All makt till Richard Tellström!

Jag har bett finländarna att ockupera oss i åratal. De har ignorerat mig. Så låt mig introducera den näst bästa kandidaten för att äntligen få ordning på det här sorgliga landet: Richard Tellström.

Visst, de flesta av oss är skeptiska till diktatorer, men hur farlig kan en etnolog och måltidsforskare egentligen vara? Dessutom en som förtjänar all vår sympati.

Jag råkade vara arbetskamrat med Richard för kanske 35 år sedan i en helt annan bransch, men det är inte därför han bör få vårt medlidande. Det senaste exemplet är i stället P1:s God morgon världen i söndags morse. Det gällde den beskäftigt tillrättavisande EAT-Lancet rapporten, som berättar för oss att vi är skyldiga att leva på bönor för att addera 15 glädjelösa år till våra liv, annars går jorden under. Vi är i Sverige så huvudpersonen var förstås en professor i ”kostvetenskap”.

Bara titeln bekräftar allt Tellström sagt under alla år.

”I folkhemssverige”, skrev han nyligen i en artikel i Svenskan, ”har vi sedan mer än hundra år ett naturvetenskapligt perspektiv på mat. Det är primärt näring, nytta och hälsa. Och så mycket uppläxande moral och förmanande ord som ’skräpmat’, ’skolbarn som svälter’, ’att okynnesäta’ och ’tomma kalorier’.”

Professorn levde upp till normen. En ”alldeles för stor andel av befolkningen äter inte efter kostråden”. Därför förhåller det sig så att ”vi” – älskar ni inte den här sortens ”vi”? – ”har en hel del att jobba på”. Detta utifrån vad ”det vetenskapliga underlaget säger”. Vi måste göra det ”för hälsans, planetens och miljöns skull”, så låt oss ”stötta och främja folk att göra det”. 

Lite längre fram i inslaget talade professorn om att vi måste bygga ”resiliens” mot sådana ”krafter” som vill att vi äter onyttigt. Och ge kunskap och färdigheter till folk så att de kan göra ”medvetna val som är kunskapsbaserade”. Hennes avslutande önskan var att ”vi” – där kom det igen – måste ”skapa en hälsosam kultur i samhället”. 

Tellström, också inbjuden, suckade inte ens. Det är rätt storartat, om man förstår tidsperspektivet. Det är nästan femton år sedan han skrev en annan artikel, också den i Svenskan, om de tre perspektiven när mat diskuteras i Sverige:

”Det främsta är de positivistiska, naturvetenskapliga perspektiven om näring, kroppsnytta och energiintag; det andra är ekonomiska perspektiv med begrepp som pris, resurs men också sylta och safta. Det tredje är det humanistiska perspektivet om måltiden som smak, idé och njutning.”

Det tredje perspektivet har lägst status. Det blir mest kändiskockar och kokboksporr. Inte mycket har ändrats på femton år.

Men Tellström suckade alltså inte ens. Han påpekade bara – igen – att mat inte bara handlar om ”kroppsfrämjande” och ”klimatfrämjande”, utan främst om kultur och gemenskap. Behandlar man människor som ”organismer”, inte som kulturvarelser, missar man det viktigaste. Undersökningar som EAT-Lancet spelar kanske roll i protestantiska, sekulära, rationella länder ”om man är välutbildad, storstadsbo, medelklass, oftare kvinnor än män – när man uppfyller alla dessa kriterier kan kostfrågan ha effekt”. Annars antagligen inte. Det handlar inte om att folk inte fattar. Folk gör medvetna och överlagda val varje dag i snabbköpet. De vill bara äta något annat än matkommissarierna önskar. 

Ni kanske inte är intresserade av matkultur. Tråkigt för er. Men ni noterar väl skillnaderna i attityd? Tellströms samhällssyn ger oss uthärdliga liv. ”Kostvetenskapen” får varje sund människa att vilja hungerstrejka. Den här skiljelinjen är applicerbar på vilket ämne som helst.

Det främsta argumentet mot att lägga nationens ok på Tellströms axlar är att han inte har förtjänat en sådan olycka. Han borde få medalj och en sinekur. Men så var det för George Washington också. Otack är världens lön. Plikten kallar, Richard.

***

Läs även: Kvinnan som inte fick finnas

Läs även: Vi måste numera klara oss själva