Alla i Sverige är jämlika – utom renägare som är mer jämlika
På senare år verkar den norra rikshalvan ha fått sitt eget frälse.
Bild: TT
Första gången jag hörde talas om samer var i lågstadiet. En klasskamrat hade varit norröver och berättade om människor med färgglada luvor som hade renar och påstods bo i kåtor. Hon hade sett en gubbe som jojkade också som hon härmade. Vi tyckte det lät sådär, fast man vet ju inte om hon var en dålig imitatör eller om gubben inte kunde sin konst.
Sen hörde jag inte talas särskilt mycket om samer igen förrän 40 år senare. Eller mer. Vi var i Riksgränsen och bergsguiderna var irriterade över att "lapparna", som de sa, ställde till med besvär för turistnäringen i fjällvärlden, inte minst helikopterflygning. Som så ofta är fallet när man noterar ett nytt fenomen så dyker det strax upp lite överallt. Inom kort kom böcker och filmer och tv-serier som beskrev samernas liv och historia. Inte minst de övergrepp de har utsatts för genom seklerna. Möjligen toppade vurmandet för samekulturen i vintras då man under en period knappt kunde slå på Kulturradion på morgonen utan att serveras en intervju med en samisk textilkonstnär, poet eller rappare.
Parallellt har samerna också blivit synligare genom de ständigt uppdykande tvisterna om markanvändningen i Norrland. De inte ens 5000 medlemmarna i Sverige 51 samebyar har fått en påfallande stor makt över skogsbruket, gruvnäringen, nya vindkraftparker och, inte minst, jakten och fisket. En uppmärksammad HD-dom från 2020 slog fast att samebyn Girjas (en sameby är ett slags ekonomisk förening) hade ensamrätt att upplåta jakt och fiske inom byns område - stort som Gotland - trots att det är svenska staten som äger marken. Det öppnar för lukrativ jaktturism utan någon ersättning till markägaren.
I den där skolan där min klasskamrat jojkade fick vi lära oss att alla människor är jämlika, oavsett härstamning. Och att en av Norrlands egenheter är att det historiskt har saknats lantadel där. Men på senare år verkar den norra rikshalvan ha fått sitt eget frälse i form av renägande samer. Detta har skapat och fortsätter skapa problem som politikerna av ängslan att stöta sig med någon försöker sopa under mattan. Det måste bli ändring på den saken.
Missa inte Erik Hörstadius brännande essä om frågan här.
***
Läs även: Så blev samerna vårt nya frälse
Läs även: "samisk erfarenhet" für alle
Första gången jag hörde talas om samer var i lågstadiet. En klasskamrat hade varit norröver och berättade om människor med färgglada luvor som hade renar och påstods bo i kåtor. Hon hade sett en gubbe som jojkade också som hon härmade. Vi tyckte det lät sådär, fast man vet ju inte om hon var en dålig imitatör eller om gubben inte kunde sin konst.
Sen hörde jag inte talas särskilt mycket om samer igen förrän 40 år senare. Eller mer. Vi var i Riksgränsen och bergsguiderna var irriterade över att ”lapparna”, som de sa, ställde till med besvär för turistnäringen i fjällvärlden, inte minst helikopterflygning. Som så ofta är fallet när man noterar ett nytt fenomen så dyker det strax upp lite överallt. Inom kort kom böcker och filmer och tv-serier som beskrev samernas liv och historia. Inte minst de övergrepp de har utsatts för genom seklerna. Möjligen toppade vurmandet för samekulturen i vintras då man under en period knappt kunde slå på Kulturradion på morgonen utan att serveras en intervju med en samisk textilkonstnär, poet eller rappare.
Parallellt har samerna också blivit synligare genom de ständigt uppdykande tvisterna om markanvändningen i Norrland. De inte ens 5000 medlemmarna i Sverige 51 samebyar har fått en påfallande stor makt över skogsbruket, gruvnäringen, nya vindkraftparker och, inte minst, jakten och fisket. En uppmärksammad HD-dom från 2020 slog fast att samebyn Girjas (en sameby är ett slags ekonomisk förening) hade ensamrätt att upplåta jakt och fiske inom byns område – stort som Gotland – trots att det är svenska staten som äger marken. Det öppnar för lukrativ jaktturism utan någon ersättning till markägaren.
I den där skolan där min klasskamrat jojkade fick vi lära oss att alla människor är jämlika, oavsett härstamning. Och att en av Norrlands egenheter är att det historiskt har saknats lantadel där. Men på senare år verkar den norra rikshalvan ha fått sitt eget frälse i form av renägande samer. Detta har skapat och fortsätter skapa problem som politikerna av ängslan att stöta sig med någon försöker sopa under mattan. Det måste bli ändring på den saken.
Missa inte Erik Hörstadius brännande essä om frågan här.
***
Läs även: Så blev samerna vårt nya frälse
Läs även: ”samisk erfarenhet” für alle
