna rejäla och detaljerat beskrivna belöningar, om de röstar rätt. Men borgerligheten har med få undantag alltid varit en aning för fin för sådant. Det måste lindas in lite, göras en aning abstrakt.
Man talar inte om pengar.
Det här var, på det sättet, ett riktigt borgerligt valfläsk-tal. Som en liten filosofisk utläggning mellan rätterna. En påminnelse om hur god förrätten, som vi redan smakat på, var. Glöm inte det. En längtansfylld suck inför huvudrätten, eller ”återbäringen” som statsministern kallar det, kanske inspirerad av Broder Tuck på julafton.
Förutsatt, förstås, att ingen är dum nog att byta ut kocken.
Det påminde en aning om Ronald Reagans gamla klassiska återvalskampanj 1984: varför byta häst när man tagit sig halvvägs över ån? Också på så sätt att Ulf Kristersson fäste sitt tal vid hoppet och stoltheten: Sverige ska bli det bästa landet i världen. Vi har klarat det förut. Men i jämförelse med Reagan saknas glimten i ögat.
Det är svårt att klandra Ulf Kristersson för att han är så sammanbiten. De senaste opinionsmätningarna ger honom inte hopp och stolthet. Kanske är det på väg att gå lite bättre för Tidögänget, men det verkar i första hand gynna Sverigedemokraterna. Det är inte alldeles klart vad Moderaterna kan göra för att övertyga väljarna om att de fortfarande måste spela huvudrollen. Landsfaderligheten, som var jultalets själva stomme, har sina poänger, men också sina begränsningar. Fungerar den så lugnar den, snarare än entusiasmerar. Den slätar snarare över skillnader än gör dem tydliga.
Visst, nu var det trots allt ett jultal. Frid och människokärlek. Man slår inte på cymbalerna och tutar i luren dan före dan före dan före dan före dopparedagen. Åtminstone inte om man är borgerligt väluppfostrad.
Men det är snart januari. Och då är det snart september.
Vill du läsa om fler jultal? Här hittar du alla.
