Är religion bara tomtar och troll?

Markus Kallifatides ser, med en tidigare ärkebiskops hjälp, en svikare i Rysslands största andliga ledare. Thomas Gür framhäver religionens kraft att bygga varaktiga samhällen.

Markus Kallifatides: Moskvas patriark kan bli den största svikaren i kyrkans historia

”Är religion tomtar och troll?”. Det var frågan som ställdes inför denna kolumn. Jag vänder mig till någon som sysslar med religion för att söka reda lite i den, före detta ärkebiskop KG Hammar:

”Jag vänder mig direkt till överhuvudet i en av de största kyrkorna i världen: Patriarken Kirill av Moskva och hela Ryssland.


Du tituleras Hans Helighet. Men vad finns det för helighet i att svika sin Herre, Jesus av Nasaret som satte sig upp emot romerska imperiet, och för den tolkningen av sin Gudshängivenhet fick plikta med livet?


Vad finns det för helighet i att sätta vänskaper med maktens yttersta representant framför uppdraget att gestalta Kristi efterföljelse för mer än 100 miljoner troende i Ryssland?


Hur kan du vika dig för makten? Och blunda för alla människor som dödas och lemlästas, drivs på flykt i miljontals, får sina hem, skolor, sjukhus och arbetsplatser sönderbombade?


Hur kan du undvika, käre patriark, att lyssna till Jesu ord i Bergspredikan att ’Saliga äro de fredsskapande, de som stiftar fred’?

Att vara Hans Helighet borde väl ligga nära till hands att också vara Hans salighet.


’Älska din fiende’ säger Jesus i samma bergspredikan, och han säger också att det handlar om att göra den Himmelske Faderns vilja. ’Var helst ni har gjort av dessa minsta, det har ni gjort mot mig’.


Ser du inte barnen? De döda. De med bortskjutna kroppsdelar. De svältande, hemlösa, föräldralösa. Eller har du också valt att blunda, svälja propagandan, förneka sanningen om kriget?


Men sanningen kommer att hinna ifatt dig. Dina mer än 100 miljoner följare i sin stora kyrka kommer att se sanningen, ta till sig sanningen och handla efter sanningen.


President Vladimir Putin är en av många i din kyrka. Han bär ett kors runt halsen. Varför lär du honom inte att detta kors inte är en magisk amulett utan ett tecken på den samhörighet med den Herre och Mästare som sa till sina lärjungar när de ville försvara honom med svärd: ’Den som tar till svärd skall förgås med svärd’?
Varför undervisar du honom inte om den förpliktelse som ligger i att bära ett kors? Att som aposteln Paulus skriver ’Hålla fred med alla människor så långt det är möjligt, och kommer an på er’? Och inte låta sig besegras av det onda, utan övervinna det onda med det goda.

[…]


Också en patriark kan omvända sig. Den tiden är NU. Lyssna mer till Jesus än till Kejsaren. Annars kommer du bli ihågkommen som en av de stora svikarna i kyrkans historia.


Det ryska folket är förtjänt av en patriark som står upp för fredsfurstens väg till fred: Kärlek, barmhärtighet och rättvisa.


Du vet allt det här. Varför låter du inte sanningen segra i ditt liv och i din tjänst som patriark av Moskva och hela Ryssland?”

Med ledning av ovanstående formulerar jag hypotesen att religion kan handla om människor snarare än “tomtar” och om att förhålla sig till ”troll” på internet snarare än i skogen. Det handlar, tycks det mig, om det för de flesta av oss svårgripbara, ja obegripliga. Om smärtpunkter. När vreden rasar, orden nästan tar slut, men sipprar fram ändå, ibland från någon annan. För vissa handlar det om hopp, eller mod.

Jag delar inte, tror jag, KG Hammars tro. Men jag hoppas, vill och önskar att jag delar hans heliga vrede. Även jag vill nämligen vara en anständig människa i en värld som innehåller så grotesk oanständighet. Till varje ryss: Stoppa kriget. Lägg ned vapnen. Åk hem. Odla potatis och bygg vindkraftverk. Dansa. Sjung. Läs Tolstoj och Dostojevskij. Lyssna på Tjajkovskijs Svansjön och låt dig övermannas av människokärlek.

Thomas Gür: Religionen ger döden mening – och skapar varaktiga samhällen

Att inte gudarna skapade människan utan människan gudarna, konstaterade filosofen Xenofanes redan för mer än 2 500 år sedan. Han anmärkte att etiopiernas gudar var svarta och plattnästa, medan de trakiska gudarna hade blåa ögon och rött hår: ”Om oxar och lejon hade haft händer och kunde göra statyer, skulle gudarna bli efter deras smak.”

Likväl har människan genom sin civilisatoriska historia fortsatt att skapa nya gudar och nya religioner. Det är till och med så att flera av de religioner vilka sedan länge var etablerade på Xenofanes tid, som judendom, zoroastrism och hinduism, eller tillkom däromkring, som konfucianism, buddhism och daoism, fortfarande existerar och omfattas av miljontals troende.

Religion är en av ett stort antal manifestationer av det mänskliga varandet, i likhet med språk, musik, taxonomi/klassificeringar, matematik med mera. Antropologen Donald Brown räknar upp flera hundra sådana allmänmänskliga uttrycksformer i sin Human Universals (1991).

Vilka allmänmänskliga behov tillfredsställer religionen? Och varför överlever vissa religioner men inte andra?

En uppenbar funktion som religioner har, och som skiljer dem från ideologier, är att de ger livet och tillvaron, existensen, men framförallt döden, en mening.

Vad vi vet är människan den enda varelsen på jorden som är medveten om sin egen dödlighet. Religionen har bistått henne att hantera denna existentiella ångest att det ”jag” som finns i dag, inte kommer att finnas i morgon, genom att erbjuda en tillvaro hinsides det egna utslocknandet.

Som Karl Alfred Melin skriver i dikten ”Som en fläkt på stilla vatten” (1904) med en anspelning på Nya testamentets löfte att Gud gav världen sin ende son för att ”de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16):

Därför blev jag eder given / därför ifrån eder tagen, / att I icke endast skullen / fästa edert hopp vid mullen.

Härutöver fungerar religionen som ett socialt kitt och som kulturbärare i samhällsformationer och bidrar till att sådana formationer är uthålliga både i nuet och över generationerna.

De religioner som har överlevt är de som genom sina föreställningar gynnat framgång för de mänskliga samhällen som har omfattat dem. Dessa föreställningar är inte verifierbara i vetenskaplig mening, och inte heller produkter av rationellt tänkande. Vi möter en spontan ordning, som är resultatet av mänskliga handlingar och uppfattningar, men inte av medvetna beslut.

Som Friedrich Hayek framhållit har de moralsystem och traditioner som gett oss både civilisation och ett fungerande vardagsliv, så som respekt för familj eller för enskild egendom, byggt på att människor accepterat religiösa imperativ som inte kan bevisas. Det har funnits många religionsgrundare som varit motståndare till privategendomen eller familjen. ”Men de enda religioner som har överlevt är de som stöder det privata ägandet och familjen”, skriver Hayek kursiverat.

I detta perspektiv kan den religiösa hållningen att moralen bestäms av processer som är obegripliga för oss, som till exempel utsagan att ”skaparen utrustat oss med rättigheter som är oförytterliga”, vara sannare än inbillningen att människan genom rationella resonemang och tankekedjor kan uppfinna moralsystem som skulle göra det möjligt för henne att nå nya etiska höjder.

Tvärtom har alla sådana försök — från den statligt påbjudna förnuftskulten efter den franska revolutionen, över danandet av ”den nya sovjetmänniskan”, till den kinesiska kulturrevolutionens ”hellre röd än expert” — slutat i blodbad och katastrof.

***

Läs fler ”En halv grek & en turk”:

Text:

Toppbild: Gorm Kallestad/TT