Det goda livet kostar en euro
Det är kulturen, inte naturen, som gör Frankrike till ett så uppmuntrande resmål. Men i Sverige behandlas medborgarna fortfarande som crétins.
Bild: Canva
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Ska ni verkligen åka till Frankrike mitt i sommaren? Först förstod vi inte. För att där är översvämningar, rekordvärme eller bara för att franskarna är som de är? Sen förstod vi frågeställningens undermening. Ni åker inte till Frankrike, ni åker från den svenska sommaren.
Det ligger något i att den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året, och att det kan vara synd att missa just den dagen. Å andra sidan, om du åker till ett centralt beläget och ett av Europas största länder bör det kanske ändå betraktas som en destination, som det heter i resebranschen.
Vi struntade i lockropet på coolcation, stuvade in oss i bilen och försvann till Bordeaux. Försvann till elva vinregioner och tusen sorters ost. Och ett stort hyrt hus à la krockad lyx. Inte vackert, inte överdådigt, men hade egenskapen att ha överlevt sen några hundra år tillbaka. När förre ägaren tog över hade hararna flyttat in i nedervåningen och fladdermössen på övervåningen. Fladdermössen bor fortfarande kvar.
Utflykten dag två ledde till en medeltida stad, känd för att engelsmännen numera utgör en fjärdedel av den minimala befolkningen. Tänk Österlen och stockholmare. Staden är också känd för sina torsdagsmarknader. Så proppfull var den att vi stundtals stod helt still i gränderna.
Det var där vi först hörde frågan: När ska persikorna ätas? Vad har du med det att göra är trulig svensks första reaktion, men fransyskan svarade: Tre ska ätas i dag, de andra under resten av veckan.
Svaret hanterades värdigt och de tre persikor som skulle ätas samma dag, överlämnades först. Erkänn att ni ännu inte förstått vad det handlar om. Ni är väl svensk? Försäljerskan valde ut de tre persikor som var mogna att ätas samma dag. De andra försvann ner i en annan påse för att ligga till sig.
Kan ni ens tänka er att gå in på ICA och fråga om frukten är mogen att ätas i dag? Ni skulle inte få några höjda axlar och utåtvända händer till svar. Nej, personalen skulle uttryckslöst vända sig om och gå, eftersom ni fått prettostämpel slash idiot direkt.
Så ointressant är frågan om maten kommer att smaka gott, eller inte, i Sverige. Den som inte arbetar, ska heller inte äta. Låt maten tysta mun. Hungern är den bästa kryddan. Så lyder det svältparadigm vi kommer ifrån.
I det franska snabbköpet stod svenskgänget framför grönsaksdisken. Redig fransk dam förbarmade sig omedelbart över de förlorade själarna, och berättade vilka tomater man ska köpa. Ska köpa. När vi kom hem visste vi självklart att hon hade rätt. Hennes goda råd, serverat med olivolja och flingsalt berättade det man behöver veta vid bordet.
Vi är naturligtvis oerhört tacksamma över att Sverige lämnat en envis brännvinskultur bakom sig och ja, vi är tacksamma för gårdsförsäljningen av vin. Även om vi har förstått att gårdsförsålt vin i Sverige ska följas av trettio minuters föreläsning, om att vin är farligt. Kommer du tillbaka nästa dag för att köpa mer, ska du lyssna på samma föreläsning.
Vi har förstått att det är så en frihetsreform ser ut i Sverige, men vi har inte förstått varför. Är det för att vi ska tvingas gå med på bilden av oss själva som mindre vetande? Som crétins?
Det skulle aldrig gått hem i Frankrike.
Franskarna är heller inte så lättimponerad av naturen, som svenskar älskar att berömma sig av att vara. Färden ner till sydvästra Frankrike gick genom distrikt som skyltas efter slott, operor eller poeter. Kultur slår natur. Också när skyltarna vill berätta att det ligger en skog i närheten, är inställningen glasklar.
Bredvid namnet på skogen ligger en trave trädstammar. Sådärja. Trätravarna kan vara en fingervisning om det oräkneliga antal ekar som går åt för att tillverka vintunnor. Vintunnor, som bara används fyra eller fem gånger och sedan av varje avancerad vinmakare måste vaskas. För smakens skull.
Övertygad? Köpa hus? Det går hur bra som helst. För en euro.
Ett hus i den franska avkroken Ambert dans Puy-de-Dôme, känt för medeltida gator och sina ostmakare kostar just nu en euro.
Lyft på axlarna, släpp ut händerna och smaka på namnet, Ambert dans Puy-de-Dôme.
Vi ses!
***
Läs även: Svenskens förhållande till naturen
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Ska ni verkligen åka till Frankrike mitt i sommaren? Först förstod vi inte. För att där är översvämningar, rekordvärme eller bara för att franskarna är som de är? Sen förstod vi frågeställningens undermening. Ni åker inte till Frankrike, ni åker från den svenska sommaren.
Det ligger något i att den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året, och att det kan vara synd att missa just den dagen. Å andra sidan, om du åker till ett centralt beläget och ett av Europas största länder bör det kanske ändå betraktas som en destination, som det heter i resebranschen.
Vi struntade i lockropet på coolcation, stuvade in oss i bilen och försvann till Bordeaux. Försvann till elva vinregioner och tusen sorters ost. Och ett stort hyrt hus à la krockad lyx. Inte vackert, inte överdådigt, men hade egenskapen att ha överlevt sen några hundra år tillbaka. När förre ägaren tog över hade hararna flyttat in i nedervåningen och fladdermössen på övervåningen. Fladdermössen bor fortfarande kvar.
Utflykten dag två ledde till en medeltida stad, känd för att engelsmännen numera utgör en fjärdedel av den minimala befolkningen. Tänk Österlen och stockholmare. Staden är också känd för sina torsdagsmarknader. Så proppfull var den att vi stundtals stod helt still i gränderna.
Det var där vi först hörde frågan: När ska persikorna ätas? Vad har du med det att göra är trulig svensks första reaktion, men fransyskan svarade: Tre ska ätas i dag, de andra under resten av veckan.
Svaret hanterades värdigt och de tre persikor som skulle ätas samma dag, överlämnades först. Erkänn att ni ännu inte förstått vad det handlar om. Ni är väl svensk? Försäljerskan valde ut de tre persikor som var mogna att ätas samma dag. De andra försvann ner i en annan påse för att ligga till sig.
Kan ni ens tänka er att gå in på ICA och fråga om frukten är mogen att ätas i dag? Ni skulle inte få några höjda axlar och utåtvända händer till svar. Nej, personalen skulle uttryckslöst vända sig om och gå, eftersom ni fått prettostämpel slash idiot direkt.
Så ointressant är frågan om maten kommer att smaka gott, eller inte, i Sverige. Den som inte arbetar, ska heller inte äta. Låt maten tysta mun. Hungern är den bästa kryddan. Så lyder det svältparadigm vi kommer ifrån.
I det franska snabbköpet stod svenskgänget framför grönsaksdisken. Redig fransk dam förbarmade sig omedelbart över de förlorade själarna, och berättade vilka tomater man ska köpa. Ska köpa. När vi kom hem visste vi självklart att hon hade rätt. Hennes goda råd, serverat med olivolja och flingsalt berättade det man behöver veta vid bordet.
Vi är naturligtvis oerhört tacksamma över att Sverige lämnat en envis brännvinskultur bakom sig och ja, vi är tacksamma för gårdsförsäljningen av vin. Även om vi har förstått att gårdsförsålt vin i Sverige ska följas av trettio minuters föreläsning, om att vin är farligt. Kommer du tillbaka nästa dag för att köpa mer, ska du lyssna på samma föreläsning.
Vi har förstått att det är så en frihetsreform ser ut i Sverige, men vi har inte förstått varför. Är det för att vi ska tvingas gå med på bilden av oss själva som mindre vetande? Som crétins?
Det skulle aldrig gått hem i Frankrike.
Franskarna är heller inte så lättimponerad av naturen, som svenskar älskar att berömma sig av att vara. Färden ner till sydvästra Frankrike gick genom distrikt som skyltas efter slott, operor eller poeter. Kultur slår natur. Också när skyltarna vill berätta att det ligger en skog i närheten, är inställningen glasklar.
Bredvid namnet på skogen ligger en trave trädstammar. Sådärja. Trätravarna kan vara en fingervisning om det oräkneliga antal ekar som går åt för att tillverka vintunnor. Vintunnor, som bara används fyra eller fem gånger och sedan av varje avancerad vinmakare måste vaskas. För smakens skull.
Övertygad? Köpa hus? Det går hur bra som helst. För en euro.
Ett hus i den franska avkroken Ambert dans Puy-de-Dôme, känt för medeltida gator och sina ostmakare kostar just nu en euro.
Lyft på axlarna, släpp ut händerna och smaka på namnet, Ambert dans Puy-de-Dôme.
Vi ses!
***
Läs även: Svenskens förhållande till naturen
